Thread by @Skolinkvisition

22.03. Alla har lagt sig så det är riskfritt att resonera lite om strategi för att ändra på marknadsstyrningen av skolan och stoppa koncernernas extrema tillväxt. En tillväxt som fokuserar på de mindre resurskrävande - dvs lönsamma - eleverna och som dränerar kommunens skolor.

Vad vet vi om läget?

- En stor majoritet av väljarna är motståndare till marknadsskolan
- Politisk majoritet i riksdagen saknas, men det är inte långt undan att den finns. Gäller bara att få mittenpartierna att vakna
- Allt fler journalister har fått upp ögonen för problemet

Det finns ett gäng som är beredda att ställa sig i skottlinjen och berätta om marknadsskolans konsekvenser. Det finns några böcker på ämnet. Det finns bloggar och en mängd tweets. Det finns skarpa tjänstemän i facken med faktakunskaper.

Det finns kommunpolitiker ute i landet som i olika grad opponerar sig mot marknadskrafternas påverkan och på hur dessa i kombination med regler för skolpeng som gynnar friskolor nästan omöjliggör för kommuner att satsa på sina skolor utan att göda koncernernas aktieägare.

Vi har ett stort regeringsparti som så smått börjar ställa om till valrörelse och där det finns starka krafter runt om i landet att driva marknadsskolans avskaffande. Vi har tyvärr ett litet regeringsparti som inte tycks ha vaknat alls i frågan utan lever kvar på 90-talet.

Skolkoncernerna har ökat takten i försök att sortera bort de mindre lönsamma eleverna, troligen pga att konkurrensen om dessa hårdnat de senaste åren. Fler vill dela på kakan. Detta kommer att ge marknadsskolans kritiker många tillfällen att synliggöra problemet.

Skulle vilja påstå att de flesta variabler är gynnsamma. Det finns "bara" tre problem.

1. Marknadsskolans förespråkare har väldigt mycket pengar och ännu mer pengar att förlora.
2. Marknadsskolans kritiker är splittrade
3. Lärare och föräldrar är svåra att mobilisera pga rädda.

1. Är som det är. Svenskt Näringslivs lakejer kommer alltid att ha mer resurser.

2. Behöver åtgärdas genom att kritiker enas kring några huvudpunkter i ett "program".

3. Är det jag tänkte fundera vidare på en liten stund.

Folk är rädda att ha en åsikt och visa den öppet. I synnerhet gäller det lärare och till viss del gäller det föräldrar. Och ännu mer i synnerhet gäller det den här frågan. Många tycker en massa och kanske kan tänka sig att retweeta en tweet eller lika på Fejan men thats it.

Om marknadsskolans avskaffande ska puttas upp tillräckligt högt på folks kravlista att politiker tar de obekväma beslut som krävs för att stoppa utvecklingen måste vi lyckas skapa en folkrörelse. Den folkrörelsen kommer att behöva bestå till stor del av lärare och lärarstudenter.

Hur gör vi det?

Det är frågan.

Är inte där än i tankarna, men en sak tror jag starkt på. Vi måste finna hopp i att om några drar igång och lyckas sätta en tillräckligt stor snöboll i rullning så kommer fler att våga hänga på. Och om andra ser att fler hänger på... osv.

Det finns en egentligen ganska konstig undertro på möjligheten att förändra samhället. Kanske för att det i så många år gått åt fel håll med så mycket. Vi minns knappt hur det känns att vända utvecklingen åt rätt håll. Vi har glömt hur man utför demokrati.

Vilket är både konstigt och dumt för aldrig har det väl funnits så goda möjligheter för vanliga människor - i det här fallet lärare, rektorer och föräldrar - att kommunicera med varandra och nå ut till andra med sitt budskap.

Men vi måste våga gå före och visa för andra att det finns en kraft att räkna med.

De som kan ena folk i en fråga som engagerar och de som tillsammans kan gå i en gemensam riktning kan självklart förändra samhället. Och då kvittar det om det finns hundra tankesmedjor med massor av pengar på andra sidan. Val vinns av människor som väljer.

För mig är det enkelt. Skolan är (näst klimatet) den viktigaste frågan. Jag har kommit till slutsatsen (inte utan att sätta mig in i det hela) att marknadskrafterna håller på att förstöra skolan, att det går fort och att det finns en gräns när det inte kommer gå att vända skutan.

Jag tror att det är fyra saker det går att få andra lärare att hålla med om.
- Skolan är viktig
- Marknadsskolan förstör skolan
- Det sker i ökande takt
- Snart är det för sent.

Fyra saker det finns mycket stöd för i samhällsutvecklingen.

Låt oss tänka att vi lyckas ena de flesta på det som går under samlingsnamnet "Skoltwitter" att acceptera de där fyra punkterna. Räcker det för att utgöra något som är tillräckligt starkt för att ändra på detta? Nja. Men är vi nog många för att starta en kedjereaktion? Tror det.

Men det kräver några saker:
- Vi måste tro att det går.
- Vi måste se det som vår uppgift att sprida kunskap utanför Twitter.
- Vi måste våga ställa oss i skottlinjen. Inte alla lika mycket med alla litegrann.
- Vi måste stötta varandra.

Det där kanske inte alls kommer att ske men om det skedde då hade det kunnat utgöra en väldigt intressant kraft som faktiskt kunnat starta något stort.

Jag är en extremt negativ människa, men jag tror ändå på det där. För det är så demokrati funkar. Det är inte små lobbyorganisationer utan folkets stöd som ska bestämma i en demokrati. Det är folk som styr. Att inte tro på det vore ju att inte tro på demokrati.

Vi är ju lärare. Vi har som uppdrag att få våra elever att ha ett demokratiskt förhållningssätt och att de ska tro på demokrati som styrelsesätt. Ska vi själva ge bort makten över det vi tycker är viktigast till friskolelobbyn?

Knappast va?

Det här var inget brandtal (det kommer med säkerhet att komma sådana senare) det var ett försök att vända på tankesättet jag själv och de flesta andra med mig har, att det inte går att påverka. Att allt alltid måste bli sämre. Att människor inte har makt.

Gonatt.