Thread by @neo_andreas

i slutet av 1980-talet omorganiserades marinens ka-brigader till så kallade marinbrigader. de kom bara att finnas i några år innan kalla kriget tog slut och invasionsförsvaret skrotades.

i den årskull som ryckte in på ka1 i augusti 1993 utbildades flera förband som skulle tillföras det som kallades marinbrigad södertörn.

bland dem en mätpluton som hade till uppgift att stödja eldledningen för de rörliga robotförbanden som skulle bekämpa fientlig landstigningar runt nynäshamn. den andra veckan i november låg plutonen ute i fält.

natten mellan den 11 och 12 november befann sig två av de värnpliktiga på långudden, en smal udde som skjuter ut från ön järflottas södra del.

de bör enligt de uppgifter de lämnat i efterhand ha intagit sin position vid ett observationsvärn ungefär 50 meter från vattenbrynen på uddens östra sida strax före klockan 23.

enligt förbandets krigsdagbok blåste kuling från sydostlig. det hade regnat sedan lunchtid och temperaturen var klockan 22 4,4 grader. vinden skulle komma att tillta under natten och det gick relativt grov sjö.

ungefär halv tolv på kvällen hörde en av de värnpliktiga vad han senare skulle beskriva som "ett slags brus i diskant". han jämförde det med ljudet man i hans barndom kunde höra i samband med "myrornas krig" på tv.

strax efter förklarade hans kamrat att denne behövde lämna värnet för att urinera. det exakta ordväxlingen - som har visst intresse i sammanhanget löd som följer.

”fan, jag behöver pissa.” den andre värnpliktige säger då ”halka inte i sjön bara” och får svaret: ”nej, det är bättre nu”.

trots att han har blivit frågad åtskilliga gånger har den värnpliktige dels försäkrat att han är säker på att den sista repliken löd just så, samt att han inte vet vad den syftar på. inget i deras tidigare samtal hade handlat om något som kunde bli ”bättre”.

jag vill av skäl som kommer framgå inte avslöja namnet på den värnpliktige som berättat historien. vi kan kalla honom ”j”.

efter att kamraten lämnat posteringen berättar j att han under en period känner sig ”slö och omtöcknad”. han kan dock inte redogöra närmare för detta tillstånd eller hur länge det varade.

inte heller finns några uppgifter om att han kunde minnas när och på vilket sätt kamraten återvänt. men vi vet att han gjorde det eftersom j kan berätta om ett senare samtal mellan dem.

här finns också en överraskande exakt tidsangivelse. ”sexton minuter över ett på natten” ska den starka vinden ”i det närmaste upphört”.

därefter finns ytterligare en överraskande kommentar i de utskrivna förhör jag har tagit del av, tyvärr inte heller det något som "j" vid senare samtal kunnat förklara närmare. han säger där att "natten var ju varm, det var som vid eldarna".

därefter ska någon gång under natten kamraten ytterligare en gång ha lämnat värnet. det märkliga är att denna utflykt ska ha föregåtts av en konversation som var mycket lik den som föregick den första.

faktum är att de ska vara identiska så när som på ett ord. kamraten ska ha sagt ”fan, jag behöver kissa” och alltså bytt ut det mer vardagliga ordet "pissa".

rimligtvis bör också j fått frågan om hur det kom sig att han använde exakt samma ord (”halka inte i sjön bara”) och varför han inte reagerade på kamratens snarlika svar (”nej, det är bättre nu”) men något spår av detta finns inte i utskriften.

nästa uppgift vi har är att j och kamratens avlösning anländer i gryningen - 06.30 enligt förbandets dagbok - och då finner j ensam i värnet. då ska den andre alltså varit borta i ungefär fyra och en halv timme.

j ska enligt uppgift ha varit "trött och likgiltig" och bara förklarat att den andre gett sig ut för att kissa och därefter inte återkommit. när ansvarigt befäl fick höra talas om detta ska resten av gruppen ha beordrats leta igenom udden.

frampå förmiddagen meddelades bataljonschefen och en skallgångskedja arrangerades. orsaken var att det dåliga vädret med grov sjö och regn bedömdes ha gjort klipporna hala och därför att ett olyckstillbud inte kunde uteslutas.

