Att klä hemmet med gröna kvistar (eller att ”maja”) är en tradition som går långt tillbaka i tiden i Sverige. Vid påsk smyckade man med påskris, vid midsommar klädde man en majstång och kring jul hade man granar av olika slag utomhus. 
Barrträd ansågs förr hålla övernaturligt borta och då julnatten var en natt då många sådana var i rörelse fanns det goda skäl att barrträd på gården. Seden finns belagd sedan medeltiden i Sverige. Dock har den inget (eller åtminstone mycket lite) med vår moderna julgran att göra.
Så här beskrivs julstängerna eller julruskorna från 1600-talet:
"Julstängerna sattes upp utanför huset, parvis vid gårdsporten eller vid husets dörr, en enstaka eller flera stycken lutade mot varandra i konisk form. /../ Julstången skulle sättas upp på julafton senast klockan 12"
"Julstängerna sattes upp utanför huset, parvis vid gårdsporten eller vid husets dörr, en enstaka eller flera stycken lutade mot varandra i konisk form. /../ Julstången skulle sättas upp på julafton senast klockan 12"
Den moderna julgranen har sitt ursprung i Sydtyskland och Schweiz där den finns belagd sedan sent 1400-tal. Till Sverige kom seden med julgran inomhus på 1700-talet.Första gången som en julgran av mer modernt snitt omnämns i Sverige är 1741.
Då beskrev grevinnan Wrede-Sparre hur hennes familj firade jul med ett stort träd prytt med ljus, äpple och saffranskringlor i centrum.
Under 1800-talet var granen ett av många julträd som konkurrerade med varandra, men vid sekelskiftet 1900 var granen ensam kvar. Att folk lämnade bondgårdarna och flyttade in till städerna gjorde att traditionerna var tvungna att anpassas till massproduktion och försäljning.
Granar går att odla i Sverige under hela året (till skillnad från nästan alla träd) och passar därför utmärkt att sälja även under den kallaste och mörkaste vintermånaden.
• • •
Missing some Tweet in this thread? You can try to
force a refresh
