Jag skulle vilja skriva något med anledning av att media så sällan granskar eller ifrågasätter Försäkringskassans gensvar på kritik av sjukförsäkringen - och vad det får för konsekvenser.
Den senaste tiden har Försäkringskassan uttalat sig angående att personer med långtidscovid får avslag på sjukpenning och gett sin förklaring till vad detta beror på.
Cecilia Udin Nationell försäkringssamordnare på Försäkringskassan sa häromdagen:
”Det är en ny sjukdom som vi saknar kunskap om och sjukförsäkringen är då inte anpassad för den här situationen.”
Försäkringskassans generaldirektör Nils Öberg har tidigare pratat om att covid-19 har "överrumplat hela systemet" och hänvisat till att det handlar om en ny sjukdom där kunskap saknas.
Gemene man utan större insyn i hur det är att vara sjukskriven tror förmodligen att det här är en korrekt förklaring till varför personer med långtidscovid får avslag på sjukpenning trots att arbetsförmåga saknas.
För det är ju totalt ologiskt att en person som behöver vara sjukskriven inte får vara det. Och det är väl självklart att en ny sjukdom under en pandemi kan ställa till det. Eller hur?!
Vi som varit med ett tag i sjukförsäkringsvängen förstår däremot direkt att detta bara är en i raden av Försäkringskassans försök att undkomma kritik.
En ny variant av sjukförsäkringsfloskler som används för att invagga folk i att systemet egentligen är rättssäkert och robust. En retorisk krumbukt.
Flosklerna är en fasad utåt. Ett välslipat försvar som upprepas gång på gång tills det blir till en etablerad sanning i gemene mans medvetande.
En tjock mur vi sjuka får kämpa för att ta oss igenom när vi försöker berätta om vad vi varit med om. Där vi ifrågasätts på grund av Försäkringskassans kommunikation.
Retoriken är nämligen ofta extremt förminskande mot oss sjuka. Den får oss att framstå som okunniga, lata, krisande och i stor omfattning fuskande personer som anser oss vara felaktigt behandlade på grund av de orealistiska förväntningarna vi har på sjukförsäkringen.
När man läser @nklsaltrmrk bok Avslagsmaskinen förstår man att en del av dessa flosker också fungerar som ett enande klister internt i organisationen. Och att det upprepats så intensivt från ledningshåll att samma fraser återkommer i hans intervjuer med handläggarna.
Jag har bläddrat bakåt bland mina sparade artiklar och tänkte ge er några exempel på hur Försäkringskassan bemöter kritik. I denna finns inga TV-intervjuer med, inte heller sånt som finns bakom betalvägg. Se det därför som ett smakprov, inte en heltäckande analys.
Det första jag vill lyfta fram är att Försäkringskassan bemöter kritik genom att framhäva sig själva (Vi har blivit bättre!)
2017-11-06 säger Karin Olsson, områdeschef avdelningen för sjukförsäkringen, Försäkringskassan:
”Jag skulle snarare säga att vi har bättre kvalitet i våra utredningar och beslut och det kan i vissa fall leda till att fler får avslag jämfört med tidigare."
En månad senare 2017-12-11 säger Lars-Åke Brattlund, chef för sjukförsäkringen hos Försäkringskassan:
”[Han] håller inte med om att myndigheten är tuffare mot sjukskrivna i dag. Han menar i stället att myndigheten har blivit bättre på sitt jobb, vilket förklarar de ökande avslagen.”
2018-02-22 säger Karin Olsson arbetar nationellt med tillämpningsfrågor inom sjukförsäkringen på Försäkringskassan så här:
”Vi har på senare tid i större utsträckning gjort de utredningar vi ska i tid, så nu gör vi det vi ska enligt gällande regelverk. Det har visat sig nu att vi hittar fler med arbetsförmåga runt dag 180.”
I mars (2018-03-22) är det Lars-Åke Brattlund, försäkringsdirektör och avdelningschef för sjukförsäkringen på Försäkringskassan som uttalar sig igen:
”Vi har hört att man uppfattar att vi har blivit hårdare, men det vi har blivit är snarare mer korrekta. Det har tillskjutits medel från regeringen för att vi ska hinna med vårt arbete.”
