Jag mår så dåligt av att vara här pga all ableism så jag kommer att ta paus.
Först vill jag dock ge en bild av hur min och min familjs situation varit under pandemin. Oavsett vad din uppfattning om hanteringen av pandemin är så snälla läs.
1. Jag är alltså kroniskt sjuk med flera sjukdomar och funktionsnedsättningar.
Jag är hemmabunden, nästan helt sängbunden och lämnar mitt hem 1-2 gånger på år (max).
Då åker jag på bår och det är enbart för vårdbesök.
2. Jag blev så här sjuk efter att min ME feldiagnostiserats som utmattningssyndrom och jag bl a behandlats med gradvis ökad fysisk aktivitet.
Innan jag blev sjuk så jobbade jag flera år på gym och tränade 5 - 10 timmar i veckan.
En uppriktig undran till alla som är hånfulla och nedvärderande mot människor som har drabbats hårt av pandemin:
Vad är det som är så provocerande med att t ex funkisar/kroniker/lågvarigt sjuka som berätta rom hur hårt man kan drabbas av att få covid 19 berättar det?
En hel del av oss riskerar att fara otroligt illa av att få covid, vissa med stor risk att dö eller få befintliga sjukdomar försvårade.
Är vi inte skyddsvärda?
Varför är vi och våra livsvillkor ointressanta för i övrigt reflekterande människor?
Jag ser en hel del människor som jag respekterade förut som är otroligt föraktfulla mot alla som riskerar att fara illa av covid och jag går sönder.
Snälla, rocka inga sockor idag om du var en av alla som tyckte att det var helt ok att offra människor med Downs i pandemin.
Rocka inga sockor idag om du tyckte att din rätt att slippa munskydd vägde tyngre än människor med Downs rätt att leva.
Rocka inga sockor idag om du tog ställning för att normfungerande barns rätt att gå på basketträningen var viktigare än att människor med Downs ska få slippa smittrisken.
Svenska myndigheter och politiker är ableistiska och värderar inte funkisar och kroniskt/långvarigt sjuka lika högt som friska och normfungerande människor.
Det påverkar hur den kunskap som finns om covid används.