En sak jag hade tänkt att komma in på i God Ton med Hanif o Per, men som jag glömde att ta upp, är den mediemakt som finansieringsmodellen av Public service bygger upp. När jag började läsa historia på universitetet kom vi in på kyrkans makt innan reformationen 1527 ->
Och jag började då se många likheter mellan Public service o katolska kyrkan. Innan reformationen var kyrkans makt över samhället total. Ingen fick kritisera kyrkan eller dess företrädare. Det var en enorm vänskapskorruption kring ämbeten. Biskopars makt var enormt utbredd. ->
På den tiden hade biskopar t o m egna arméer o kanonbåtar. Allt detta betalades av folket som fick skatta till kyrkan vare sig de ville det eller inte. Dagens "mediebiskopar" har förstås inga kanonbåtar men en enorm makt över vad samhället talar om, dvs samhällsdiskursen ->
De har också byggt upp – och det talar vi om i podden – en stor maktapparat med en överbyggnad med massor av olika chefer som sitter i olika möten hela dagarna o vidmakthåller sin makt. Det är på dessa möten de bestämmer om svenska folket ska få titta på lek o spelprogram etc ->
När jag ser hur min 86-åriga mamma måste var med o betala detta och vet att hon inte ens tittar på det, utan hellre ser på Netflix-serier och jag ser att inflödet av pengar skapar denna enorma maktapparat som inte står långt efter katolska kyrkan på 1520-talet. Där tappar de mig.
Det är därför vi måste kunna tala om detta system där skattepengar går till spel– och lekprogram. Skatt ska gå till vård, skola, omsorg, polisväsende, försvar och andra samhällsviktiga funktioner. Men inte till spel– o lekprogram i TV. Och inte till ökad makt till "mediebiskopar"
• • •
Missing some Tweet in this thread? You can try to
force a refresh