2018-05-14 uttalar sig Cecilia Udin i din roll som nationell samordnare för sjukförsäkringen på Försäkringskassan:
”[Hon] håller däremot inte med om att de kräver för mycket av de sjuka.– Vi har inte höjt beviskraven, däremot har vi sett till att vi har ett bra beslutsunderlag för att bevilja det.”
Om vi hoppar fram till 2019-03-03 kan vi se Maria Hemström Hemmingsson, generaldirektör på Försäkringskassan uttala sig:
”Vi gick utanför vad lagstiftningen medgav för några år sedan, vi var mer generösa då. Då påverkar det förtroendet när vi sedan gör korrekta bedömningar och upplevs som icke-generösa.”
I en intervju med Ingrid Nilsson, områdeschef för Försäkringskassan i Norrbotten 2019-04-25 hittar vi följande replikskifte:
”Har ni blivit tuffare? – Nej, jag tycker inte det. Sett till de höga siffror vi haft tidigare så var det sannolikt många som inte hade rätt till sjukpenning eftersom de kunde ta ett annat jobb. >>
Så ni följde inte era egna regler? – Vi hann inte göra bedömningarna i alla ärenden, så på det sättet så gjorde vi inte det vi skulle, men vi fick förstärkningar och nu ligger vi rätt och har en bra balans."
Allt det här följer samma (floskel)tema: Vi har blivit bättre!
Jag vet att det här är mastigt, men håll ut ändå, jag har ett syfte med det här.
Nästa sätt vi kan se att Försäkringskassan bemöter kritik på är genom att distansera sig:
2017-11-21 säger Marie-Helen Lindström, områdeschef Försäkringskassan i Värmland så här:
”Vi kan inte göra på annat sätt. Vi har en lag att förhålla oss till och vi måste göra våra bedömningar på ett korrekt sätt. Man kan mycket väl uppleva sig själv förhindrad och sjuk men det behöver inte betyda man har rätt till ersättning.”
2018-01-06 säger Karin Olsson, områdeschef på avdelningen för sjukförsäkring vid Försäkringskassan:
”Jag förstår att den bedömningen känns tuff. Men det går inte att vi som myndighet av medkänsla gör en bedömning som inte är rättssäker. Det är så här lagen ser ut och vi kan inte göra annat än att tillämpa den lika för alla.”
Ja, ni ser ju, det följer samma (floskel)tema: Vi gör bara vad vi måste!
Den tredje saken jag vill lyfta handlar om hur Försäkringskassan bemöter kritik genom att bagatellisera omfattningen av det kritiken gäller:
Då är det åter ett uttalande från Cecilia Udin, nationell samordnare, Försäkringskassan (2018-07-02):
”Många säger rentav att vi fortfarande har en för generös sjukförsäkring och de flesta av alla som ansöker om sjukpenning får den också initialt. Sedan är det omkring 5, 8 procent av alla som får avslag i ett pågående ärende. Men de flesta beviljas.”
Maria Hemström Hemmingsson, generaldirektör på Försäkringskassan uttalar dig enligt samma mönster 2019-02-10:
”FK beviljar idag 97% av alla nya ansökningar om sjukpenning. Andelen avslag under pågående sjukfall uppgår till 5,5 procent, att jämföra med 6,0 för 2017. Det här är siffror som talar sitt tydliga språk – vi har en trygg och fungerande sjukförsäkring.”
I nästa artikel från 2019-06-13 uttalar sig Försäkringskassan som myndighet, utan talesperson:
”97% av de som ansöker om sjukpenning får den beviljad, och vid uppföljande bedömningar får 94,5% behålla den. Sjunkande regionala skillnader och en låg ändringsfrekvens av överklagade beslut i domstol indikerar att vi ligger rätt i våra bedömningar.”
Ja, jag tror ni fattar (floskel)temat: Vi avslår väldigt lite!
