Det många rödgröna medier & politiker inte inser när man vill väcka opinion & empati för migration genom starka bilder & känslor är att man inte skulle uppskatta om nationalistiska & högerpopulistiska rörelser exploaterade offer som poliser, barn & vanliga medborgare för de avig-
sidor som ett asylmottagande över integrationsförmåga har lett till i form av missanpassade individer med strass, frustration & psykisk ohälsa, ökad systemhotande segregation & organiserad brottslighet i utsatta områden. Känslor är ett starkt retoriskt verktyg som vi inte minst
av historiska skäl vet att man måste vara extremt försiktig med, dels för att de sällan går att diskutera med, dels för att de kan leda människor i vilken riktning som helst - även sådana vi själva kanske alls inte önskar - pga att de tenderar att stänga av förnuftet & vårt
kritiska tänkande. Särskilt illa är det när vi använder egna känslor & sympatier för att dra slutsatser, vilka leder till moralisering & demonisering av andra som kanske inte har reagerat med samma emotioner eller iaf inte gör samma konklusioner som en själv. Ponera vilka
reaktioner en vänsterliberal publik skulle ha på om en främlingsfientlig nationalist rapporterade från begravningen av en polis eller ett barn, som drabbats av något etnifierat eller asylrelaterat våldsdåd, grät & vädjade känslosamt om att nu måste väl politikerna ändå förstå att
vi måste ha asylstopp, återvandring & hårdare straff. Vill vi ha en sådan samhällsdebatt, på sådana premisser, om vem som är mest upprörd eller ledsen, vem som känner mest för vilka grupper? Vart skulle det ta vägen? #svpol #migpol
• • •
Missing some Tweet in this thread? You can try to
force a refresh