under dagen frågade också ansvariga befäl runt bland manskapet och att den värnpliktige skulle försvunnit frivilligt - helt enkelt tagit bondpermis - bedömdes som otroligt. han bedömdes vara en motiverad och plikttrogen soldat.

inte heller kunde man förklara hur han i så fall skulle kunnat lämna ön. fritidsbefolkningen är begränsad och eftersom det var sent på säsongen var båtarna upptagna. den hårda sjön och kalla vattnet lockade heller knappast till en simtur till fastlandet.

därför bedömdes risken för ett verklig olycka som stor och ytterligare manskap färjades över till järflotta för att delta i sökandet.

den värnpliktige hittades i skymningen. kroppen var inkilad i en klippskreva som nästan ute vid uddens spets. den befann sig en dryg meter ovanför vattenlinjen, men hade av allt att döma legat i vattnet.

inte heller den här personens namn vill jag avslöja i det här läget, så vi kan kalla honom "f". f var alltså avliden. han transporterades med en av förbandets 200-båtar till varvet vid sågsten. i samband med detta larmades polis och räddningstjänst.

under kvällen gjordes också en anmälan till ansvarig detalj vid ka1. tjänstgörande befäl fick skriva rapporter och de inblandade värnpliktiga avbröt övningen och fördes tillbaka till rindö.

det är i huvudsak från den utredningen jag har fått tillgång till den information jag delgett här. men för några år senare fick jag av en slump ta del av en annan källa som gjorde att händelsen i alla från mitt perspektiv förvandlades från tragisk olycka till något annat.

men mer om detta senare.

både "f" och "j" var födda 1973. det skulle visa sig att den avlidne f hade en yngre syster som var jämnårig med mig och alltså i 40-årsåldern idag. genom en serie händelser som jag tyvärr inte kan gå in på fick jag i början av 2017 kontakt med henne.

vi kan kalla henne "k". k har levt ett stundom turbulent liv och lever idag på sjukersättning. hon kan nog definieras som missbrukare och tillbringar en stor del av sin tid på en krog som ligger centralt i den stockholmsförort där hon är bosatt.

det var också på den krogen jag träffade henne för första gången. vi hade haft telefonkontakt och efter flera försök hade jag lyckats övertala henne att ses. på telefon hade hon varit tillknäppt men när vi väl sågs pratade hon öppet.

det var en regnig februaridag och jag var föräldraledig. jag hade bett min pappa ta hand om min yngsta dotter för att jag skulle få tillfälle att prata med k.

det hon kunde berätta var i korthet följande: för familjen hade givetivs f:s död varit ett hårt slag. händelsen hade också satt igång en kedjereaktion som bidrog till fler problem. föräldrarna tycks ha gått upp i att försöka få klarhet i sonens öde.

i synnerhet fadern ska ha blivit närmast rättshaveristisk i sitt sökande efter förklaring. föräldrarnas äktenskap upplöstes några år senare på grund av de konflikter detta lett till.

själv hade hon varit 16 när hennes storebror dog. hon hade den hösten börjat gymnasiet, men i samband med händelsen hade hon börjat vara frånvarande från skolan. så småningom kunde hon vara borta i veckor och på våren hoppade hon slutgiltigt av sin utbildning.

när föräldrarna separerade flyttade hon tillsammans med mamman till den förort hon fortfarande är bosatt i. där fick hon ett helt nytt umgänge. här var hon vag men jag förstod att detta innebar att hon så småningom kom att ingå i kretsar kring några av stockholms "porrklubbar".

vid denna tid kunde en serie våldsdåd kopplas till just den verksamheten och i tidningarna talades det om "porrkriget". uppenbarligen befann sig k nära dessa händelser och hon ska som 17-åring inlett ett förhållande med en betydligt äldre man.

jag berättar detta eftersom det i ett senare skede skulle visa sig relevant för händelserna. i vilket fall som helst kunde k berätta följande om själva händelsen på långudden.

till en början tycks stor förvirring ha präglat reaktionerna. ingen förstod egentligen vad som hade hänt. j:s märkliga berättelse togs som intäkt på någon form av förvirring och det tycks som att man misstänkt att han på något vis varit inblandad i f:s död.

