Thread by @Skolinkvisition

Det finns två utvecklingslinjer i svensk skola som jag tycker är extra skadliga.
1. Den extremt kollektivistiska/auktoritära trenden att alla lärare ska göra lika.
2. Den extremt individualistiska trenden att elever förväntas ansvara för sin egen framtid genom rätt skolval.

Jag är inte filosofiskt bevandrad så jag kan inte med rätt ord förklara varför men de här två punkterna ihop provocerar mig något oerhört. Men går emot allt det som jag tycker samhället borde eftersträva: individens frihet inom kollektivets trygghet.

Gissning: om något länkar samman många av de personer som ingår i gruppen ”skoltwitter” tror jag att det kan vara detta. Vi är lärare. Vi tror på på värdet av att ta hand om människor och lära dem saker i grupp, men vi hatar att inordna oss i kollektivistiska arbetssätt.

För mig blir det konstigt att kallas för kommunist för att jag tycker att marknadsprinciper ska hållas borta från skolan och elever inte drabbas av andra elevers val, samtidigt som jag själv känner mig som en extrem individualist eftersom jag hatar att inordna mig i kollektiv.

Och kanske är det för att jag tycker så här (jag fattar ju inte filosofi och kan inte veta) som jag älskade den här artikeln av @JesperAhlin. Den handlar om individualism men också om det gemensamma. timbro.se/smedjan/ideer/…

Jag har jobbat på ideellt drivna friskolor i hela mitt arbetsliv. Där har ”fri” i friskola betytt fri från kollektivistiska och auktoritära försök att styra in lärare att göra lika. Det har funnits en pedagogisk tanke som förenat, men i övrigt em enorm frihet för individen.

Mitt enda försök att jobba kommunalt slutade med att jag efter tre månaders anställning sa upp mig på juldagen pga 1. för trött, men också mycket pga 2. den enorma ofrihet som skapades av rektorernas styrning av arbetssätt. Jag kvävdes. Det gjorde mig ännu tröttare.

Samtidigt tror jag mig mer och mer förstå vad det är som gör att kollektivismen vinner sådan mark i den kommunala skolan - det omöjliga läraruppdrag som den individualistiska marknadsstyrningen skapat.

Den kommunala skolan lämnas med ett allt mer omöjligt uppdrag i takt med att fler och fler studiemotiverade elever söker sig till nystartade koncernskolor. Samtidigt har effektiviseringskrav efter effektiviseringskrav lagts på varandra, år efter år.

Mitt i detta står rektorer och lärare i den kommunala skolan och griper efter halmstrån. Inkludering, formativ bedömning, digitalisering, big five, storyline, lärandematriser, gemensam lektionsstruktur osv. Trollformler för att rädda en omöjlig situation.

Men ju mer man försöker att trycka ner de här arbetssätten - som förväntas och ofta tvingas vara gemensamma och kollektiva - desto sämre lärare kommer alla vi som egentligen är individualister att bli.

Och nu till det extra kränkande: eftersom vi är individualister förstår vi att det sitter 27 (+/- 5) individer i våra klassrum. Vi har mycket mer än de som framtvingar kollektivism respekt för detta. Men hur ta hänsyn till elevers rätt till individualism i kollektivistisk skola?

Jaja. Tänkte lite högt här i svårt ämne vilket är aningen över gränsen för vad jag känner mig bekväm med. Gomorron.