Det råder uppenbarligen en förvirring kring nationalsocialismens användning av termen ”arbetare” i ex partinamnet. Det ligger ju nära till hands att tro att detta begrepp betydde samma sak som i en marxistisk/vänstersocialistisk kontext. Så är dock inte fallet. Betydelsen av
”arbetare” framgår i statuterna för NSDAP-förening från 21 augusti 1925, dvs partiets nygrundande. I paragraf 2 står att ”Föreningen har syftet att sammanföra alla vårt Folks ärliga SKAPANDE delar, oavsett om de är KROPPSLIGA eller INTELLEKTUELLA arbetare.” Detta skulle ske genom 
”odlandet av den MORALISKA styrkan, och fysiska träningen, av såväl individen som samfälligheten.” Paragraf 3 slog fast att varje medlem av tyska Folket kunde bli medlem i föreningen, ”ett villkor är dock ren arisk härkomst.” Det är många symbolord i dessa rader och jag
har markerat några med versaler. ”Skapande” måste förstås mot bakgrund av den antisemitiska föreställningen att judar inte kunde ”skapa” något alls – allt de gjorde var att rasera och förstöra. Judar var alltså inkapabla till ”skapande” arbete. Judar kunde alltså inte vara
arbetare, enligt nazismen. Den moraliska uppfostran var helt central i nazismen byggande av den nya människan; här finns en av de extremt många beröringspunkterna mellan nationalsocialismen och den traditionella konservatismen (Burke); bara en av de saker som placerar NS till
höger på den politiska skalan. Inte minst sexualmoral var viktigt; Hitlers fixering på könssjukdomar som syfilis spelade en roll här. Familjepolitiken; idealiseringen av bonden och det agrara samhället som bärare av de sanna tyska idealen; kopplingen mellan religiös tro och idén
om Gud som givare av transcendentala moraliska lagar vilka manifesterats i form av naturlagarna; tanken att staten är ”organisk” och ”besjälad”; fokus på tradition och hierarkisk struktur; centralt är också mot-Upplysningsidealet; dyrkandet av klassicism inom konst/musik etc
Burkes skrev: ”The individual is foolish; the multitude, for the moment, is foolish, when they act without deliberation; but the species is wise, and, when time is given to it, as a species it always acts right.” Detta skulle, med mindre justeringar, kunna var hämtat ur
Mein Kampf. Hitler menade att en organisation hade sin ”organiska utveckling” att tacka för sin existens; ”enskilda förledas” lätt pga ”människans svaghet”; detta kunde dock motverkas genom bra propaganda och en god och vis ledare (MK, vol. II, s. 229). Det samma gäller synen på
staten. Hitler kritiserade tanken att staten inte skulle tjäna medborgaren; att människan bara var till för att ”tillbe” en ”statsauktoritet”. Statens uppgift var att främja medborgarnas väl och ve; grundsatsen var, skrev han (vol. II, s. 22) ”att staten inte är ett mål, utan
enbart ett medel.” Även Burkes avsky för teoretiska abstraktioner delades av Hitler. Naturligtvis var inte Hitler en konservativ i traditionell mening; han var ju samtidigt revolutionär. Men överlappningen med de konservativa värdena är icke desto mindre ett faktum.
Men är inte nationalismen något som verkligen ställer NS i kontrast till Burke och konservatismen? Nej, knappast. Burke talade visserligen om ”patriotism”, eftersom den nationalism vi idag associerar begreppet till är ett senare fenomen. Men 1794 uttryckte Burke sig så här:
”Next to the love of parents for their children, the strongest instinct both natural and moral that exists in man is the love of his country.” Vid ett annat tillfälle sade han: ”The native soil has a sweetness in it beyond a harmony of verse.” Onekligen finns här överlappning
med NS ”blod och jord”-ideologi. Ett mystiskt band mellan blodet och jorden. Den senare kallar det förra till sig. Det har sina rötter i samma nationalromantiska mylla (pun intended). Även av dessa skäl är det alltså korrekt att tala om nationalsocialismen som en extremhöger.
Den nazistiske ”arbetaren” var inte en klassmässigt definierad arbetare, dvs i förhållande till ägandet av produktionsmedlen och dess utsugning av kapitalet. Det var en rasmässigt definierad kategori, och inkluderade alltså ALLA arier som utförde ”skapande” arbete. Det innebar
i praktiken att bönder, tjänstemän, företagare, forskare, soldater – ja, alla – var arbetare i NS världsåskådning. Man kan förstås säga att begreppet därför skymde mer än det klargjorde. Men Hitler bekymrade sig inte om sådana saker. Det viktiga för honom var att få Folket
att agera unisont i nationalismens namn; enbart så skapades en verklig Folkgemenskap och enbart så kunde Tyskland återfödas i form av det Tredje Riket – dvs resultera i en, för honom, SANN socialism.
• • •
Missing some Tweet in this thread? You can try to
force a refresh
