Rubriksättarna drar på att Löfven "vägrar lyda EU-nämnden om kärnkraft". Jag tycker dock att de här uttalandena är viktigare, eftersom de på många sätt sammanfattar hela hans tid som partiledare och statsminister: 
Detta har nämligen varit hans attityd hela tiden. Ingen fråga finns, om den inte finns "på dagordningen". Aldrig steget före, alltid två steg efter.
Så var det med migrationen, brottsligheten, elförsörjningen, cementkrisen osv, osv.
Så var det med migrationen, brottsligheten, elförsörjningen, cementkrisen osv, osv.
I stället lades kraft på obegripliga prestigeprojekt. En tillfällig plats i FN:s säkerhetsråd. Det där innovationsrådet som inte lett till någonting alls. Global Deal, som inga kändisar ville vara med på. EU:s sociala protokoll som nu allvarligt hotar den svenska modellen...
Men när en fråga väl har spårat ur så långt att den hamnar högst på dagordningen, då kan han i stället tycka lite vad som helst. Utan att ge minsta erkännande till de som pekade på problemen innan de blev riktigt akuta.
Nej, Stefan Löfven kan inte ensam vrida om ministerrådet. Men man kan åtminstone föreslå att det ska installeras brandlarm och släckare - gärna innan huset är övertänt.
Detta blir hans eftermäle: han som inte såg det komma.
Detta blir hans eftermäle: han som inte såg det komma.
• • •
Missing some Tweet in this thread? You can try to
force a refresh
