Thread by @MatsLeijon

Aslång tråd--->
Skrev det här för ett tag sen, men några av er kanske missade, och så kan vi inte ha det.

Klimatkrisen är ditt fel!

Ja, jag vet att du antagligen sopsorterar, tar bussen, eller cyklar till jobbet.
Men det är fortfarande ditt fel.

Jag bryr mig inte om ifall du ”hemestrar”, bojkottar flyget, eller äter vegetariskt två gånger i veckan. Det är fortfarande du som är orsaken till uppvärmning, översvämningar och torka.

Nu kanske du börjar bli lite arg och hävdar att du som individ inte kan förändra något.

Att det är stora, och modiga beslut som krävs av våra politiker för att kunna göra en verklig skillnad.
Och där slog du huvudet på spiken. Vi behöver stora och modiga beslut från våra politiker, men de tycks lysa med sin frånvaro. Och vems fel är det?

Just det. Rätt igen; det är ditt fel.

Representativ demokrati innebär att du lägger din röst vart fjärde år, och sen representerar en politiker din vilja. Men vad vill du? Vad är viktigt för dig?

Tuffa åtgärder mot klimatkrisen innebär att du inte längre kan köra

din fossildrivna bil.
Det innebär att kött blir en lyxvara som du kan unna dig nån gång i månaden.
Det innebär att du måste välja mat efter säsong. Det är inte rimligt att transportera mat till dig från hela världen.
Det innebär att konsumtionen måste minska, med åtföljande

minskad tillväxt.
Det innebär att du kanske får mindre i plånboken.

Är du beredd att acceptera det? Är du beredd att nöja dig med mindre? Om inte; tror du att politikerna kommer att genomföra dessa förändringar?

Så länge du skriker i högan sky över att dina ”rättigheter”

att konsumera begränsas, så stannar politikernas åtgärder vid läpparnas bekännelse. De vill ju att du ska rösta på dem.

Men om du är beredd att inskränka din konsumtion, så är deras rädsla att förlora röster något du kan utnyttja. Du kan bli besvärlig. Du kan börja ställa krav.

Krav på åtgärder som begränsar din konsumtion, krav som begränsar din bekvämlighet, krav som tvingar dig att nöja dig med mindre.

Så länge vi lämnar åtgärderna till individen, så kommer det aldrig att hända något. Varför skulle du välja bussen till jobbet i stället för bilen

när du, genom bussens fönster kan se grannen susa förbi i sin bil?

Det måste bli rättvist. Vi måste alla hjälpa till. Då krävs det åtgärder på en nationell nivå, beslut av våra politiker.

Vill du att det ska hända något? Så se till att det händer något då!

Är våra politiker inte tillräckligt handlingskraftiga, så får vi byta ut dem. Det är bråttom nu.

Förresten, jag höll på att glömma; sitt inte och vänta på ”tekniska lösningar”, skyll inte din passivitet på det.

Tekniska lösningar som löser klimatkrisen syns bara avlägset vid horisonten. Vi har inte tid att vänta på dem.

Du är inte en kund, du är en medborgare. Fortsätter du vara passiv, så är klimatkrisen ditt fel.