En sak som blir allt tydligare vad gäller Corona är hur bristfällig vår förståelse blir när vi blandar ihop det som ofta kallas risk assessment med det som kallas risk management. Det gör det svårt att förstå val och kritik av val. För den som har en sekund utvecklar jag här. ->
Jag har tidigare snackat om de tre olika stadierna i riskhantering: Risk assessment, risk management och risk communication. De tre sitter såklart delvis ihop och alla är viktiga, men de har olika funktioner och är viktiga att hålla koll på om man vill fatta bra beslut. ->
Risk assessment är den första fasen. Detta är en rent vetenskaplig del av processen. Du har en risk. Du vill veta hur stor den är, vad sannolikheten är för att den ska inträffa och vad effekterna av den uppskattas vara. ->
Under stor osäkerhet, som Corona, kommer den här fasen handla om att gissa, eller gissa kvalificerat. Mycket handlar om modeller. Hur beter sig viruset? Hur många kan smittas? Vem? Innan vi har ordentlig data handlar det om att basera info på tidigare liknande situationer. ->
Det är viktigt att påpeka att risk assessment här handlar om att bedöma risken med CORONA. Inte hur den förhåller sig till de tusentals andra risker vi har i samhället. Corona. Bara den. ->
Ett utmärkt exempel på risk assessment är Imperial College-rapporterna vi har snackat mycket om. De syftar till att göra matematiska uppskattningar av risken med Corona baserat på mycket ofullständig information. De är helt nödvändiga för att man ska ha nåt att grunda beslut på.
Men. Risk assessment baserat på väldigt osäker data handlar extremt mycket om hur man väljer vilken data man släpper in i sin modell, vilken data modellen ska utgå ifrån. Det handlar också om vilka val man gör i modellen, hur datan behandlas där.
Matematiska modeller bygger ofta på worst case-scenarior. Man vill inte undervärdera risken. Det är bra. Och bra modeller är tydliga med att förklara det. Allt syftar till att man ska kunna ta modellen med sig in i nästa fas, dvs Risk management-fasen. ->
Det är här beslut ska fattas. Hur ska vi hantera rapporten, osäkerheten och worst case-scenariotänket? Framförallt: Hur ska risken vägas mot alla andra tusentals risker ett samhälle måste hantera? Risk assessment är smal i analysen. Risk management är bred. Det är poängen. ->
Risk assessment ger inte ett svar på hur en risk ska hanteras. Den ger möjligen ett svar på hur en risk ska hanteras om den vore den enda risken i samhället och resurserna var ändlösa. Det är hela poängen med risk assessment. Att ge information. Inte att fatta beslut. ->
Problemet i en situation av extremt stor publicitet runt en risk, som nu, är att det blir svårt att förstå den här dynamiken mellan risk assessment och risk management. Det blir lätt att risk assessment ser absolut ut och får fäste som någon slags sanning eller silverkula. ->
Det jag tror vi har sett just nu är att i många länder har risk assessment-fasen kidnappat beslutsfattarna. Vi är alla rädda för Corona. Worst case-scenarior ser plötsligt ut som troliga. Politiker vill agera, vågar inget annat. ->
Politiker har ofta begränsad kunskap om riskhantering i praktiken, särskilt hur viktigt rationell riskhantering är för att rädda liv. Det går inte att följa vinden, man måste skapa sin egen vind. ->
Vanligt folk har lika dålig koll. En rapport som ger en extrem worst-case ser helt rationell ut. Vi glömmer alla andra risker och tradeoffs. Vi vill bara skydda oss. Vi ser risk assessors ge intervjuer baserade på sina egna modeller och vi glömmer att de bara är gissningar. ->
En bra risk manager förstår den här dynamiken och använder en risk assessment för vad den är: En av många källor till osäker information som kan vägas mot tusen andra och sluta i ett hyfsat beslut overall. ->
Ok ja, det var väl allt i sammanfattning. Var inte smala när ni tänker på risk. Var breda. Eller var både och. Men kom ihåg att det är oändligt mycket svårare och rörigare än ni kanske tror.
