Thread by @simonwakter

Var det någon som sa #slutförvar?

Det här kommer nog bli en lång tråd, så ta en kaffe eller valfritt annan dryck, sätt dig bekvämt och häng med här så ska jag förklara vad det senaste käbblet om slutförvaret handlar om.

Bra, då åker vi. 🧵👇

Debatten handlar om att regeringen föreslagit att man ska dela upp slutförvarsansökan för använt kärnbränsle - enligt regeringen själva för att det ska gå snabbare.

Men innan vi ger oss in på detaljerna, låt oss börja med att klargöra vad vi egentligen pratar om här.

Det finns flera olika sorters slutförvar, även för saker som inte är radioaktiva, sönderfaller eller bryts ned på annat sätt, till exempel gruvavfall.

Du kan läsa mer om det i den här tråden som jag skrev förut.

https://twitter.com/simonwakter/status/1429508915285434369?s=20

Nåja, tillbaka till radioaktiva grejer.

Den här debatten handlar om slutförvar för använt kärnbränsle och kärnavfall.

Det är högaktivt (väldigt radioaktivt, under lång tid) material som man helst ska undvika, annars mår man dåligt.

Fastän det är farligt är det dock enkelt att skydda sig.

Det görs framförallt genom att ha vatten som skärmning, så all hantering sker under vattnet i bassänger både på kraftverken och i mellanförvaret som ligger i Oskarshamn.

I Sverige har vi valt en lösning med ett centralt mellanförvar för alla kärnkraftverk.

Först svalnar bränslet i ett år vid verken och därefter skickas det till mellanlagret i Oskarshamn.

Där ligger allt kärnbränsle från över 40 års drift i två bassänger nere i urberget.

Mellanlagret kallas för 𝗖𝗹𝗮𝗯 - 𝗖entralt mellan𝗹ager för 𝗮nvänt 𝗯ränsle

Kärnkraftverken och mellanlagret ingår som delar av det sammanhängande slutförvarssystemet.

Här är en bild på hela systemet för att ta hand om det svenska radioaktiva avfallet (från @SKB_nyheter), inklusive slutförvarssystemet.

"Men vänta nu…" kanske någon som är uppmärksam påpekar, "Saknas inte saker från den där bilden?"

Jo, det gör det.

Dels de delar som är streckade på bilden, men dessutom saknas mer än vad bilden visar - 3 saker saknas som vi ska fokusera på.

Saknad slutförvarsdel 1⃣:

Naturligtvis behövs någonstans att göra av bränslet.

I Östhammar kommun, precis bredvid Forsmarks kärnkraftverk är berggrunden mycket stabil och ungefär 2 miljarder år gammal. Därför passar det bra att förvara kopparkapslar med kärnbränsle där.

Saknad slutförvarsdel 2⃣:

Innan kopparkapslarna med kärnbränsle åker ned i marken måste de naturligtvis tillverkas. Detta sker i en inkapslingsanläggning i Oskarshamns kommun, bredvid det nuvarande mellanlagret, Clab.

Saknad slutförvarsdel 3⃣:

Det tar dock tid att göra alla kapslar och bygga slutförvaret, dessutom ska bränslet svalna innan det inkapslas. Detta görs i mellanlagret, som håller på att bli fullt.

Om mellanlagret blir fullt så kan inte kärnkraftverken skicka vidare sitt bränsle. Eftersom man inte kan fortsätta stoppa in nytt bränsle då måste alltså driften stoppas.

IN = UT, input = output.

Därför behöver kapaciteten i mellanlagret ökas. Det klarar man idag med de två befintliga bassängerna - men man behöver möblera om lite, ta ut lite saker som inte är använt bränsle och så ett OK för 11 000 ton istället för dagens 8 000 ton använt bränsle.

Men om mellanlagret Clab inte blir av med bränsle till inkapslingsanläggningen och slutförvaret så blir även Clab fullt till slut.

Eftersom Clab (med större kapacitet) och inkapslingen hör ihop kallas de tillsammans för Clink - Clab och inkapslingsanläggningen.

Alltså:

𝐂𝐥𝐚𝐛- 𝐂entralt mellan𝐥ager för 𝐚nvänt 𝐛ränsle

𝐂𝐥𝐢𝐧𝐤 - 𝐂𝐥ab och 𝐢𝐧𝐤apslingsanläggningen

Fattar ni?
stralsakerhetsmyndigheten.se/publikationer/…

Totalt beräknas de svenska kärnkraftverken ge 12 000 ton använt kärnbränsle, alltså mer än de 11 000 ton som får plats i dagens två bassänger.

Kärnkraftverken, mellanlagret, inkapslingsanläggningen och slutförvaret beror alltså alla av varandra - både tekniskt och rent "balansmässigt".

Så, nu är alla med på vad vi pratar om, eller hur?

Regeringen vill bryta ut delen med mellanlagret från den sammanhängande ansökan så att driften av kärnkraften kan fortsätta utan att man behöver ta beslut om ett slutförvar.

Nu kan vi börja på riktigt.

Slutförvarsfrågan har utretts i ett halvt sekel!

Det började med AKA*-utredningen år 1973 och samma år grundades SKB (Svensk Kärnbränslehantering AB).

