Thread by @johancejie

Jag hjälper till med att träna ett fotbollslag med tioåringar. Vår klubb är speciell på det sättet att halva upptagningsområdet är socioekonomiskt mycket välordnat (där vi bor). Andra halvan är ett område som nämns på riksnivå som ett problemområde.
>

> Klubben har ett uttalat mål att vara på den goda sidan. Vi satsar tex på bredd istf elit, osv. Som ledare ser jag hur otroligt olika förutsättningar barn har. Villabarnen kommer oftast i tid, har rätt grejer och föräldrar som skjutsar. Höghusbarnen är oftare sena, >

> missar matcher och har föräldrar som inte skjutsar. Det saknas benskydd och ibland har de inte ätit frukost på helgmatcherna.

På en tränarträff tog jag upp det här med vinkeln ”hur ökar vi föräldraengagemanget”? En kille som växt upp i klubben svarade
- Det blir nog svårt.
>

> Försökte dölja min frustration o frågade hur han menade. Han förklarade att klubben förmodligen räddat hans liv. Utan oss hade han sugits upp i gängen. Sedan sa han att under hans uppväxt hade pappan haft två jobb. Mamman deltid o dessutom varit trappuppgångens problemlösare.
>

> Det var inte så många år sedan, och det är fortfarande väldigt vanligt. Man sliter som djur på dåligt betalda jobb o gör vad man orkar för att få grannskapet rimligt. Att i det läget begära att de ska låna en bil o lägga en lördag på att skjutsa villabarn till X-håla…
>

> Ovanpå allt detta bär ju många dessutom på olika trauman. Till råga på allt är dessa föräldrar (dyker upp på hemmamatcher när det inte är pandemi) baske mig alltid ödmjuka och tacksamma.
Deras barn är fantastiska; modiga och trevliga. Vi får med då o då helt nyankomna spelare.>

> De hoppar med trots att de inte kan språket o smälter oftast in väl. Föräldrarnas curlingfria strävsamhet följer ofta med. De vet att man inte får något gratis o gör så gott de kan.
För några veckor sedan dök det tex upp en grabb som kommit till SE i maj/juni.
>

> Hans svenska var stapplig men han förklarade att han visste att vi tränade kl 17 på Y IP, men inte att det var på torsdagar. Så han hade varit där må, ti, on o frågat efter oss. Klart grabben skulle va med, men vi behövde kontakt med hans föräldrar. Visar sig då att de >

> lämnat ganska plötsligt (flytt) och inte hunnit förbereda sig. De kunde mkt lite engelska och ingen svenska. Med en del pyssel, andra barn som översatte, lånade grejer, så kunde han vara med. Han suger i sig som en svamp och är nu en naturlig del av gänget.
>

> Det har aldrig hänt att ett barn som bor i den välordnade delen av området bara har dykt upp. Det föregås alltid av att en förälder letar upp en bra kontaktperson, förhör sig o kommer med barnet på träningen. Oftast står de vid sidan de första tre till fem träningarna,
>

> troligen dels för att barnet ska känna sig tryggt o dels kolla så barnet har det bra.

Så nu läser jag grejer om att familjer ska vräkas om ett barn missköter sig. Invandrare är tydligen överrepresenterade i brottstatistiken. Osv. Jag känner bara att bilden blir så sned.
>

> Det är klart det finns problem. MEN de allra flesta är bara hyggligt folk som gör sitt bästa. De sliter som djur med att försörja och skydda sin familj. Det finns otroliga berättelser hur de ställer upp för andra mitt i allt detta.
>

> Jag vill inte säga att de privilegierade familjerna är bortskämda. De (vi) bidrar på olika små sätt. Det är aldrig problem med plats i bil för någon. Alla spelare präglas av anständighet o trevlighet mot varandra. Några av oss lägger en hel del tid på att påminna,
>

> utrusta och förklara för dem vars föräldrar inte hinner eller orkar. Det lär krävas en by för att uppfostra ett barn och vi ser att det lika gärna kunde ha varit ombytta roller.
Jag har fått ännu svårare att fördra folk som stigmatiserar grupper i stil med att
>

> invandrare skulle vara mer brottsliga än andra, eller att föräldrar som bor i område Q borde se efter sina barn bättre.

Det kan finnas korn av sanning i sådana utsagor, men de är så enormt förenklade och missvisande. På samma sätt är idén om den bortskämda övre medelklassen
>

> lika tråkigt grund och nyansfri. De allra flesta hjälper till när och där de kan. Självklart kan någon önska sig mer, men det finns ingen oginhet, inget förakt.

Vet inte varför den här tråden blev så lång. Tveksamt att någon skulle ha orkat läsa ända hit.
>

> Det var väl något som måste ut, bara. En terapitråd.

Vad klubben heter? Uppsala-Näs IK, eller UNIK (betoningen på första bokstaven: ”unick”). Alla våra spelare får en tröja utan reklamtryck, där det står ”Jag är en UNIK spelare” på ryggen. Det gillar jag.

När jag rullar igenom tråden tänker jag att någon skulle kunna säga ”oh, så duktiga ni är på integration” lr så. Men jag vet inte… Integration låter så tekniskt och blodfattigt. Vi tänker öht inte i de termerna.

Vi vill mest bara se våra och andras barn utvecklas. Det är kul!

Morgonkaffe för bollkalle. Grabbarna håller sina positioner, precis som vi sagt. Det är bra för att vara tioåringar.

Imorgon söndag är det UNIK-dagen. Det är inget speciellt; bara fina kids som spelar rafflande matcher (vi tar oss an Gränby!) med stora känslor, och präktiga vuxna som hjälper till.
Den som har några urvuxna benskydd eller skor kan lämna in dem till loppisen.
Det blir bra!