Tråd om skalbarhet, stordriftsfördelar och en bra företagskultur. Begrepp som många slänger sig med, men få kanske förstår kraften i. Notera också att exemplet nedan är via fysisk försäljning, skillnaden idag med digital distribution är enorm.
Tänk om någon under 1800-talet kom på ett sätt att producera en bil, sedan sälja den miljoner gånger om? Givetvis krävs underhåll, support och förbättringar för att hålla produkten relevant idag - men hävstången tillväxtbolag får genom att skala upp sin kundbas är enorm.
Phil Fisher skriver mycket om fördelen stora bolag har framför mindre i sin bok Common Sense & Uncommon Profits. Där stora bolags R&D-spend i absoluta tal kan vara sinnessjukt mycket högre, trots att de procentuellt bara lägger en bråkdel i förhållande till mindre konkurrenter.
Detta skrev Fisher redan i slutet på 50-talet, men det stämmer såklart även idag. Men inom exempelvis tech är det nog upphöjt till 100x nu, när det inte längre krävs en massa tunga fysiska investeringar för att nå ut *globalt* med en revolutionerande produkt.
Detta i kombination med historiskt låga räntor har, som ni vet, skapat ett väldigt märkligt investeringsklimat. Ett klimat där man ser mellan fingrarna på förskräckligt stora förluster, där man tvingas blicka många år framåt för att ens få ihop ekvationen.
Detta hade såklart Phil Fisher förstått om han investerade idag, och hans 15 investeringsregler hade därför sett lite annorlunda ut (även om man kan applicera hans marginal-turnaround-tänk på denna typen av bolag kanske).
Nu låter det lite som att jag skriker "nu är det nya tider" precis som under IT-bubblan, och det gör jag väl till viss del kanske. Men fundera på vad tillgången till "gratispengar" i kombination med den groteska skalbarheten i digitala produkter faktiskt innebär.
Aswath Damodaran är en av de absolut mest dynamiska och nytänkande investerare i världen idag om ni frågar mig. Han förklarar väldigt bra att värdet i tillväxtbolag ligger i deras *framtida* investeringar, och inte syns på deras nuvarande balansräkning eller i deras kassaflöden.
Att offra vinsten och istället kasta detta på så mycket produktutveckling & marknadsföring man kan för att knyta till sig användare/kunder är en minst sagt märklig approach - men grejen är ju att det fungerar, hur konstigt det än verkar. Se på Facebook eller Salesforce.
En del bolag har dessutom kombinerat sin tekniska skalbarhet och nyttjat dessa kassaflöden för att bygga en mer klassisk stordriftsfördel - Amazon är ju onekligen det bästa exemplet. Deras flywheel av digitala kassaflöden från Market Place/AWS och ständiga investeringar i
fler lager, bättre distribution och bundling har gjort att de kunnat låsa in i princip hela USA (och mer därtill) i sin kundklubb - Prime. Nu kan man som konkurrent i princip lägga HUR mycket pengar som helst, utan att göra så mycket som en repa på Amazons marknadsposition. 
Samma sak gjorde FedEx för att etablera sig och bli dominanta, och idag har bolaget tack vare sina tunga investeringar i skalfördelar en stabil marknadsposition på ~20-30% i USA. Exemplet är väl inte suveränt då deras lönsamhet är marginell, men ni förstår symboliken.
De som lyckas komma tillräckligt tidigt in på en marknad utan konkurrens verkar dock kunna växa lönsamt - och ofta med grotesk lönsamhet. Veeva, Fortnox & Evolution Gaming är tre bra exempel. Sistnämnda har ju dessutom en fysisk komponent som jag tror bygger ännu högre barriärer.
Många typer av mjukvaror är också extremt "sticky" (dvs krångliga, eller helt enkelt meningslösa att byta). Framförallt företag väver ofta in sin business i ett ERP-system eller en e-handelsplattform, för att sedan ha sjukt svårt att ta sig ur den på ett smärtfritt sätt.
Detta är givetvis suveränt för mjukvaruleverantören, och bygger en vallgrav runt produkten. Detta i kombination med en nätverkseffekt (ju fler som använder produkten desto mer värdefull blir den för användarna, exempelvis Instagram eller Excel) är det ALLA bolag vill åt.
