Apropå #brå-rapporten. En tråd.
rapportens premiss är relevant och rimlig: klart är att Brå på grund av sin konstruktion och position befinner sig i ett spänningsfält mellan politik och forskning; ett spänningsfält som är viktigt att undersöka. forskare har tidigare varit kritiska mot Brå av just det skälet.
frågan är egentligen felställd, dock: när det kommer till regleringsbrevstyrd myndighetsforskning (i motsats till forskningen vid universiteten) är frågan inte OM utan HUR och hur MYCKET rättsväsendets myndigheter och departement kan påverka Brås frågeställningar och slutsatser.
Men det är inte samma sak som att exempelvis – om intervjupersonen är rätt citerad – bli kallad till departementet för att få höra att rapporten man skrivit bör ”rättas”, att siffror ska friseras och dylikt. Det är jävligt illa. Så får det inte gå till. Om det nu gjort det.
Om det varit så, när det varit så, hur det kunnat bli så – ja, med tanke på den mediala stormen så kommer väl den saken att undersökas och komma i ljuset. Bra så. Samtidigt finns det en del problem i rapporten, som underminerar dess trovärdighet och snarare inger tvivel.
Inte minst det faktum att en av författarna, som sökte jobb på Brå men inte fick det, själv figurerar flitigt som del av det empiriska materialet ("S4"). Intervjuperson R2 är identifierad och bevisligen felciterad, det har han själv påpekat.
Det får en ju att undra vem mer, kanske i en mer prekär situation än R2, som blivit felciterad men inte vågar träda fram och säga det. Andra, enkelt kontrollerade uppgifter är bevisligen felaktiga. Varför fucka upp det så?
Det som gör mig mest sur, dock, är den ganska fula beskrivning de gör av Kriminologiska institutionen vid SU – helt utan empirisk grund. Inte ett enda belägg ges för de utsagor författarna gör. Det man istället gör, är följande:
De väljer att referera Christian Berggrens dubiösa Kvartal-artikel men inte Jerzy Sarneckis svar. Ännu värre är att de använder debattartikeln för att underbygga ett misstänkliggörande av Kriminologiska institutionen, trots att de ”inte avser att ta ställning i denna fråga”. What
De behandlar debattartikeln som vore Den ett resultat av specifik empirisk forskning. Det är den inte. Däremot är Christian Berggren verksam vid samma universitet som författarna själva. Båda har dessutom medverkat i Kvartal, så det är inte direkt förvånande.
Vidare: de hanterar potentiellt känsliga uppgifter i rapporten – så känsliga att de inte kan spela in intervjuerna på band – men anser sig inte behöva något etikprövningstillstånd och har därför inte ansökt om något. Det luktar inte gott. Så får man faktiskt inte göra.
Att det går att identifiera intervjupersoner är också knepigt och skulle ha behövt prövas etiskt. Rapporten är även vag med hänsyn till att skydda intervjupersonerna (men återigen: något etikprövningstillstånd anser de sig inte behöva). Och så vidare. Varför fucka till det så?
Summa summarum: Det finns säkerligen problem på Brå. Det är bra att Brås position diskuteras och problematiseras. I det avseendet har rapporten en viktig och relevant utgångspunkt. Samtidigt gör den sig själv, genom sitt genomförande, en enorm björntjänst.
Kvällens Rapport-inslag, där bland annat en av rapportförfattarna ska svara på kritik riktad mot rapporten, lade inte direkt band på tvivlen heller, imho. Snarare tvärtom.
