Thread by @Anders_Lindberg

Nu ska jag efter allmän begäran (dvs @Gorfelt:s begäran) tråda om de svenska pansartågens korta historia. Det är en berättelse om militärt frifräseri, udda lösningar och tyvärr ond bråd död.

Andra världskrigets andra år. Norge invaderat av Nazityskland. De allierade irriterade över svensk malmexport till tyskarna. Sovjet trycker på mot Finland, Vinterkriget har just avslutats. Malmbanan måste skyddas. (LKAB:s roll under kriget tar vi i en senare tråd, ok?)

Generallöjtnant Archibald Douglas var chef för Övre Norrlands trupper och tog på eget bevåg initiativ till den för tiden något oortodoxa lösningen för rörlig koncentrerad eldkraft till järnvägens försvar.
📷: Erik Sandstedt

Douglas hade varit generalstabsofficer vid det finska högkvarteret under Finska inbördeskriget 1918, där pansartåg användes av både den röda och den vita sidan. 📷: Museovirasto, finska Museiverket

Detta vapenslag var egentligen hopplöst ute i och med snabbare och rörligare krigsföring, även om några länder fortfarande använde dem under andra världskriget. Kort om orsaken: det är relativt lätt att sabotera en järnväg eller bomba ett tåg från luften.

Men Douglas tyckte ändå pansartåg vore kanon (ursäkta) för att säkra Malmbanan, så han agerade utan att hämta klartecken från högre ort, enligt Åke Ljungner, då fänrik och senare militärattaché i Helsingfors.

Här vill jag ange källa för ovanstående utsago och flera andra detaljer i tråden, nämligen den utsökta och ganska nya boken ”När kriget tog tåget” av Jan Bergsten, ett måste för alla med den kombinerade diagnosen möp/tågnörd. (🙋‍♂️)

På SJ:s verkstad i Notviken utanför Luleå snickrade man (ok, nitade man) sålunda ihop inte bara ett utan två pansartåg av olika modeller. Båda hade ett bepansrat ånglok littera J omgivet av likaledes bepansrade vagnar.
📷: Leveransbild av nytt J-lok

Pansartåg 1, Kiruna, hade utöver loket två öppna godsvagnar som försetts med varsin skokartong av pansarplåt, en 37 mm pansarvärnskanon och och flera kulsprutor, från 1944 även en luftvärnskanon.
📷: Sven Hörnell, Järnvägsmuseet

Pansartåg 2, Boden, hade å sin sida tre malmvagnar (av Mas-modell) som strippats ner till underredet och fått pansarlådor ovanpå. Beväpning var två 57 mm kaponjärkanoner plus kulsprutor.
📷: okänd, Järnvägsmuseet

Dessutom förbereddes delar till ytterligare två pansartåg, ”Östersund” och ”Malmö”. Men de monterades aldrig ihop på lok och vagnar utan hölls bara i beredskap.

Här tar vi en paus och studerar en svensk pansartågssoldat i förarhytten till pansartåget Boden vid Riksgränsen i mars 1941. Den där skinnutstyrseln skojar man inte bort.
📷: Okänd, Järnvägsmuseet

Så till en tragisk händelse som jag tror många intresserade av Sveriges beredskapstid under andra världskriget känner till. 20 maj 1940 hamnade det nybyggda ”Kiruna” i eldstrid vid Vassijaure station.

Ett antal tyska flygplan hade siktats på väg från Abisko mot Vassijaure (som ligger nära norska gränsen). Befälhavaren på ”Kiruna” beordrade att luftvärnskulsprutan, en 8 mm modell 36, skulle bemannas.

Det var inte ovanligt med överflygningar av både allierade och tyska plan, antingen spionerandes eller felnavigerandes. Taken på hus nära gränsen målades med svenska flaggan för att undvika bombning av misstag. Än idag anas flaggan på stationen i Abisko Östra.
📷: Undertecknad

När så en tysk Dornier 26 (beklagligen ett mycket vackert sjöflygplan) närmade sig besköts det från tåget, eftersom det kränkte svenskt luftrum. Planets förliga kulspruteskytt besvarade då elden.

Soldaten Sven Sjöberg från Nötön i Piteå befann sig på perrongen intill pansartåget. Han träffades i bröstet, och fördes med tåg till Kiruna. Trots operation kunde hans liv inte räddas, och han avled tre timmar efter skotten.

En ”erihan” har 2011 på ett modellforum lagt ut bilder av ett otroligt välgjort diorama som ger en inblick i den dramatiska händelsen. Jag har inte hittat byggarens riktiga namn, men se länk för mer info och fler bilder.
modellbygge.ifokus.se/discussion/789…!

Den 24 maj 1940 anordnade Sven Sjöbergs regemente, I 19, en minnesceremoni i Kiruna kyrka. Kistan fördes sen i procession till järnvägsstationen för vidare färd till Öjebyn där begravningen skedde.
📷: Sven Hörnell

Sven Sjöberg var den ende svenske armésoldat som dödades av fientlig eld på svensk mark under andra världskriget. En minnessten restes vid Vassijaures ståtliga transformatorstation/järnvägsstation 2002. (Stenen syns i vänster bildkant.)
📷: Undertecknad

”Kiruna” sköt även mot ett tyskt Junkers Ju 87 Stuka den 2 juni 1940 , som tvingades nödlanda vid Stordalen öster om Abisko. Det är lite oklart om det var på grund av beskjutningen eller bränslebrist, källorna går isär. De två besättningsmännen klarade sig oskadda.

Pansartåget ”Boden” råkade också ut för en sammanstötning. Dock med ett timmertåg vid en kollision i Övertorneå. En soldat bröt armen då en stock trängde in genom en kanonöppning och välte omkull tunga ammunitionslådor.
📷: Okänd, Järnvägsmuseet

De två svenska pansartågen ställdes av 1942, men återtogs i tjänst 1944. Efter kriget avpansrades loken, med beredskap för att kläs på igen inom 48 timmar. 1949 avskrevs de dock helt ur krigsorganisationen.

Hade de gjort nytta vid ett anfall? Ja, om fienden varit artig och anfallit rakt fram i samlad tropp längs spåret. Och inte skjutit tillbaka för grovt mot plåten på 15 mm. Men de gav visst skydd mot flyg med sitt luftvärn. Och kanske moralisk förstärkning.

Det de svenska pansartågen saknade i flexibilitet och flankeringsförmåga kompenserade de med sitt betydande bidrag till udda svensk tåg- och militärhistoria. Vi avslutar med att skicka en tanke till Sven Sjöberg, hans kamrater och hans anhöriga.

Slut tråd.