Den fjärde saken är lite udda - men viktig eftersom den visar vilka underliggande värderingar som styr myndigheten. Försäkringskassan bemöter kritik genom att framhäva att de gör gott:
Det är Maria Hemström Hemmingsson, generaldirektör på Försäkringskassan, som uttalar sig relaterat till Norrbottens framgång med sänkta sjuktal 2019-05-03:
”Är du orolig för att de låga sjuktalen ska bli högre? – Det kan leda till fler människor blir sjukskrivna och vi vet att de då kan fastna i ett bidragsberoende och ett utanförskap. >>
>> Det ororar oss eftersom sjukskrivningar inte alltid är den bästa vägen för att bli frisk."
Samma person dvs Karin Olsson som arbetar nationellt med tillämpningsfrågor inom sjukförsäkringen på Försäkringskassan, pratar också om att sjuka har svårt att acceptera att de måste byta jobb:
(2018-02-22)
”Det här är en försäkring som ställer väldigt höga krav. Det kan vara svårt att ta till sig att jag inte kan vara sjukskriven längre och försöka komma tillbaka till mitt gamla jobb utan förväntas ta något annat.”
Maria Hemström Hemmingsson, generaldirektör, Försäkringskassan. pratar 2010-03-03 om att svenska medborgare har dålig kunskap och att media vinklar saker:
”Förtroendet för Försäkringskassan är instabilt och för lågt, enligt myndighetens årsredovisning. Generaldirektören hävdar att vinklad medierapportering och dålig kunskap bland medborgarna är delförklaringar. >>
>> Vi har varit dåliga på att förklara vårt uppdrag och att nå ut med det i medierna. Och det har varit mycket rapportering om enskilda fall och människor som befinner sig i mycket utsatta situationer."
Generaldirektören betonar en månad senare (2019-03-22) att människor har dålig kunskap om och felaktiga förväntningar på sjukförsäkringen:
”Jag tror att det behövs en ökad kunskap om hur socialförsäkringen är konstruerad och vilka villkor som måste vara uppfyllda för att man ska ha rätt till ersättning. >>
>> Det är inte bra för någon om det finns en klyfta mellan förväntningarna på socialförsäkringen och hur lagen är formulerad – och jag upplever att det gör det i dag.”
Temat här är: Alla andra gör fel! Tänkte avsluta detta floskeltema med ett långt citat ut en generaldirektörs försvarstal från 2019-05-15:
”Våra beslut har stor betydelse för enskilda och det är bra och viktigt att media granskar hur vi sköter vårt uppdrag. Men det är också viktigt att vi förklara varför vissa inte beviljas ersättning, så att människor förstår hur lagen är utformad. >>
>> Om man inte vet det är det lätt att få en bild av att socialförsäkringen är trasig eller urholkad. Det är den inte, men den har villkor som måste vara uppfyllda för att man ska ha rätt till ersättning. >>
>> Om bilden av att socialförsäkringen inte längre fungerar blir en allmän sanning får det negativa effekter på människors känsla av trygghet. Vi märker en tydlig – onödig – oro hos många försäkrade över om man över huvud taget kommer att få sin sjukpenning. >>
>> Detta trots att 97 av 100 vid första ansökan om sjukpenning får den beviljad. Vi ser också en ökning av hot och trakasserier av anställda på Försäkringskassan, vilket är fullkomligt oacceptabelt.”
Jag vill betona att avslag handlar om så mycket mer än ett inkomstbortfall. Det handlar om att få hela ens existens ifrågasatt. Både personligt i avslagsprocessen men också genom den officiella kommunikationen.
Det är som att tvingas ut som soldat - och såras svårt - i ett krig som motståndaren förnekar ens existerar.
Niklas Altermarks forskning och boken Avslagsmaskinen visar att kritiken Försäkringskassan fått under åren i allra högsta grad varit berättigad. Men Försäkringskassan står tillsynes orubblig och fast.
Sanningen är att Försäkringskassan hanterar kritik precis som sekter gör. De utmålar kritiker som okunniga och onda medan man upphöjer sig själv som bärare av den enda sanna kunskapen. Upplysta och utvalda. Och distanserar sig på det här sättet ännu mer från omvärlden.
