Några reflektioner kring domen om den lilla flicka som hittades död i sitt hem tidigare i år och som kallats för Lilla hjärtat. Jag skrev kort i SvD om avgörandet: svd.se/pafoljden-for-…
Men vill lägga till några saker.
Först: Tingsrättens bedömning av bevisningen innebär att det är omöjligt att döma för vare sig mord eller misshandel. Domstolen konstaterar att det inte finns något konkret stöd för att mamman gjort något av det som åklagaren framfört.
Först: Tingsrättens bedömning av bevisningen innebär att det är omöjligt att döma för vare sig mord eller misshandel. Domstolen konstaterar att det inte finns något konkret stöd för att mamman gjort något av det som åklagaren framfört.
Pappan är den sannolika skurken enligt domen. Han kunde inte höras i målet eftersom han ju dog i häktet. Istället tog rätten hänsyn till tidigare uppgifter från pappan, där han "tog på sig allt" (men menade att flickan dött av ett fall i badkaret).
Det finns flera formuleringar i domen som ger en annan bild av vad som kan ha hänt än vad medierna förmedlat. Jag citerar några meningar ur domen rörande det s.k. garantansvaret men tar bort namnen:
Enligt tingsrättens mening har varken fallet som ledde till traumat mot huvudet eller förgiftningen kunnat klarläggas. Även om uppgifterna om en fallolycka i badrummet inte förtjänar tilltro kan det inte uteslutas att flickan fallit i anslutning till att våld utövats mot henne.
Inte någon av de situationer då flickan kan ha utsatts för trubbigt våld av pappan har närmare belysts.
Fråga är om ett begränsat antal tillfällen under en förhållandevis kort tidsrymd och det kan därför inte uteslutas att pappan ensam haft omsorgen utan att mamman varit medveten om vad som försiggick.
Med hänsyn till den korta tidsrymd då skadorna uppstått går det inte heller att dra någon säker slutsats om att mamman hade insikt om skadorna.
Det kan nämligen inte uteslutas att flickan skadat sig i hemmiljön i anledning av föräldrarnas bristande omsorgsförmåga och att föräldrarna försökt dölja detta från insyn för att inte förlora barnen.
Det går inte heller att säga att mamman varit medveten om den förgiftning som ägde rum i form av intag i nära anslutning till dödstidpunkten.
Mamman kan alltså inte såsom vårdnadshavare med garantställning hållas ansvarig som gärningsman för våld och förgiftning som inte närmare klarlagts och som hon mycket väl kan ha saknat kännedom om.
Slutcitat.
Mamman döms till slut bara för vållande till annans död, grovt brott (plus "egna" narkotikabrott). Efter att flickan fått sin huvudskada - även om mamman inte hade med den skadan i sig att göra - underlät mamman att kontakta vården.
Det här är det mest fruktansvärda i avgörandet. Flickan hade möjligen/troligen överlevt skadan om hon omedelbart fått vård. Men istället lät föräldrarna henne dö i rosslingar på sitt rum medan de åt snabbmat i köket.
Mamman sade vid den första häktningsförhandlingen, vilket åklagaren läste upp i huvudförhandlingen: "Hon tänkte att om de ringde 112 och sade att flickan ramlat så skulle de få livstids fängelse..."
Straffvärdet för vållandebrottet var 1 år och 6 månaders fängelse. I min SvD-text skriver jag att domen inte är mild, givet hur praxis ser ur. Rubriken, som ju alltid är tillspetsad, säger att påföljden inte är mild.
Som jag rantat om här bara för några dagar sedan så anser jag ju att det behövs ett omtag när det gäller påföljder och en omorientering till ett moraliskt synsätt. Jag har ingen annan åsikt i det här fallet än att påföljderna inte motsvarar klandervärdheten.
Men sett till praxis har tingsrätten inte gjort någon mild bedömning, snarare tvärtom. HD dömde för femton år sedan ut samma straff för en grov rattfyllerist som grovt oaktsamt körde ihjäl en förälder och ett barn i barnvagn.
Nu tycker jag att även den domen är alldeles för mild men det är ju ett prejudikat. Här pallar jag inte att ta den allmänna metodfrågan om huruvida tingsrätter borde avvika från prejudikat - poängen är att tingsrätten följde en linje.
(Min inställning, som inte är så banal som den kan framstå som, är att underrätterna i allmänhet bör följa HD om det inte finns tyngre rättskällor som talar däremot. Se några intressanta infallsvinklar på detta här svjt.se/content/tillit… i avsnittet Om att döma och bedöma)
Vi får väl se om detta går till hovrätten.
