"Bland ungdomarna som omhändertas av socialtjänsten på grund av familjeförhållanden är 15 procent hedersutsatta, och våldet börjar ofta redan i förskoleåldern."
Först begicks felet att helt förneka problemet. Även efter Pela och Fadime påstod vänsterintellektuella att det mest handlade om rasistiska fake news.
Med tiden blev den positionen ohållbar. Nu medger både V och MP att hedersförtryck finns.
Men nu görs nya misstag.
Nu utgår debatten istället för att fall som Pelas och Fadimes är väldigt vanliga. Och då missar man de mängder av fall av hedersförtryck där *inget brott begås*. Där allt sker via underförstådda hot om social utfrysning.
Man missar även att det inte enbart handlar om ungdomar. Medelålders personer, i synnerhet om de är frånskilda, utsätts på samma sätt.
Sverige är i dag ett land där mängder, kanske hundratusentals, myndiga invånare inte får/kan fatta egna beslut om kärlek, sexualitet, boende osv.
Vi talar bokstavligen om en resa hundratals år tillbaka i tiden.
• • •
Missing some Tweet in this thread? You can try to
force a refresh
Nu måste er vänlige kvartersUSAnörd säga något om "sydstatsflaggan". Stand by for värdelöst vetande-rant:
När någon (tydligen även Raubtier) säger "sydstatsflaggan" så tänker nästan alla på den här:
Men detta var inte utbrytarstaternas officiella flagga. Detta var en armeflagga som användes av vissa regementen, varav norra Virginias armé är den mest kända. Den kallas därför "the Battle Flag".
Sydstaternas officiella flagga var denna, även kallad "Stars and Bars":
Men lägg av nu. Vad exakt har Raubtiers dryckesvanor och väggprydnader med Ida Karkianien att göra??
Granska de många fall av politisk inkompetens som denna regering rymmer, i stället. expressen.se/nyheter/nya-mi…
Vi har en miljöminister som inte känner till 2/3 av Sveriges reaktorstängningar och baserar sina åsikter på en Netflixserie. Vi har en energiminister som inte vet vad "planerbar" betyder i energisammanhang.
Det är illa. Inte att man varit något annat än elevrådspamp i livet.
Hitlerhälsningen är illa, den behöver givetvis granskas. Och här skarvar hon. Påstår att bilden är från 90-talet, trots att hon är född 1988.
Men gräv i det då. Att hon varit i en replokal där det finns tomflaskor...lägg av.
Marknadsargumentet håller inte, vilket även Vattenfall påpekat. Kärnkraften bar sina kostnader, ersättningen gör det inte. Dessutom har bristen på just planerbar el skapat stora problem med överföringen.
Sveriges dirty secret är att vår nödlösning när vinden inte funkar, inkluderar kol från exvis Tyskland. Men nu avvecklas nödlösningen.
Rubriksättarna drar på att Löfven "vägrar lyda EU-nämnden om kärnkraft". Jag tycker dock att de här uttalandena är viktigare, eftersom de på många sätt sammanfattar hela hans tid som partiledare och statsminister:
Detta har nämligen varit hans attityd hela tiden. Ingen fråga finns, om den inte finns "på dagordningen". Aldrig steget före, alltid två steg efter.
Så var det med migrationen, brottsligheten, elförsörjningen, cementkrisen osv, osv.
I stället lades kraft på obegripliga prestigeprojekt. En tillfällig plats i FN:s säkerhetsråd. Det där innovationsrådet som inte lett till någonting alls. Global Deal, som inga kändisar ville vara med på. EU:s sociala protokoll som nu allvarligt hotar den svenska modellen...
Gårdagens sjukhusdramatik (se annan tweet) hindrade mig från att bemöta Evin Rubars kritik igår. Nu är läget rätt lugnt (tack för alla shoutouts!) och jag har lite friare händer.
Först: notera att Rubar inte bemöter det jag först kritiserade, alltså hur avtalet framställdes på webben. Den bild jag visade var den här. Irans reaktion i topp, och iakttagelsen att avtalet "väcker känslor".
Varför är det viktigt? För att varje journalist vet att rubrik, underrubrik och ingress sätter tonen. Etablerar vinkeln. För jämförelse: så här presenterade SVT Obamas kärnvapenavtal med Iran.
Låt oss tala lite om vårdköer då. Fram till 1970 fanns det "provinsialläkare", som utgjorde primärvården. Tänk Björn Gustafsons rollfigur i Madicken. Därutöver fanns sjukhusspecialister. Så långt ungefär som idag alltså.
Man kunde ringa direkt till specialister, eller gå till provincialläkaren. De senare hade i regel egna praktiker och betade av sina väntrum tills de gått hem. Men ofta arbetade de även några timmar för landstinget, vars lokaler de fick nyttja mot en mindre avgift.
Allmänläkarna hade alltså ofta både inkomst av tjänst (landstinget) och inkomst av näring (egen praktik). De skötte vardagsbesvären medan sjukhusen främst tog hand om sånt som krävde specialisering. Dvs så som alla partier önskar att det var idag också.