Det är fascinerande att så många tror att friskolor är så mycket bättre än kommunala skolor att de kan generera bättre kunskaper för så mycket mindre pengar att de kan gå med miljoner i vinst.
Det folk inte fattar är att vinsterna genereras genom att friskolorna tar in fler elever i sina klasser, har billigare lärare, billigare elevhälsa, billigare bibliotek etc. Det är ju inte så att vinsten genereras i klassrummet, om någon trodde det.
För att kompenserad bristerna med större klasser, billigare lärare, billigare elevhälsa, billigare bibliotek etc så måste man segregera elevurvalet och vara generösare med betygen. Så enkelt är det.
Den miljard som Bergströms har tjänat är alltså inte ett mått på hur mycket högre intäkter de genererat per elev, utan ett mått på hur mycket de sänkt kostnaden per elev.
Den ekonomiskt framgångsrika skolföretagaren tjänar pengar på att lägga så lite som möjligt av elevens skolpeng på eleven.
Eftersom friskoleföretagaren får mer pengar när kommunen höjer skolpengen för den genomsnittlige eleven i kommunen kan de få gratis pengar genom att segregera sin elevpopulation så att de har så få som möjligt av eleverna under snittet.
Den ekonomiskt framgångsrika skolföretagaren är alltså inte någon som sparar pengar åt skattebetalarna, utan någon som dränerar dem.
• • •
Missing some Tweet in this thread? You can try to
force a refresh
Vårdnadshavare till elever på IES lider av consumer bias. Det är därför ingen slump att det är på deras berättelser som myten om IES som en trygghetens oas i den kommunala undantagszonen odlas.
Den här tabellen är fascinerande. Viktor Rydberg-stiftelsen och personalägda Fridaskolorna anställer utbildade lärare. De andra vinstdrivna skolorna gör det inte. Berätta igen hur entreprenörer i skolan är bra för kvaliteten?
Den visar också att friskolor kan existera utan att drivas av vinstintresse. De kan tom vara aktiebolag. Fridaskolorna har inskrivet i aktieägardirektivet att aktieutdelning inte ska ske. Viktor Rydberg-skolorna drivs av en stiftelse som är icke-vinstdrivande.
Det eviga "valfriheten är hotad"-mantrat från diverse lobbyorganisationer handlar enbart om att skydda ägarnas möjligheter att tjäna pengar på elevers skolgång, inte om elevers skolgång.
En intressant effekt av politikens förskjutning åt höger är att foliehattsvänstern i princip är osynlig medan foliehattshögern tagits upp av riksdagspartier och ingår i det "normala" underlaget.
Tokvänstern är någon obskyr tjomme i en liten kommun någonstans medan tokhögern sitter i Stockholms stadsfullmäktige och tycker att läkare ska få betalt utifrån hur friska patienterna blir.
Att vara vänsterextrem och i princip kommunist är att tycka att anonyma riskkapitalister inte ska profitera på segregation och glädjebetyg, medan det för högern är detsamma som frihet och en helt rimlig hållning