vad skulle ni säga skiljer arbetarklassen från medelklassen i dagens sverige? typ topp fem saker?
eller kan kanske inte begreppsparet arbetarklass-medelklass användas på ett funktionellt sätt i sverige idag? vad vill ni fylla ut resten av den sociala skalan med brevid arbetarklassen?
oj, många intressanta svar! uppenbarligen en högst levande gränsdragning för många.
spekulation: kanske är just den gränsdragningen den viktigaste och tydligaste i det postindustriella sverige? ty gränsdragningen mot den "verkliga underklassen" är ganska ointressant. den är tydligt etnisk och geografisk och varken arbetar- el medelklass bryr sig om de förorterna
ingen hotas av dem (mer än att drabbas av brott och upplopp) och ingen riskerar att trilla ner dit. överklassen är också ointressant i sammanhanget eftersom den är liten och så bra på att gömma sig i medelklassen.
men mellan de två stora klasserna finns ett spänningsfält. man gifter sig över gränsen. många kan ha varsin fot i båda. samma område i medelstora städer kan rymma båda och barnen hamnar i samma skola.
haha, följ @neo_andreas - svenskspråkiga twitters bourdieu!
flera av er pekar på en slags psykologisk livsberedskap som helt väsensskild. läs ffa @isobelsverkstad svar som beskriver det väl. jag har också hört ngt liknande i andra sammanhang.
jag anar att det där skulle kunna vara besläktat med diskussionen som förts om en slags ny maktlöshet som ofta används för att förklara populistiska rörelser. en stor grupp som återstratifierats sedan industrisamhällets upplösning.
lite att välfärdsstatens kontrakt numera enbart fungerar på medelklassen eftersom det aldrig kompletterades nog för att omfatta även gruppen längre ner. (och här kan finnas flera olika tolkningar om orsaken till det)
medelklassens trygghet kommer då av en kombo av statsindividualismens favörer, den doktrinära tilltron till den enskilda individens resurser samt en erfarenhet av att vara norm och priviligierad i ett samhälle som i grunden är format efter ens egna mått.
och vad hittar vi väl där om inte den en gång så berömde medelklassväljaren i sitt radhusområde utanför stockholm! den som gav nya moderaterna segern 2006 och som s skulle jaga tillbaka. det var en jävligt populär väljare ett tag.
exakt detta. här har vi punkten varifrån restratifieringen av sverige utgår. den moderna "arbetarklassens" födelseplats. fortfarande levande i minnet. men vag både i betydelse och exakt gräns.
förresten, här kommer nästa ogenomtänkta spekulation: är åren mellan 90-talskrisen och inledningen på den period vi idag genomlever (genomlider?) de tysta åren i sveriges samtid? de vi inte rotat så mycket i och som inte diskuterades särsklit mycket ens när vi upplevde dem?
så här: folkhemmets sammanbrott, globaliseringen, 90-talskrisen, eu osv, dvs sverige 1985-1995 är en mkt omdiskuterad period vars betydelse erkänns av alla, oavsett om man gillar den eller inte.
likaså är dagens situation med nya politiska stridslinjer, sverigedemokraterna, invandring, finanskrisens följdverkningar, polarisering och splittring minst sagt diskuterad. vi gör ju inte annat än tjatar om den nya, onda tiden.
men i det sammanhanget framstår tiden 1995-2010ish som tysta år. en it-krasch som inte gjorde så mkt, massa göran persson, thailandresor blev lite vanligare. men annars inte så mkt mer.
också lite hälsan tiger still. det var goda år. ekonomin gick bra, folk fick det bättre, skatterna sänktes, förtroendet för samhällets institutioner ökade.