Därför är det i varenda tekniknisch idag ett "race to the top", alla vill låsa in en stor mängd kunder snabbt.
Bäst produkt -> fler kunder -> mer $$ -> mer R&D/marketing -> ännu fler kunder -> bättre produkt -> försprång ökar exponentiellt mot konkurrenter -> marknadsledare.
Bäst produkt -> fler kunder -> mer $$ -> mer R&D/marketing -> ännu fler kunder -> bättre produkt -> försprång ökar exponentiellt mot konkurrenter -> marknadsledare.
Det som kan stoppa denna typen av tillväxtresa är t.ex att bolaget blir fat and happy. Stora bolag tappar ofta ambitionen och tar sin position för given - och hungriga konkurrenter springer om. "Only the paranoid survive", som Andrew Grove sade.
Bolaget kan också ta fel väg i ett stor teknikskifte, eller bara satsa på fel typ av produkt. Och i dagens snabbväxande digitala klimat, där produkter når globalt instantly, kan det snabbt gå utför för dessa bolag. Management & utvecklare måste vara på tårna, hela tiden.
Och så har vi det som Clayton Christensen kallar för Innovator's Dilemma, där bolagen kollar för mycket på sin nuvarande kundgrupp och tillgodoser den, och att de helt missar att fundera över vilka som är deras *framtida kunder* - och således lägger krokben på sig själva.
Sedan måste bolagen såklart ha en företagskultur som välkomnar och lyckas behålla talangfulla individer. Företag är människor och människor skapar den kreativa kärnan. Denna punkten är väldigt svår (läs: omöjlig) att kvantifiera och blir därför ofta bortglömd.
Så en väldigt viktig faktor för att behålla försprånget mot konkurrenterna är att bolaget fortsätter innovera med rätt personer bakom rodret. Har företaget en dålig kultur kommer det visa sig i längden, oavsett om de idag är marknadsledande tack vare t.ex first movers advantage.
Sammanfattning av en luddig tråd: jag vill tro att ett bolag med rätt personer på rätt plats, en skalbar affärsmodell med nätverkseffekt och en ledande marknadsposition skapar ett väldigt kraftfullt flywheel (Jim Collins-referens) som är sjukt svårt för konkurrenter att stoppa.
Av dessa anledningar är Spotify och Evolution Gaming mina två största innehav idag, tätt följda av Match Group och Facebook. Även Veeva och Dexcom ligger i portföljen, som båda två har liknande drag. Jag älskar denna typen av bolag och förstår verkligen deras premievärdering.
Var det inte Salesforce som hade en TAM på typ $1B när de gick till börsen 2004? Och idag omsätter man nästan $5B i kvartalet. Veeva har nog åtminstone dubblat sin TAM sedan IPO 2013. Skalfördelarna gör att bolagen kan nå helt nya, idag kanske otänkbara, kundgrupper hela tiden.
Så kanske ska man inte stirra sig blind på varken TAM eller värdering i bolagen som besitter dessa kvalitéer? Fortnox marknad har länge setts som för liten och Veevas värdering har varit grotesk under hela deras tid på börsen.
Många tycks verkligen uppskatta texter kring bolags "mjuka värden", vikten av långsiktighet och ett lite abstrakt tänkande kring investeringar. Jag själv älskar att lämna siffrorna för en stund och fundera över det som på riktigt skapar värde på lång sikt.
Sedan är givetvis priset du betalar inte frånkopplat detta, utan det är en minst lika svår komponent att ta i beaktning. Det jag ville säga med tråden var att man kanske ska lägga lite mer vikt på de kvalitativa aspekterna, och mindre på om P/E-talet för nästa år är 25% för högt.
Att sedan applicera detta i praktiken är såklart mycket svårare än att pladdra ut 30 tweets på temat.. Men de som lyckas förstå *riktiga värdedrivare* och vågar hålla hårt i fantastiska företag kommer bli väldigt framgångsrika, nästan oavsett priset de betalade i början.
Och tack till alla som retweetar och uppmuntrar, det är riktigt kul då jag själv är svag för sådant här.
