Jag skiter i utelämnade kors på Rustas kyrkor. Det är ett fjuttigt problem. Men religionsundervisningen i svensk skola är bokstavligt talat dödlig. Där har vi ett verkligt problem att tala om.
Religion beskrivs nämligen i skolan på två sätt: (1) Som något märkligt och onormalt. Det som bryter mot en sekulär norm. (Ingen "normkritik" där inte.) (2) Som läror och former, inte som något som man främst lever.
Eftersom en människas tro inte främst enligt skolans undervisning definieras av hennes inre upplevelser, vilka ofta är djupt känslomässiga, så tillmäts inte sådan religiös erfarenhet bevisvärde av Migrationsverket eller domstolarna.
Konvertiter som på ett enligt religionsvetenskapen beskriver sin tro utifrån hur den ändrat på deras liv, hur de känner sig trygga inombords, inte längre är rädda för Gud, etc, avfärdas. De ska redogöra för kognitiva processer.
De förväntas kunna kliva ur sin egen mentala process och analysera sina känslor.
Det är något vi svenskar tränas att göra i ett samhälle post-Freud. Det är konvertiterna helt otränade att göra. Då får de höra "du har inte beskrivit din process"
Det är något vi svenskar tränas att göra i ett samhälle post-Freud. Det är konvertiterna helt otränade att göra. Då får de höra "du har inte beskrivit din process"
Återigen ser vi alltså överbetoning av reflektion och oförståelse för en omedelbar upplevelse av sin tro.
En handläggare på MV sa "är detta för mycket begärt?" Svaret är: JA, det är det i många fall.
En handläggare på MV sa "är detta för mycket begärt?" Svaret är: JA, det är det i många fall.
Oförståelsen för religion som en levd verklighet, som inre frid, trygghet, tröst och hopp, som utmaning och engagemang, leder till felaktiga beslut. Därför utvisas sant troende kristna till förföljelse och möjlig död.
DÄR har vi ett problem att ta åtgärda, i stället för alla meningslös kulturkamp om julpyntets utformning och andra stormar i vattenglas.
@threadreaderapp unroll
