1. Radio Noden. Hitta alla vänsterpoddar i samma app + livesändningar vid stora händelser. Bygger en ny radiostruktur åt vänstern.
2. Krakel. "Krakel är en oberoende frizon i Malmö för politik, kultur och litteratur. Vi vill skapa en fysisk och digital plats för subversiv organisering, samtal och arrangemang".
4. Fenomenala @annaherdy bygger nätteve åt vänsterpartiet. Kommer bli spännande att följa, hon har fått väldigt fria händer. Än så länge genomfört streamar på Facebook som första test.
5. Livestreamar med @Myrannosaurus Käbbel eller @KarlssonMax:s gräv på Twitch. Ibland tillsammans med @Piratvision. Mer dialog och debattinriktat där gränsen mellan deltagare och publik raseras.
6. Haveristerna. Felande länken mellan skvallerpress och vänstergräv. Vänsterns fetaste patreon, community (och panel?). Visar vänstern inte behöver bli TAN för att inte vara snöflinga eller bära offerkofta.
7. Radio Cyklopen.
När alla radikala mötesplatser hålls stängda av coronarestriktioner har de blivit spirande radioscener som fortsätter sprida radikal kultur. Live ikväll på Radio Noden-appen.
(Samma ös kring sociala centret Solidar i Malmö som Radio åt alla sänds från).
8. Arbetaren Radio.
Tidningen @Arbetaren kommer varje vecka med korta nyhetssändningar. En perfekt form för att få en snabböversikt vad som skett i veckan och vad de skrivit om. soundcloud.app.goo.gl/6ZC6P
9. Verbal.
Vänsterns piggaste bokförlag med @perbj satsar parallellt allt mer på ljudböcker. Finns där ljudböcker finns.
10. Opulens
Magasinet @OpulensSE har blivit en allt viktigare samlingsplats för litteratur, kritik och recensioner. På några år blivit en viktig kulturell uppstickare.
11. Subaltern
Gjort en rejäl uppryckning och blivit politiskt spännande. Här hittar du den vilda politiska kritik du inte kan hitta någon annanstans. Julien Coupet från Tiqqun, senaste från Agamben. Mkt nyöversatt från franska och italienska.
Några fler projekt kommer dyka upp snart. 🧐
• • •
Missing some Tweet in this thread? You can try to
force a refresh
Jag är så förbryllad över senaste skandalen kring Cicci Wallins Gardet. Över radikalfeministen Maria, som med sin make Hans varit aktiva på identitära forumet (det vi idag kallar altright) Nordisk.
Jag har skrivit mycket om det forumet förrut. Och fick inför det arbetet tillgång till deras databas. Så jag var tvungen att kolla upp på anklagelserna som dirtbagpodden Haveristerna framförde stämde.
Både Maria o Hans hade konton där tidigt 10-tal. De höll låg politisk profil, Maria skrev mest om psykiska besvär, humor och skrivande. Hennes inbox innehöll många brev från unga nationella tjejer med diagnoser som kände igen sig o som hon "mammade".
Så träffande recension av elitisten Mona Sahlin och den avgrundsresa hon och hennes centristgeneration ledde in socialdemokratin på. arbetet.se/2020/09/28/mon…
Men att hon skulle varit bra i sitt ledande av arbetet mot våldsbejakande extremism är bull. Hon knöt idel journalister som "experter" till sig, skapade ett vänkotteri där samma personer levererade mediereportage o skrev rapporter med cirkelhänvisningar. Forskning stängdes ute.
Hennes antirasistiska kampanjer som politiker, som Ungdom mot rasism, var stora bidragssvindlerier och enbart symbolpolitik. Antirasistiska gräsrötter och folkrörelser fick inget stöd, bara jippon. Så hon verkade, signalerande och kompisavlöning. Som en äkta nyliberal sosse.
Identitetspolitik är ett så missbrukat begrepp. Men det här skulle kunna vara ett skolboksexempel, på dess styrka och svaghet: fokuset är på erkännande, representation och social rörlighet. Utifrån en medelklassnorm. Viktigt, ja! Lyfter alla rasifierade o ändrar strukturer, nja.
Förändrar representation, att fler rasifierade får chefspositioner för rasifierade som helhet. Inte när vi har ett rasifierat klassamhälle, som hålls intakt. Men representation viktigt på andra sätt, i hur man ses o ser sig själv. Samtidigt, hur representativa är representanter?
Går det på strukturernas reproduktion? Och den norm som sätts som jämställdhetsideal, är en medelklassnorm: ens möjlighet att kunna avancera/klättra. Å andra sidan, alla vinner på att diskriminering ifrågasätts i en väldigt synlig bransch, får ringar på vattnet.
Är inte det svärjehögerns egentliga kris? De kan inte bebo platser. De kan inte etablera sig i territoriet. Och rasar över alla de som kan. Deras skräck är deras hemlöshet. Flyktingarna bebor och de själva känner sig på flykt, kan inte relatera till platsen längre.
Att vara höger är att vara rädd, känna sig främmande, rotlös, hemlös. Trots de äger allt får de aldrig lugn. Ju mer de äger desto mindre hemma känner de sig. Fruktar att falla, fruktar att förlora. De har låst in sig i en mental skräckborg. Murarna som ska skydda blir fängelse.
Så mycket guldkorn i denna korta intervju med Judith Butler om Cissi Wallin (flåt JKR), om de antiintellektuella tider vi lever i och en bakåtsträvande feminism. newstatesman.com/international/…
Varför TERFs är TERFs.
Kön aldrig varit enkel representerbar fastslagen kategori.
Lyssnade på Filosofiska rummet om klaner och kulturkrockar. Så oväntat Timbros Eli Göndör var intressantaste rösten, som pratade om parallellsamhällenas funktion utifrån vad de erbjöd. Och använde könsmaktsordningen o normkritik.
Däremot Johanna Bäckström Lerneby gav ett fruktansvärt intryck, så mkt plattityder. Inte i hennes analys av Kahnklanen, där är hon påläst och är säkerligen korrekt. Men det hon kontrar parallellsamhällen med är ren ideologi, en okritisk syn på statsappataten och rättssystemet.
I grunden handlade hennes kritik om att ingen fick utmana statens monopol på rättsskipning, att parallellsamhällen är ett undergrävande av rättsordningen och statsmakten. Göndör kunde iaf se hur frånvaron av stat (hej nyliberalism) skapar vakuum där PS fyller behov.