men efter några dagar verkade saken - åtminstone från försvarets sida - ha klarnat. det genomfördes någon form av undersökning på plats och i det observationsvärn där f och j tillbringat natten gjorde man vissa fynd.

bland annat ett paket marlboro light med 16 cigaretter kvar. tre stycken delvis trasiga cigaretter som låg fritt på marken samt ett paket så kallade rullpapper av märket rizzla.

slutsatsen gav sig därmed så att säga av sig själv. f och j hade varit påverkade av cannabis under natten. detta skulle förklara såväl j:s osammanhängande historia som att f förvirrat sig ut på klipporna och sedan fallit och skadat sig så svårt att han avlidit.

det var dock en förklaring som f:s familj inte accepterade. det gjorde heller inte k när jag pratade med henne mer än 20 år efter händelserna. hon ansåg att historien var helt osannolik och hade en del goda argument för det.

det fanns helt enkelt inget som talade för att f och j någonsin använt narkotika. båda var typiska "nördkillar" som absolut inte hade för vana att festa eller använda droger.

de hade på våren tagit studenten från teknisk respektive naturvetenskaplig linje med goda betyg och siktade båda på att övergå till universitetsstudier. de hade båda visserligen någon gång druckit alkohol, men då mycket måttligt.

vidare hade båda en bakgrund som idrottare på hög nivå, den ena som handbollsspelare och den andre som friidrottare. och även om de lagt ner sin elitsatsning ägnade de fortfarande mycket tid åt träning.

det kunde visserligen invändas att många ungdomar vill testa nya saker och att värnplikten innebär nytt umgänge och nya vanor. mot det talade att ingen av de övriga värnpliktiga som tjänstgjort tillsammans med j och f ville medge att de tagit droger eller droger förekom i gruppen

man behöver förstås inte tro på dem, men de var samtliga av f och j typ. utbildningen var fysiskt och mentalt krävande och bara de mest motiverade mönstrande hade tagit ut till den. vid en närmare undersökning kunde inte någon form av missbruk knytas till någon av pojkarna.

k uttryckte alltså starka tvivel mot att hennes bror skulle ha börjat intressera sig för narkotika under tiden som värnpliktig. liknande uppgifter hade jag från annat håll. jag talade med några tidigare befäl som visserligen villigt medgav att regementets värnpliktiga >

> inte alltid var guds bästa barn och att narkotika absolut kunde ha förekommit i vissa kretsar, men den grupp som j och f tillhörde räknades absolut inte till det segmentet.

utbildningen hade pågått i tre månader när olyckan inträffade och det absolut ingenting som talade för missbruk under den perioden.

k kunde också bekräfta en annan sak som jag tidigare fått höra från en annan källa. j:s pappa hade tagit mycket illa vid sig av anklagelserna om droganvändning och kämpat för sin sons skull. han hade också varit läkare och krävt att vissa prover skulle tas på sonen.

cannabis lämnar ju som bekant spår i kroppen en tid efter användandet. i synnerhet en längre tids bruk kan detekteras via urin- eller blodprov långt efteråt. även enstaka användning kan i efterhand påvisas, även om osäkerheten ökar med tiden.

såväl urin- som blodprov togs genom faderns försorg på j. det gjordes även en håranalys - en metod som vid den här tiden inte var lika utvecklad som idag. resultatet av samtliga test var att någon narkotikaanvändning inte kunde påvisas hos j.

ovanstående är information som k lämnade till mig vid vårt första möte. jag kunde senare få det mesta bekräftat. så här långt in i vårt samtal hade hon dock hunnit konsumera en del öl och blivit ganska berusad.

då träffade hon också några bekanta på krogen och blev mer intresserad av umgänget med dem än att svara på mina frågor. därför kom jag inte så mycket längre vid det tillfället. (dessutom ville jag inte utsträcka min pappas tid som barnvakt onödigt mycket)

jag hade dock fått k:s telefonnummer och vi blev samtidigt vänner på facebook så min plan var att återuppta kontakten i närtid. tyvärr kom nästa möte att dröja längre än jag trott och hoppats.