Thread by @thorneby

Nu ska jag ge några exempel på varför det är så problematiskt att ekonomistyra sjukvård mot Goda Resultat, trots att det låter så logiskt.

Exempel:
”Ni får mer pengar ju högre andel av era patienter som är friska och nöjda efter 30 dagar”

ger till synes en stark drivkraft att verkligen ge järnet för att ge patienterna optimal behandling.

MEN det leder också bl.a till att

a) det lönar sig att behandla personer som faktiskt är friska dag 0, eller som är sjuka men har stor chans att tillfriskna spontant, utan behandling

b) det lönar sig att utsätta personer för åtgärder som är (eller tycks vara) effektiva på kort sikt, även i de fall de har negativa långtidskonsekvenser

c) det straffar sig att ta sig an svårbehandlade fall eller patienter med komplikationsrisk eller patienter i behov av vård, men som inte kan förväntas bli friska, eller...

d) det finns incitament att anpassa* journalföring och registrering av data i kvalitetsregister.

(* avser alltså inte bara regelrätt fusk, utan fr.a risken för glidning inom den gråskala som finns i all biologiskt baserad verksamhet)

e) den mest krävande (svåraste = dyraste) delen av varje verksamhet får minst resurstilldelning.

Hänger ni med?

Exemplet är förstås kraftigt förenklat, men resonemanget överförbart på alla tänkbara resultatbaserade ersättningssystem. Att premiera goda resultat gör att verksamheter ser till att få goda resultat.

Det vanligaste argumentet bland förespråkare för ekonomistyrning av den här typen är det krävs ett tillräckligt stort antal mått och tillräckligt noggranna mätmetoder för att bli rättvisande, men att det är nödvändigt för att skattebetalarna skall få det de betalar för.

Det skattebetalarna faktiskt betalar för: