Har ännu en gång behövt trösta en ledsen 2,5-åring, som inte förstår varför hon inte får åka och sova över hemma hos mormor. De har inte setts fysiskt sedan tidigt i höstas och det är tungt att försöka förklara att det kommer dröja ett bra tag till.
Det är alla över 70 år som har behövt begränsa sina liv mest av oss under pandemin. Ändå räcker det inte ens med att ha stora hemtjänstinsatser för att prioriteras för vaccin. Särskilt inte om man har oturen att bo i Region Stockholm.
Jag förstår att Region Stockholm behövt vaccinera en del av sin personal för att klara bemanningen inom sjukvården, men det är inte rimligt att 70 procent av dem som blivit vaccinerade är mellan 18 och 69 år. Det var ju äldre som skulle prioriteras nu.
Min mamma klarar isoleringen förhållandevis bra, men hon saknar ju sitt enda barnbarn så att det gör ont. Och vetskapen om att hon som inte har någon hemtjänst kommer behöva vänta ännu längre än tänkt gör inte direkt saken lättare.
Vi svek de äldre när den underfinansierade äldreomsorgen inte lyckades stå emot den nya smittan och när regionen misslyckades med läkarinsatserna på äldreboendena, testningen och smittspårningen i våras. Och nu sviker vi dem igen.
Jag skäms, rent ut sagt. Över hur vi de senaste 20 åren prioriterat skattesänkningar framför äldreomsorg i det här landet, över vår usla beredskap inför kriser och över hur illa landets rikaste region skött sig under den här pandemin.
Det hjälper varken min dotter som gråter över ”momo”, min mamma som försöker trösta över FaceTime eller alla andra som just nu befinner sig i precis samma situation. Men det kommer att komma fler pandemie och de bara måste vi hantera bättre än så här.
• • •
Missing some Tweet in this thread? You can try to
force a refresh