Om media aldrig granskar Försäkringskassans försvar utan nöjer sig där, kommer (sekt)bubblan bara växa sig starkare. Gemene man kommer fortsätta vaggas in i att allt är bra och den rättmätiga kritiken kommer fortsätta viftas undan som överdrivet nonsens.
Slut på min längsta tråd någonsin, tror jag, men kanske även en av de viktigaste...
Ett blogginlägg som bygger på den långa tråden om hur Försäkringskassan duckar kritik á la sekt
Detta!! Nu medger Försäkringskassan att deras hantering av sjukförsäkringen har allvarliga brister. Men man begär flera hundra miljoner extra av regeringen till att göra något åt dom. Denna pudel smakar illa. #fkstress#försäkringskafkan#avslagsmaskinen
FKs generaldirektör i artikeln: ”Min bild är att tålamodet är lite grann på upphällningen när det gäller tillämpningen av sjukförsäkringen och vårt sätt att hantera den.”
Jag: No shit, Sherlock!!
Känns riktigt osmakligt att de kräver en massa pengar för att anställa 200 jurister när det krävdes en enda jurist för att skapa hela objektiva-fynd-hysterin.
Det är bara några dagar kvar till julafton. Jag är så extremt stressad. Det sticker och pirrar i mig. Jag är mer disträ än vanligt (vilket inte vill säga lite). Sådär så jag typ glömmer bort att andas. Helt överspänd och kan inte hitta någon vila.
Om det ändå vore så väl att det var julstökets fel. Men nej. Där känner jag mig hellugn. Kan inte heller skylla på pandemin och restriktioner, dom gör ingen skillnad för mig.
Nej. Det är vården, försäkringskassan och arbetsförmedlingen som stressar mig så. Och jag kan inte göra något annat än att vänta på att de får tummen ur röven och gör sitt jobb. Ger mig de besked jag behöver för att kunna gå vidare.
När jag lyssnade på riksdagsdebatten om sjukförsäkringen härom dagen reflekterade jag över alla floskler, och hur de faktiskt skymmer sikten. Hur de kan lura oss att tro att något är på ett helt annat sätt än det faktiskt är. (Tråd)
Exempelvis pratar man i den aktuella debatten frekvent om ”revorna i sjukförsäkringen”. Att ”vi måste laga revorna”.
I min värld är en reva något som främst uppstår utan att det är meningen. Man går i skogen, råkar fastna i en gren man går förbi och får en reva i jackan. En olycka liksom.
Jag vill citera Ida Gabrielsson (V) från gårdagens riksdagsdebatt om sjukförsäkringen:
”Fru talman: Den universella mirakelkuren i Sverige 2020 tycks heta Försäkringskassan. Så var det också förra året men nu har dom nog nått oanade höjder. >>
>> Det är som Jesus Kristus själv har tagit över myndigheten. Gå dit och du blir frisk direkt. Har du en tumör som fyller halva skallen. Äsch, ryck upp dig, välj glädje! I stället för handpåläggning har vi nu handläggning. Och du blir friskförklarad direkt. >>
>> Prisad vare Försäkringskassan och regeringens direktiv. Efter ett besök hos kassan kan ME-sjuka gå på vattnet."
Hoppas kunna utveckla detta någon dag, men det är SÅ frustrerande med vård som inte förstår det mest avgörande och problematiska av allt i min sjukdomsproblematik. Den belastningsutlösta symtomförvärringen (PEM) som binder ihop (och pajar) precis allt.
Det spelar ingen roll hur bra jag förklarar om den jag pratar med inte har kunskap om eller tror på det jag säger. Allt faller platt då och blir osammanhängande utan det som binder ihop. Varje symtom får sin egen förklaringsmodell utan anknytning till det jag faktiskt berättat.
Och dokumentationen i journalen blir uppåt väggarna eftersom vården inte skriver de jag berättar utan enbart deras egen tolkning av det jag berättar. Trots att de skriver det i termer av ”patienten upplever” så lyckas de ändå inte dokumentera vad jag berättat att jag upplever.