Jag är så förbryllad över senaste skandalen kring Cicci Wallins Gardet. Över radikalfeministen Maria, som med sin make Hans varit aktiva på identitära forumet (det vi idag kallar altright) Nordisk.
Jag har skrivit mycket om det forumet förrut. Och fick inför det arbetet tillgång till deras databas. Så jag var tvungen att kolla upp på anklagelserna som dirtbagpodden Haveristerna framförde stämde.
Både Maria o Hans hade konton där tidigt 10-tal. De höll låg politisk profil, Maria skrev mest om psykiska besvär, humor och skrivande. Hennes inbox innehöll många brev från unga nationella tjejer med diagnoser som kände igen sig o som hon "mammade".
Det är ingen hemlighet att många trasiga personer söker sig till forum som Nordisk, till vilken miljö som helst där de kan få berätta om sina problem o känna sig accepterade. Det finns en märklig tolerans bland de intoleranta (och omvänt).
Det enda politiska i Maria o Hans forumdiskussioner var hur mkt de roade sig över en tråd om förintelseöverlevares berättelser. En antisemitism som verkade lite malplacerad hos dem, inte på forumet.
Men en annan bild framträder när man tittar på Hans 9000 inlägg på USAs största högerextrema forum, Stormfront. Där hålls en hög ideologisk nivå, med en välartikulerad position på yttre högerkanten.
I sin text på Gardet förnekar Hans att han är nazist, historierevisionism eller rasist. Och på sätt och vis stämmer det. Det finns nämligen flera former av högerextremism, flera former av antisemitism eller raslära.
Alla ser inte ut som NMR med en Führervurm, rasbiologi från 30-talet, förintelseförnekande och tro på en judisk världskonspiration.
Det finns moderna rasteorier som hämtar sin influens från modern biologisk forskning - de kallar sig rasrealister. Det finns en modern antisemitism som baseras på evolutionspsykologi som diskuterar judisk makt som kulturellt-gruppsykologiskt fenomen.
Det är här Hans står. Och han hånar de vulgära nazisterna som fortfarande förfäktar plumpa utdaterade 30-talsteorier o konspirationer. Han förespråkar rasmedvetenhet o rasåtskillnad utan rasöverhöghet.
Det är den franska nya högern, de mer intellektuella, identitärerna han förespråkar Stormfront ska vända sig till.
Likt Kevin MacDonald, som sprids genom Logik och Scandza i Sverige, lyfter Hans en evolutionspsykologisk antisemitism. Judar har inte konspirerat sig till makt, utan har som minoritet i diaspora utvecklat makt genom inbördes nätverk, där de försöker stärka sin grupp.
Han drar på forumet till sig uppmärksamhet genom att vara gästskribent på den antisemitiska bloggen Semitic controversies.
Många av hans rasteoripostningar är som uppsatser.
På andra forum och platser sågar han Förintelseförnekarna vid fotknölarna. De sabbar en "seriös" kritik av den judiska makten.
Istället för "judiska konspirationer" skriver han om "Jewry", det globala judiska communityt, som evolutionär gruppstrategi.
Vad lämnar det här för strategi för rasmedvetna. Det enda att hoppas på är Sverigedemokraterna.
För att knyta ihop säcken. Vad har det här med Gardets radikalfeminism att göra? Jo, den biologiska essentialismen. Det är det centrala för Hans. Den feminismen försvar han på Stormfront. Men rasar över tredje vågens antiessentialistiska feminism.
I sitt försvarstal på Gardet menar han att alla dessa inlägg har bara varit en djup infiltration för att äga nazisterna/revisionisterna. Kanske är det så, om det visar sig får jag be om ursäkt. Men just nu kan jag inte hitta något i hans inlägg som talar för Gardets version.
