Thread by @ars_gravitatis

Jag uppmärksammades på avsnittet om källkritik i Ranstorps et al rapport om salafismen i Sverige. Det är värt att titta närmare på detta då det innehåller en del märkligheter. OBS: denna tråd handlar enbart om källkritikavsnittet och uttalar sig inte om rapporten i sin helhet.

Det handlar om ss. 54–55 och rapporten finner ni här: diva-portal.org/smash/get/diva… Det första som kan anmärkas på är förstås att det inte räcker med att ha ett avsnitt där olika typer av källor, liksom källkritiska kriterier, beskrivs och diskuteras. Källkritik måste tillämpas på alla

källor hela tiden. Källkritiken måste kopplas till specifika källor. Det räcker inte med att skriva ungefär ’bloggar kan anses pålitliga men ibland problematiska av följande skäl...’. Man kan naturligtvis inkludera ett sådant allmänt hållet avsnitt, men det måste följas upp och

källkritiken måste faktiskt implementeras i undersökningen. Källkritiska problem och möjligheter måste löpande adresseras när de blir aktuella. Det görs inte i rapporten så vitt jag kan se. Det tycks som att författarna har nöjt sig med att i allmänna ordalag tala om källkritiken

Men då kommer vi till nästa problem, vilket är definitionerna av de källkritiska kriterierna samt hur de förstås. Det är framför allt kriterierna ”beroende” samt ”tendens” som berörs här. Dessa definieras så här: ”Oberoendet fäster uppmärksamheten på tre aspekter: (1) möjlig-

heterna att bekräfta berättelsen; (2) avståendet mellan berättare och berättelse; samt (3) berättarens grad av oberoende. Den sista beståndsdelen, tendens, tar sikte på om berättaren – källans ursprung – har ett intresse av att återge en icke-korrekt, avsiktlig berättelse om

verkligheten.” Beroende har inom källkritiken inget med huruvida något kan bekräftas att göra. Det är fel. Att det skulle ha med ”avståndet mellan berättare och berättelse” att göra är inte heller korrekt. Vad menas med ”avstånd” (felstavas i rapporten) här? Beroende har att göra

med om källan står för sig själv eller om den är beroende av andra källor. Oberoende har även att göra med förhållandet mellan två eller flera andra källor som används för att styrka ett påstående. Bygger en eller flera av källorna på en av de andra?

Punkt 3 är lite märklig: källans ”grad av oberoende”? En källa är antingen oberoende/beroende eller ej. Oberoende/beroende är ett binärt förhållande. Antingen eller. 1 eller 0. Är ”grad” tänkt som ett procentuellt beroendeförhållande? Hur fastställa i så fall den %-satsen?

Om man med ”avstånd” menar att det är ett avstånd mellan berättelsen och berättaren om den senare är beroende av någon annan, så kan det möjligen vara ok att skriva på detta vis. Men det beror ändå på hur källan sedan används. Ty om källan används för att studera

den bild som källan ger av en händelse så är beroendeaspekten inte relevant – den är inte då längre ett problem. Likadant förhåller det sig med tendenskriteriet. Ofta kan det faktiskt vara tendensen i sig som forskaren vill åt, dvs den slagsida som källan uppvisar är intressant

i sig. Lögner är förstås tendentiösa. Men att tendensen främst skulle ha med källans avsikter att göra, eller med en önskan att medvetet framställa något på ett felaktigt vis, stämmer inte helt. Tendensen uppkommer oftast av omedveten bias hos uppgiftslämnaren/författaren. Att

inte ens ta upp den aspekten av tendenskriteriet är ganska märkligt. Men genom att diskussionen om källkritik inte kopplas till de problem- och frågeställningar som studien arbetar med så förblir många av dessa frågor hängande i luften obesvarade. Hur används källorna och ur

vilken aspekt är kriterierna relevanta? Sedan, några stycken längre ned, levererar så Ranstorp et al följande påstående om uppgifter från media: ”Materialet utgörs i huvudsak av nyhetsartiklar och reportage, men även av ledartexter. Här skulle kriteriet

om oberoende kunna ifrågasättas då ledartexter ofta är tesdrivna. När det gäller detta material är det dock från etablerad media och ledartexternas påståenden har belagts med kontrollerbar fakta.” Beroendekriteriet har inget alls med huruvida texten är tesdriven att göra. Här har

man förväxlat beroende med tendens. Ledarartiklar kan förstås ha beroendeproblem också. Men deras tesdrivenhet är inte ett av dessa. Sedan måste det också påpekas att frasen ”kontrollerbara fakta” är märklig och inte något vedertaget forskningsbegrepp. Det är också väldigt oklart

vad det innebär att ledartexterna har ”belagts med kontrollerbara fakta”. Om de faktapåståenden som görs i ledartexterna har bekräftats av oberoende källor, varför använder man då inte dessa källor? Såvida man inte är intresserad av hur just ledarartiklarna framställer ett visst

ämne eller fråga – dvs deras tendens – så kan man ju undra vilket värde de har som källor. De kan ju på intet vis vara de bästa källorna som finns tillgängliga, ty de källor som använts för att kontrollera att faktapåståendena i ledarna är korrekta måste ju per definition vara

bättre än ledarna själva. Annars har de inget värde som belägg. En källa som vi anser vara 60% sannolikt korrekt kan inte användas för att styrka en källa som anses vara 75% sannolikt korrekt. I detta avsnitt om källkritik återfinns alltså flera problematiska saker som inte

direkt stärker rapportens trovärdighet. Där finns också en direkt felaktighet i form av en förväxling av oberoende- och tendenskriteriet. Detta är ju troligtvis ett slarvfel, men det påverkar förstås ändå det allmänna intrycket negativt.