,
9 tweets,
2 min read
Read on Twitter
Min farmor somnade in i förmiddags, 93 år gammal efter en längre tids sjukdom. Jag fick budskapet på en familjemiddag på min mors sida av familjen och har haft hela hemresan att tänka på saken. Det känns inte riktigt som jag trodde det skulle kännas.
För det första så är det första gången en närstående släkting som jag vuxit upp med dör. Jag kommer inte ihåg varken Morfar eller Farfar; den första levde i Mexico och den senare dog innan jag föddes.
För det andra så är jag ambivalent. Hennes sjukdom tog hela hennes identitet i slutändan och hon kände knappt igen oss barnbarn. Jag tror det är bättre att slippa ifrån sådant lidande och det får mig på sätt och vis att känna mig lättad.
Samtidigt var jag en gång i tiden väldigt nära min farmor, framför allt när jag var ung och på ett sätt jag aldrig var med min mormor. Under en period - säkert flera månader - kunde jag inte komma hem från Dagis utan att ringa min farmor.
På sätt och vis var min Farmor ändå en bra farmor och jag har många bra minnen ifrån henne. De flesta av dessa är från ung ålder. Desto mer jag växte upp så insåg jag att min farmor kanske var en bra farmor men jag vet inte om hon var en bra mor.
Jag tror på att man ska minnas båda sidor av en person men en av de sidorna gjorde att vi inte hade mycket kontakt framåt slutet, innan hon blev sjuk. Hon kom inte på mina födelsedagar och den senaste jag var på var när hon fyllde nittio.
När hon blev sjuk så förändrades hon på sådant sätt att min pappa aktivt försökte hindra mig från att träffa henne. Han sade aldrig när han skulle åka dit och eftersom hemmet hade kontaktpersoner var det omöjligt för mig att åka dit på egen hand - i händelse jag var en bedragare.
Till slut tvingade jag i princip min pappa att jag skulle med. Jag tror det besöket gör att jag kan acceptera förlusten nu än vad jag annars skulle. Jag tror jag hade haft mer skuldkänslor annars för att vår relation såg ut som den gjorde i slutet efter att ha varit bra.
Samtidigt bekräftas något jag visste sedan ett dödsfall på mitt tidigare jobb. I en sådan här situation hanterar jag det bäst genom att hålla koll på de andra som kan vara värre drabbade vilket innebär min syster och pappa.
