Thread by @JonathanRL

Jag jobbade på Greenpeace Sverige 2016 till 2019. Jag har sedan jag slutade försökt göra cheferna i organisationen uppmärksammade på problemen i organisationen som skapar en skadlig arbetsmiljö. De har konsekvent vägrat ta itu med dessa problem.

Jag tänker inte dölja att jag är partisk i frågan. Mitt kontrakt löpte ut Maj 2019 efter flera månaders mobbing och dåligt bemötande efter ett chefsbyte. Mina mobbare var sedan ansvariga för att ge referenser vilket skapade svårigheter att få nytt jobb. Jag är bitter.

I den här tråden kommer jag rada upp de arbetsmiljöproblem som jag bevittnade på organisationen. Jag kommer enbart nämna de jag själv såg. Jag tar inte med några av de rykten jag hört.

Jag vill också säga att jag önskar att detta inte var nödvändigt men när jag var där jobbade det bra människor på organisationen och de förtjänar bättre.

Så låt oss ta upp frågan om anställningens trygghet och skillnaden mellan att bara jobba för organisationen och att viga sitt liv åt den.

Organisationen har oerhört blandade måttstockar för olika personal.

Personliga relationer påverkade hur kontoret arbetade och skapade slitningar som skapade problem där personer fick svårt att samarbeta med varandra mot gemensamma mål.

Organisationen sysslar ofta med att bråka med stora företag, myndigheter och regeringar. Trots detta tar man inte skydd mot informationsläckage på allvar.

När jag var på väg ut var detta "senaste grejen" hos HR och ledning. Alla anställda skulle också vara aktivister. Detta skapade problem när aktionerna ifråga bröt mot lagen och lagbrotten fick rättsliga följder.

Och för den som trodde att facket skulle vara till hjälp så dessvärre inte. Jag betalar fortfarande för ett medlemskap i unionen där fackförbundet inte kunde ingripa trots att de öppet påtalade bristerna i att kontraktet upphävdes.

Jag vill verkligen inte vara den som snackar skit om en tidigare arbetsplats. Jag är tacksam för dem för mycket - bland annat för att varit ett av mina första stadiga jobb - men det innebär inte att jag tänker ignorera hur de behandlar anställda.

Vill man läsa mer om mina personliga erfarenheter med hur jag fick anställningen på Greenpeace och hur jag mobbades därifrån skrevs det hela ner på engelska här:

jrl5.blogspot.com/2020/07/untitl…

Korrigering. Jag säger här att kontraktet upphävdes; vad som hände var att anställningen inte förnyades trots att detta torde ha varit en formalitet.

Det har inte varit lätt för mig att tänka tillbaka på min anställning på Greenpeace. Jag var i området för några veckor sedan på en intervju och fick dåliga känslor av det men jag tycker det är skönt att få ut det i det öppna. Att skriva av sig hjälper. Det tyckte jag då också.

Jag insåg för några timmar sedan att idag är 15 Mars, samma datum som GP började sina ansträngningar att effektivt få mig att sluta. När det inte lyckades valde de istället att inte förnya kontraktet. Metoderna var inte shyssta alls.

Från den 15:e Mars 2019 så skrev jag ner mina intryck varje gång det hände något. Jag började också spara mail och annan dokumentation. Jag har precis gått igenom den och tänker anonymiserat posta mina anteckningar så ni vet exakt vad jag gick igenom.

Anledningen till att jag vill att ni ska veta exakt är för att jag vill att det hela skall vara så välgrundat som möjligt. Jag har ingen referensram. Det kan vara skitdåligt agerat. Det kan vara korrekt agerat. Ni får helt enkelt vara domarna i fallet.

På den noten vill jag också påminna att vad ni läser är min version av händelserna om inte det är uppenbart. Som jag tidigare skrivit, detta är inte objektivt utan djupt personligt för min del. Jag har inte delat dessa anteckningar med någon tidigare.

Torsdag 25 Mars:

Tisdag 2 April och maktbalansen i att de vill veta om jag vill vara kvar men de kan inte tänka sig att säga om de vill ha kvar mig.

Fortsättning på GPs brist på besked.

Om hur man började klaga på småsaker när det tidigare inte varit ett problem och mailet från den 10 April 2019.

Mailet ifråga. Händelsen att "gå från jobbet" handlar om att jag en dag fick en panikattack och lämnade arbetsplatsen; detta utan att vara "medveten" om att det var det jag gjorde. Jag accepterade utan invändningar deras synpunkt att jag ska informera om jag lämnar jobbet.

Min syn på mailet är att de ville köpa sig tid att anställa någon annan till min position. Det är enda skälet till varför de i princip ville skapa en provanställning för mig efter 30 månaders anställning.

Till saken hör också att jag hade dels lönebidrag, dels fick de bidrag för att jag har en diagnos. De tjänade på att ha mig där då lönebidrag + extra bidrag för "5 extra arbetstimmar" översteg kostnaden för min lön.

Min lön från Greenpeace var före skatt 15 000 kr på 75% Deltid.

Under April hade jag åtminstone förstått att jag borde ha med facket på möten. Jag hade också börjat slå tillbaka genom att begära en löneökning. Greenpeace säger officiellt att de har låga lönenivåer men när jag frågade runt hade de flesta marknadsmässiga löner.

Om ni undrar varför Arbetsförmedlingen är med på mötena så är det att lönebidrag sker i deras regi. De kan dessvärre inte dra in eller på annat sätt straffa arbetsplatser som inte sköter lönebidraget på det sätt som det är tänkt.

Tisdagen 18 April. Jag skulle skriva en kommentar om mina anteckningar från den dagen men jag hittar inget passande.

Det sista officiella kommunikationen förutom slutdiskussionen där Unionens representant avfärdade i princip alla klagomål som fanns (men inte hade mandat att göra mer) var ett förslag till kompromiss från min sida.

Såvitt vad jag kan hitta besvarades aldrig mailet.