En satirteckning ur den nazistiska tidningen ”Den svenska folksocialisten” 1939. Är det någon mer som slås av hur extremt lik dessa stereotyper är dagens fascistiska SD-retorik om flyktingar? Rasismen kan inte variera sig, ty den har bara ETT mål. Den är heller inte förankrad i 
verkligheten, vilket gör att ett parti som SD kan upprepa samma propagandaslogans i 30 år. Till och med förnekandet av flyktingstatusen (här ser vi föregångaren till nyhögerns favoritsysselsättning att sätta saker man ogillar inom ””) är exakt samma. Det egna folket är det
VERKLIGA offret, enligt fascisterna. Det dråpliga är att mängden s.k. ”främmande element i nationen” inte påverkar retoriken: nazisterna menar att det var lika illa 1939 som det är i dag. Det var kris då, och det är kris nu. Men inte mer kris. Bara permanent kris 🤷♂️ Rasismen
måste nämligen ha något att kverulera över; men det man gnäller om får inte vara ett oöverstigligt problem som inte går att göra något åt. Ty då finns ju ingen anledning att rösta på dem. Det måste ständigt vara lagom mycket kris – nästan fullständig kris – men hoppet om en
renrasig nation måste kunna förbli levande. Fast samtidigt måste man kraftigt överdriva problemen för att kunna motivera de extrema åtgärder man önskar vidta. Det är en delikat balansgång mellan dumhet och idioti.
• • •
Missing some Tweet in this thread? You can try to
force a refresh
