Thread by @neo_andreas

jag har inte kommit fram till något slut än.

https://twitter.com/KristerThelin/status/1012398087049039872

anledningen till att jag har lyckats få fram en del information om den här händelsen är egentligen rena tillfälligheter. tur, en viss lokalkännedom samt nördintresse sedan tidigare.

https://twitter.com/neo_andreas/status/1011516593552134144

jag nämnde tidigare att de båda värnpliktiga som drabbades av de otäckta händelserna på långudden senhösten 1993 kunde beskrivas som "typiska nördkillar". det finns anledning att förklara det där lite ytterligare.

den unge man jag kallar j har jag - av skäl som kommer framgå - inte haft möjlighet att lära känna så väl som jag velat, men kontakter med människor som kände "f" - pojken som dog den där natten - har varit lättare.

j och f kände alltså inte varandra innan de ryckte in, men när jag försökte gräva i deras bakgrund fann jag några påfallande likheter. krigsarkivet gav mig de första ledtrådarna.

alla unga män som mönstrade på 1990-talet genomgick en serie tester, bland dem ett så kallad "i-test", i:et står för "inskrivning" men tolkas allmänt som "intelligens". det rör sig alltså om ett slags begåvningstest för att sålla ut unga män för mer kvalificerade tjänster.

det är givetvis ingen allmänt tillgänglig information, men på - vi kan kalla det omvägar - fick jag reda på att både f och j skrev ett resultat som placerade dem i den grupp som ligger två standardavvikelser över den genomsnittliga begåvningen för hela populationen.

det är i sig inte särskilt märkvärdigt, ungefär två procent av varje årskull hamnar i den gruppen - jag själv gjorde det när jag mönstrade några år senare. däremot sker ibland att en del mönstrade tas ut för ytterligare test.

det kan exempelvis handla om uttagning till särskilt krävande tjänster som kustjägare eller sådana som kräver en särskild begåvning som exempelvis tolkskolan. så långt är det heller inget konstigt.

det som däremot gjorde mig - och den arkivarie vid krigsarkivet som hjälpte mig med att leta information kring detta - var att den grupp värnpliktiga som j och f tillhörde också hade sorterats fram via ett omfattande testbatteri.

det här var ingen allmänt tillgänglig information ens för de anställda på krigsarkivet, men jag och arkivarien lyckades så att säga "bakvägen" ungefärligen spåra vad som hänt via att utgå från vissa hänvisningskoder och referenser som alla handlingar på arkivet har.

både j och f hade fått en personalkategorikod som normalt inte omfattar värnpliktiga. men tack vare den kunde vi spåra dem i andra dokument där deras namn inte fanns med. slutsatsen av detta var att de båda unga männen under början av 1993 genomgått ytterligare utvärdering.

båda hade genomgått ett betydligt mer kvalificerat begåvningstest än det som normalpopulationen stöter på, ett som bättre kan undersöka den "yttersta svansen" av en normalfördelning.

då pratar vi inte två standardavvikelser länge utan i j:s fall 4 och i f:s 4,5. det sista motsvarar i en normalfördelning ungefär en på 150 000 eller översatt i värnpliktsverkets terminologi - en mönstrande ung man vart tredje år.

f hade alltså en begåvning som färre än hundra andra levande svenskar hade. och det hade försvaret uppenbarligen varit intresserad av att ta reda på.

besöken på krigsarkivet blev ganska täta under mars 2017. f:s syster k gick inte att få tag på och själv var jag fortfarande föräldraledig. pappa fick rycka in som barnvakt en hel del.

tyvärr fick jag lite senare under våren veta att den arkivarie - jag har bestämt mig för att inte nämna hennes namn här - tagit en tidig semester redan i maj och tyvärr inte kunde hjälpa mig ytterligare. utan hennes hjälp var det svårt att komma vidare.

jag bestämde mig för att pröva en annan väg. att värnpliktiga förolyckas är i sverige lyckligtvis inte helt vanligt, det rörde sig under den här tiden om några få fall årligen. därför fanns det all anledning att tro att media hade uppmärksammat händelsen.

för den här händelsen låg lokaltidningen i nynäshamn bäst till. jag gick helt enkelt till kb och kollade igenom tidningen från perioden. de hade inte skrivit något om händelsen, men tidningar skriver ju inte om allt de får reda på.

jag kollade upp namnet på de reportrar som i början av 90-talet verkade ha stått för den allmänna bevakningen i tidningen. vid den tiden var lokaltidningarna fortfarande ganska välbemannande. det blev tre namn att gå vidare på.

det blev en hel del googlande och koll i register men till slut hade jag spårat dessa. en vilade sedan millenieskiftet på skogskyrkogården. en jobbade numera som kommunikatör på huddinge kommun och mindes ingenting av någon död värnpliktig.

den tredje mindes däremot så mycket mer och det var nu det började bli konstigt på riktigt.