,
8 tweets,
2 min read
Read on Twitter
Blir tydligt när jag följer rapporteringen från Almedalen att det inte är något för mig. Jag vill träffa vanliga människor - lärare, rektorer, förskollärare, barnskötare, sjuksköterskor, socialsekreterare och undersköterskor - och prata ekonomi. Lära dem. De är viktigast.
Vet inte hur, men måste gå på något sätt. Inget ont om politiker, tjänstemän och fackliga men de säger samma saker till varandra år ut och år in. Jag är imponerad att de orkar med men så länge inte de som jobbar i verksamheten fattar hur de styrs kommer inget att förändras.
Medarbetare i hemtjänsten behöver förstå varför minutschemat blir lite stressigare för varje nytt år. Lärare behöver förstå varför kraven på dokumentation och ryggen fri växt sig så stora. Rektorer och chefer på sjukhus och i omsorgen behöver fatta varför de måste spara varje år.
Alla som arbetar i välfärden (nåväl fler iaf) behöver känna till att det finns en styrningsfilosofi som dominerar totalt som bygger på övertygelsen att det går att tvinga dem att bli lite bättre men till ett billigare pris, varje år. Att de förväntas vara buffert när behov ökar.
Twitter är inte ett tvärsnitt av befolkningen. De flesta har ingen aning om det här. De ser på TV och hör högt uppsatta människor säga att de ska fixa välfärdens arbetsbelastning genom olika satsningar och de tror på det. Trots att styrningen är riggad att ge dem mer att göra.
Föreställ er hur diskussionen om välfärdens styrning hade ändrats om alla som jobbade i den läst "De effektiva". Om varje lärare, rektor, förskollärare, undersköterska, sjuksköterska, socialsekretare osv visste vad de som styr gör med dem när de lägger sina effektiviseringkrav.
Fan vet hur men på nått sätt tänker jag se till att få prata med vanligt folk till hösten. Kanske kan entusiaster gå ihop och boka lokal och locka kollegor som kan swisha det de tycker att det är värt. Välfärdens Lamotte. Vi kan inte låta ett gäng i toppen styra debatten längre.
Jag ska grunna på detta över sommaren. Idag har varit en sådan katastrof i Almedalen. Men först ska jag åka till Tornedalen.
