Bulletin publicerar i dag en anmärkningsvärd artikel på ledarplats skriven av Thomas Gür. Här likställs nazisternas antisemitiska diskriminering av judar med dagens krav på rättvis(are) representation av rasifierade på vissa arbetsplatser bulletin.nu/en-olard-laxa-…
Gür tar den judiske professorn i rättsfilosofi vid universitetet i Köln Hans Kelsen som utgångspunkt för argumentationen. Kelsen, som konverterat till katolicismen, tvingades bort från sin position 1933 (Gür anger 1934, men det är fel). jewishvirtuallibrary.org/kelsen-hans
Gür begår här samma ekvivalensmisstag som så många andra: det ställs inte några statliga krav på att företag skall ha olika etniska grupper representerade i andelen de utgör av befolkningen. Vita tvingas inte från sina jobb pga hen inte tillhör en statligt privilegierad etnicitet
Mångfald uppmuntras, ja. Men det är något helt annat. Det saknas helt enkelt tillräckligt underlag för ett rimligt jämställande av de två storheterna. Överdriver jag då inte för effekt här? Nej. Ledaren har rubriken ”En olärd läxa från 30-talet”, dvs Gür menar att DIREKT
ekvivalens mellan dessa fenomen finns. Det SJW-förespråkare gör i dag är DET SAMMA som nazisterna gjorde mot judarna på 30-talet. Vi känner igen denna argumentation från amerikansk höger. Nyligen förlorade skådespelerskan Gina Carano från serien ”Mandalorian” för att hon tweetat
samma budskap, men dock med mycket mindre finess än Gür. Det Gür skriver är skickligare maskerat. Man måste ju få ställa frågan, eller hur? *blink blink* På detta sätt luckras det historiskt exceptionella som judarna i Tyskland utsattes för sakta upp; det görs vardagligt, ty 
”Det händer ju oss alla hela tiden.” Det riktigt ironiska är förstås att samma människor som kan jämställa judeförföljelserna med dagens krav på rättvisa från ex BLM och representanter för andra marginaliserade grupper, kan utan att blinka anklaga motståndarna för att man
”politiserar nazismens brott och Förintelsen!” Det är precis det som alla som påtalar SD:s nazistiska arv får höra. Motståndarna får inte referera till Hitler och nazismen ens när det gäller faktiska fascister i riksdagen. Men ”högern” tar sig själv rätten att snedvrida historien
vid precis varenda tillfälle som ges. Det vore komiskt om det var så förbannat äckligt och allvarligt. Vi får se om Gürs text väcker reaktioner från andra håll. Men med sitt likställande har Gür gått ett par steg utanför rimligheterna gränser. Det relativiserar nazismens brott.
Än mer uppseendeväckande blir det när han skriver: ”Det moralisk vidriga i att Tysklands nya herrar på den tiden tvingade bort Kelsen från hans tjänst bestod i att de likställde andel med representation.” Rimligen är inte det den enda, eller ens den huvudsakliga, orsaken till att
det nazisterna gjorde mot judarna i Tredje Riket var moraliskt förkastligt. Det moraliskt vidriga var förstås att Kelsen tvingades från sitt jobb pga etniskt ursprung – inte pga att nazisterna ”likställde andel med representation”. Det senare är faktiskt ett absurt påstående.
Men varför skriver då Gür på detta vis? Jo, därför att det är det enda sättet att påskina ekvivalens mellan diskriminering i Tredje Riket & krav på rättvis representation i dag, mao för att politisera nazisterna antisemitism och använda den som ett politiskt slagträ idag.
Tyvärr är detta också ett typexempel på hur fascistisk argumentationsteknik letat sig in i konservativa kretsar, vilket ingen mindre än Timothy Snyder påpekat i denna paneldiskussion med fascismforskaren Jason Stanley (ca 25 min in). c-span.org/video/?452234-…
Fascismen framställer krav på rättvisa från diskriminerade grupper (dem) som ORÄTTVISA gentemot majoritetsbefolkningen (vi), skriver Stanley. Det i går i det offernarrativ som drivs av fascismen. Fascismen avvisar liberalismen idé om rättvisa och lika rättigheter för alla.
Fascismen exploaterar känslan av positionsförlust som drabbar vissa delar av den historiskt priviligierade majoritetsbefolkningen när de konfronteras med kraven på ökad rättvisa. De som säger sig söka rättvisa för ut-gruppen är ”egentligen” bara ute efter att frånta in-gruppen
sina rättigheter. Gür är förstås inte fascist. Men han, och så många andra konservativa opinionsbildare, har tyvärr kommit att anamma fascismens troper och delar av dess föreställningsvärld. Detta är djupt olyckligt och beklagligt, men icke desto mindre sant.
• • •
Missing some Tweet in this thread? You can try to
force a refresh
