Thread by @thorneby

Kontinuitet är bra.

Metoden för kontinuitet i primärvården kallas för "listning" och ”fast vårdkontakt/läkarkontakt”,
tråkiga ord för en mycket fin sak: ett ömsesidigt löfte mellan två personer om framtida samarbete och kontakt.

Ett annat tråkigt ord är ”listtak”.

Men vänta.

Ni måste se bortom eventuella associationer och tänka på vad listtak egentligen handlar om: möjligheten att lämna en personlig garanti att finnas till hands när det behövs.

Regionernas stenhårda motstånd mot att införa system för personlistning med listtak kan svårligen förstås som något annat än ett sätt att slippa ansvar för underkapaciteten i primärvården.

Så länge primärvårdens medarbetare var för sig har potentiellt oändliga uppdrag, utan mandat att avgöra när den egna kapaciteten överskrids, kan ju liksom ingen brist uppstå. Problemet löst.

Det har naturligtvis inget med verkligheten att göra.

Det officiella argumentet mot personlistning med listtak är dock att det sägs stå i strid med det som blivit den allt överordnade principen inom det svenska välfärdsmaskineriet: kundens valfrihet.

En falsk motsättning förstås. Ingen skulle påstå att vi har inskränkt frihet i val av hotell, flyg, frisör eller restaurang. Men är det fullt får man gilla läget, välja ett annat alternativ, ställa sig i kö eller återkomma senare.

Möjligheten att välja och att välja om måste alltså värnas, men balanseras mot risken för överbelastning av den enskilda medarbetaren och de stora nackdelarna med diskontinuitet.

Det är fullt möjligt att uppnå en sådan balans. Om den politiska viljan finns.

Varje ansats att skapa en effektiv och hållbar primärvård kommer att misslyckas om den inte inkluderar en systematisk strategi för personkontinuitet och samtidigt gör upp med idén om oändlig valfrihet och oändlig kapacitet.