Det som gör diskussionen som den svenska corona-strategin är fortsatt så infekterad, polariserad och, i vissa stycken, korkad, är att vi fortfarande blandar ihop det som kallas risk assessment med det som kallas risk management. ->
Risk assessment är uppskattningen av risk och är en vetenskaplig aktivitet som syftar till att samla in data om risk. Hit hör olika typer av modeller, information om att munskydd stoppar droppar om de används korrekt och att barn också kan vara bärare av smitta. ->
Risk assessment är en korg med en massa ägg. Olika studier har sina inbyggda premisser och avgränsningar och är helt nödvändiga för att få en bild av den aktuella risken och vilka alternativ som finns för att hantera den. ->
Vad risk assessment inte syftar till är att välja strategi. Dess jobb är att ge information att användas vid val av strategi. En viss modell må ha visat att vi skulle ha tiotusentals döda i Covid i juni. Den modellen stämde inte (som tur är) o hade varit dålig bas för policy. ->
Inte desto mindre var den säkert bra att ha med i beslutsfattandet. Samma med en rapport om att ansiktsmasker stoppar droppar som innehåller smitta om de används rätt. Den är neutral angående strategivalet, och uttalar sig bara inom sitt eget snäva fokus. ->
Eller som nu senast med skolbarn och skolöppningar. Flera rapporter säger att barn smittas av Corona. Det är relevant information. Men det går inte att översätta det till rak policy. För det är uppenbart att det faktum i sig inte motiverar skolstängningar. ->
Varför? För att vi vet empiriskt från i våras att skolor inte var drivande i smittspridningen. Det är bra att veta att barn kan smittas. Det är också bra att veta att de inte är en stor faktor i smittspridning. Tillsammans kan den informationen läggas till grund för policy. ->
Och det är där vi hamnar i nästa fas: Risk management. Här vägs all information från risk assessment samman med information om alla andra tusentals risker för att hitta en policy som minskar lidande så mycket som möjligt. ->
Som debatten ser ut nu så stannar de flesta i risk assessment-fasen. Man tar en rapport om att munskydd hindrar droppsmitta som intäkt för att munskydd är bra riskminimering eller information om att barn kan smittas som bevis för att skolor behöver striktare regler. ->
Men när man gör det så missar man det viktigaste steget: Hur ser situationen ut i praktiken, utanför avgränsade studier och modeller? Hur förhåller sig informationen till all annan information som behövs för att stifta hållbar, motståndskraftig policy? Minskar åtgärderna lidande?
Jag tror att om vi försökte höja blicken lite så skulle diskussionen bli mindre polariserad och mer konstruktiv. Men vad vet väl jag. Deprimerande nog inser jag att jag skrev om detta redan i mars. Sorry om jag upprepar mig. expressen.se/kultur/hobbyex…
