Thread by @MrWaternooze

Okej. Vi kör en tråd till i elbristskolan. Idag ska vi reda ut detta med varför industrier inte alltid får bygga ut pga ”elbrist”. fplus.se/elbrist-stoppa… #eltwitter

Sveriges elnät är sedan 1902 uppdelat i ett antal så kallade koncessionsområden. Inom ett koncessionsområde har ett företag monopol på elnätet. Nätföretaget, som det kallas, äger elnätet. Det är deras egendom och har varit det länge.

I södra Sverige är dessutom de flesta nätföretagen privata företag. Inget konstigt med det. Inom sitt koncessionsområde kan nätföretaget bygga ut sitt nät som de behagar. Om en abonnent vill bygga ett hus, en skola eller en fabrik är nätföretaget skyldigt att ansluta det.

Problemet uppstår när en abonnent behöver mycket effekt för sin verksamhet. Är verksamheten helt ny kanske det krävs nya kraftledningar, ställverk och transformatorer. Detta är dyrt och tidsödande att bygga.

Kostnaden blir ofta en förhandlingsfråga mellan abonnenten och nätföretaget. Kommer man överens så är det bara att börja planera.

Ibland är den önskade effekten så hög att nätföretaget måste begära en effektökning hos företaget som äger det överliggande nätet, regionnätet.

Om ett litet nätföretag får en fråga om ett abonnemang som motsvarar halva kommunens effektbehov behövs ofta en sån begäran. Regionnätsföretaget kan i sin tur behöva bygga ut sina ledningar etc. Nya förhandlingar krävs.

Har regionnätsföretaget nått taket på sin effekt behöver de i sin tur ansöka om effekthöjning hos ägaren av transmissionsnätet, svenska kraftnät.
Nya förhandlingar och tiden går.

Ett stort problem med det här systemet är att nätföretagen i regel inte bygger ut sina nät förrän de fått en formell begäran, även om tex etableringen av en industri varit känt i samhället sedan länge. Det gör hanteringen långsam i onödan.

I debatten idag får man ibland intrycket av att en industrietablering som den i artikeln nekas på grund av omständigheter som uppkommit på senare år ( läs: pga nedläggning av kärnkraftsreaktorer ) Det är en felaktig uppfattning.

Ingen industri som ansöker om en effekt som motsvarar halva kommunens kommer att få igenom sin ansökan utan krångel. Så har det varit sedan urminnes tider. Det som möjligtvis är nytt är tålamodet hos industrin i fråga. En serverhall smäller man upp på ett par år.

Medan ett utbyggt lokalnät, regionnät och transmissionsnät kan ta 15 år om det vill sig illa. Det tålamodet har inte en serverhallsägare. Då vänder man sig nån annanstans.

Alltså. Att en industri som vill etablera sig i Eslöv och begär en effekt som motsvarar halva Eslövs kommun blir nekade av nätföretaget är varken förvånande eller tecken på någon ”elbrist”. Det är snarare ett tecken på att man inte förstår trögheten i systemet med elnät.

Och kanske framförallt, för att man vill hitta en nyhet som kan veva storyn om ”elbrist” ett varv till.

Tack för ordet.