att utnämna vissa aktörer som särskilt skyddsvärda pga deras yrke är onedkligen en smal väg att gå. hur rimmar det med likhet inför lagen? om en snickare och en journalist tjafsar på twitter, är ribban för straffbara invektiv lägre för snickaren? svd.se/rattsstaten-bo…
säg att ex riksdagsledamot från moderaterna eller ledarskribent på svd kränker ex en genusforskare som som hen ogillar och forskaren svarar med samma mynt, men då är det forskaren som är skurken?
jag tänker intuitivt att det skulle kunna vara tvärtom - en makthavare såsom en riksdagspolitiker eller svd-journalist borde kunna räkna med och tåla hårdare motstånd än random snickare eller forskare.
jag tycker faktiskt det känns lite kusligt om makthavarna skulle omge sig med ett särskilt rättsligt skydd som inte tillkommer oss andra som lyder under dem.
naturligtvis kan man försöka att skriva en sådan lag så den verkligen tar sikte på _reella_ kränkningar av någon slags demokratihotande slag, men jag tror det blir väldigt svårt. vi är nog inte riktigt överens om definitionerna och logiken här, det är politiskt omstritt.
och varför är det givet att angrepp på en journalist skulle vara så mkt mer demokratihotande en ex angrepp på en kronofogde? en arbetsförmedlare? en socialsekreterare? en åklagare?
eller ta ett konkret exempel; chefredaktören för en stor tidning har helt ogrundat offentligt hängt ut mig som antisemit. det skulle väl kunna kallas en ganska grov kränkning eftersom det syftar till att placera mig i samma fack som historiens värsta avskum. >
> dock tycker jag det skulle vara helt orimligt att göra sådant olagligt. man kan inte slänga folk i fängelse bara för att de inte gör skillnad på liberaler och nazister. men säg att jag skulle vilja svara med samma mynt och kränka tillbaka - varför skulle jag inte få göra det?
här skulle såklart kunna invända att lagen skulle sikta på att undvika sådana situationer där "båda är lika goda kålsupare" men jag kan tänka mig att det blir väldigt svårt i praktiken.
ta bara sociala medier. det är idag inte ovanligt att journalister "fortsätter sitt arbete" genom att diskutera publiceringar på ex twitter. de kan ex munhuggas med en pressis om vad varför en viss intervju ställdes in. var drar man gränsen då?
och jag tycker inte riktigt parallellen med "våld mot tjänsteman" osv håller. "hat, hot och kränkningar" förekommer vad jag vet - och som jag sett det diskuteras - ofta i en kontext där gränser och roller är otydliga. det är inte konstapeln som står på vakt i gatukorsningen.
en journalist på svt med detta miljardföretag bakom sig - som till och med kan tänka sig att betala böterna för deras privata brottslighet - behöver en sådan verkligen _mer_ resurser i form av särlagstiftning i en eventuell konfrontation med en vanlig svenne?