Och om jag nu måste säga det i klarspråk: jag har inte ett dyft med Haveristerna att göra eller har medverkat till deras gräv på något sätt. Men utan deras gräv hade jag inte börjar titta på det här själv heller. 🧐
• • •
Missing some Tweet in this thread? You can try to
force a refresh
Så träffande recension av elitisten Mona Sahlin och den avgrundsresa hon och hennes centristgeneration ledde in socialdemokratin på. arbetet.se/2020/09/28/mon…
Men att hon skulle varit bra i sitt ledande av arbetet mot våldsbejakande extremism är bull. Hon knöt idel journalister som "experter" till sig, skapade ett vänkotteri där samma personer levererade mediereportage o skrev rapporter med cirkelhänvisningar. Forskning stängdes ute.
Hennes antirasistiska kampanjer som politiker, som Ungdom mot rasism, var stora bidragssvindlerier och enbart symbolpolitik. Antirasistiska gräsrötter och folkrörelser fick inget stöd, bara jippon. Så hon verkade, signalerande och kompisavlöning. Som en äkta nyliberal sosse.
Identitetspolitik är ett så missbrukat begrepp. Men det här skulle kunna vara ett skolboksexempel, på dess styrka och svaghet: fokuset är på erkännande, representation och social rörlighet. Utifrån en medelklassnorm. Viktigt, ja! Lyfter alla rasifierade o ändrar strukturer, nja.
Förändrar representation, att fler rasifierade får chefspositioner för rasifierade som helhet. Inte när vi har ett rasifierat klassamhälle, som hålls intakt. Men representation viktigt på andra sätt, i hur man ses o ser sig själv. Samtidigt, hur representativa är representanter?
Går det på strukturernas reproduktion? Och den norm som sätts som jämställdhetsideal, är en medelklassnorm: ens möjlighet att kunna avancera/klättra. Å andra sidan, alla vinner på att diskriminering ifrågasätts i en väldigt synlig bransch, får ringar på vattnet.
Är inte det svärjehögerns egentliga kris? De kan inte bebo platser. De kan inte etablera sig i territoriet. Och rasar över alla de som kan. Deras skräck är deras hemlöshet. Flyktingarna bebor och de själva känner sig på flykt, kan inte relatera till platsen längre.
Att vara höger är att vara rädd, känna sig främmande, rotlös, hemlös. Trots de äger allt får de aldrig lugn. Ju mer de äger desto mindre hemma känner de sig. Fruktar att falla, fruktar att förlora. De har låst in sig i en mental skräckborg. Murarna som ska skydda blir fängelse.
Så mycket guldkorn i denna korta intervju med Judith Butler om Cissi Wallin (flåt JKR), om de antiintellektuella tider vi lever i och en bakåtsträvande feminism. newstatesman.com/international/…
Varför TERFs är TERFs.
Kön aldrig varit enkel representerbar fastslagen kategori.
Lyssnade på Filosofiska rummet om klaner och kulturkrockar. Så oväntat Timbros Eli Göndör var intressantaste rösten, som pratade om parallellsamhällenas funktion utifrån vad de erbjöd. Och använde könsmaktsordningen o normkritik.
Däremot Johanna Bäckström Lerneby gav ett fruktansvärt intryck, så mkt plattityder. Inte i hennes analys av Kahnklanen, där är hon påläst och är säkerligen korrekt. Men det hon kontrar parallellsamhällen med är ren ideologi, en okritisk syn på statsappataten och rättssystemet.
I grunden handlade hennes kritik om att ingen fick utmana statens monopol på rättsskipning, att parallellsamhällen är ett undergrävande av rättsordningen och statsmakten. Göndör kunde iaf se hur frånvaron av stat (hej nyliberalism) skapar vakuum där PS fyller behov.
Älskade hatade identitetspolitik. Varför har ressentimenten blivit så dominerande inom all politik? Om en debatt vi aldrig kommer ifrån - var finns de politiska visionerna? Gäst i detta poddavsnitt av Apans anatomi är Viktor från @TidningenBrand