Länge sen jag skrev en lång o besserwissrig tråd om risk? Jag håller med. Pallar ni så har jag ett par saker jag tänkt på som illustreras rätt tydligt i den fas av Corona vi tycks vara i nu. Låt oss kalla konceptet Myten om noll risk. ->
En fullständigt mänsklig respons till risk är att man vill undvika den. Risk innebär potentiell fara. Risk innebär osäkerhet. Båda är grejer vi är programmerade att undvika för att maximera chansen att överleva. Instinkten blir alltså att eliminera risk. ->
Det är en bra instinkt och i många situationer är den helt korrekt. Du lägger inte handen på en platta du misstänker är het för du vet vad som som kan hända. Ditt liv består av hundratusentals sådana omedvetna, inbyggda riskkalkyler där din respons är binär: Risk? Nej tack. ->
Det går alltså att eliminera vissa risker genom att helt enkelt inte utsätta sig för dem. Det går för att vissa risker är binära, ligger inom din kontroll och kostar inget att undvika. Du behöver (oftast) inte hoppa fallskärm. Nollrisk är möjligt i många fall om man vill. MEN: ->
Nollrisk är ett omöjligt mål som inte är det minsta eftersträvansvärt som övergripande strategi för att hantera all risk. Att resa sig ur sängen är en risk. Likaså att lägga sig. Att sova är en risk, att vara vaken oxå. Ni fattar. Livet är livsfarligt. Man kommer inte undan. ->
Problemet är att pga att man kan kontrollera vissa risker lurar man sig att tro att man kan kontrollera alla risker. Man börjar tro att risk är binärt. Att antingen tar man en risk eller så gör man det inte. Det är en kortslutning förstås, men väldigt vanlig. ->
För egentligen rör sig varje risk på en skala och alla risker tillsammans utgör en matris. Varje risk beror i sig på andra risker. It's all connected, man. Särskilt är det så när risken är omgärdad av osäkerhet och är utanför individuell kontroll. ->
Jag har snackat en massa om att eftersom Corona är en risk omgärdad av stor osäkerhet och samhällelig i scope så får den oss att tänka snett runt sannolikhet, etc. Vad som har blivit tydligt i den globala responsen är också hur den har fått många att omfamna Myten om nollrisk. ->
Som jag ser det utgår en stor del av kritiken mot den svenska strategin från Myten om nollrisk. Eftersom inte alla svenskar (eller nära alla) har skyddats från att bli smittade anses strategin vara ett fiasko. Länder med minimal spridning framhålls som ideal. ->
Men vänta? Det är väl bra? Varför vill inte jag ha noll smitta? Är jag en flockimmunitetsivrare i folkmördaren Tengils ledband? Eller är det bara så att noll risk är en myt och att ett realistiskt förhållningssät inte kan baseras på sagor? ->
Faktum är att de länder som har nära noll smitta är extrema statistiska outliers. Deras "succé" beror på en massa faktorer och avväganden, vissa av dem förenade med massiv ökning av andra risker. Att sätta dem som rättesnöre är att hänfalla till Myten om nollrisk. ->
Faktum är att Coronan har varit en asymmetrisk och superosäker risk och att den slagit fundamentalt olika på olika ställen, oavsett strategi. Det är svårt att köpa att alla risker inte kan förstås och elimineras. Men det är en avsevärt mer framkomlig väg än myter o sagor.