(*Använt Kärnbränsle och radioaktivt Avfall, varning för stor fil)
data.kb.se/datasets/2015/…

När utredningen presenterades 1976 inledde SKB arbetet med att utveckla en metod för slutförvaring av använt kärnbränsle, under namnet KBS-projektet (KärnBränsleSäkerhet).

Den föreslagna metoden KBS-3, innebär att bränslets försluts i kopparkapslar som placeras cirka 500 meter ned i urberget, omgivna av bentonit.

Metoden har utvecklats sedan 70-talet och har avrapporterats vart tredje år till regeringen, som getts möjlighet att påverka arbetet.

Innan projektet landade i dagens metod fanns även
KBS-1 och KBS-2 som istället innebar slutförvaring av förglasat avfall från upparbetning, respektive direktdeponering i stålkapslar.

Dagens metod, KBS-3, har uttalat stöd även från dagens regering*:

"Inom ramen för forsknings, utvecklings-och demonstrationsprogrammet FUD har regeringen meddelat att ett geologiskt djupförvar är den metod som Svensk Kärnbränslehantering ska prioritera"
riksdagen.se/sv/dokument-la…

År 2006 ansökte SKB om tillstånd att uppföra och driva en inkapslingsanläggning integrerat med det existerande centrala mellanlagret.

Den nya inkapslingsdelen utgör, 𝘁𝗶𝗹𝗹𝘀𝗮𝗺𝗺𝗮𝗻𝘀 𝗺𝗲𝗱 𝗺𝗲𝗹𝗹𝗮𝗻𝗹𝗮𝗴𝗿𝗲𝘁, en ny anläggning, kallad Clink.

I mars 2011 ansökte SKB om få tillstånd att bygga kärnbränsleförvaret i Forsmark. Då kompletterades även
Clink-ansökan.

Det är alltså över 10 år sedan regeringen fick ansökan om slutförvaret...

År 2015 ansökte SKB om att få utöka mellanlagringskapaciteten från 8 000 till 11 000 ton använt kärnbränsle i Clink.

Clink består därmed av en mellanlagringsdel (det utökade Clab) och en inkapslingsdel.

Dagens kärnkraftsreaktorer beräknas generera över 12 000 ton använt kärnbränsle.

Med dagens kapacitet på 8 000 ton beräknas dock Clab bli fullt redan år 2023.

För att kunna fortsätta ta emot använt bränsle efter 2023 behöver tillståndet för lagringskapaciteten utökas.

Och utan inkapslingsdel (ett ofullständigt Clink) överskrids alltså kapaciteten även för det utökade Clab.

I januari 2018 lämnade både Mark- och miljödomstolen, MMD, och Strålsäkerhetsmyndigheten SSM, sina yttranden till regeringen.

SSM tillstyrkte SKB:s ansökningar om att öka mellanlagringskapacitet samt bygga en inkapslingsanläggning och ett slutförvar för använt bränsle.

Ansökan godkändes inom ramen för kärntekniklagen och den stegvisa prövning som man tillämpar.

Prövningen fortsätter alltså hela tiden.

I januari 2018 skriver SSM till regeringen att

"Avsaknaden av ytterligare gemensam mellanlagringskapacitet kan i förlängningen därför påverka möjligheterna för fortsatt energiproduktion vid kärnkraftverken. På sikt krävs således en utbyggnad av mellanlagringssystemet."

(Från SSM:s rapport 2018:04 "Systemövergripande frågor – Beredning inför regeringens prövning – Slutförvaring av använt kärnbränsle")

stralsakerhetsmyndigheten.se/contentassets/…

MMD menade att ansökan kan medges tillåtlighet - under förutsättning att ansökan kompletteras med underlag vad gäller kopparkapseln.

SKB inkom med komplettering i april 2019.

Därefter har SSM återigen tillstyrkt ansökan.

När regeringen blev tillfrågad sade man att tre saker kvarstod:

1⃣Ett förtydligande av statens ansvar
2⃣Ett nytt Esbosamråd för att höra vad grannländerna tycker
3⃣Resultaten från de så kallade LOT-försöken (Long-term test of buffer material)

Låt oss titta närmare på dessa.

1⃣✅

I juni 2020 beslutade riksdagen om lagändringar, som innebär att statens ansvar för slutförvaret tydliggörs.

I oktober 2020 sa också Östhammars kommunfullmäktige ja till slutförvaret i Forsmark, och frågan ligger hos regeringen.

2⃣✅

Naturvårdsverket har inlett och avslutat ett nytt Esbosamråd med andra länder (Tyskland och
Polen) enligt miljöbalken.

3⃣✅
De så kallade LOT-försöken har avslutats och granskats av SSM som fann att:

stralsakerhetsmyndigheten.se/press/nyheter/…

Enligt regeringen är det dessa frågor som återstår och man har betonat att 𝙖𝙣𝙨𝙤̈𝙠𝙖𝙣 𝙝𝙖𝙣𝙩𝙚𝙧𝙖𝙨 𝙨𝙖𝙢𝙡𝙖𝙩 𝙞 𝙍𝙚𝙜𝙚𝙧𝙞𝙣𝙜𝙨𝙠𝙖𝙣𝙨𝙡𝙞𝙚𝙩 𝙨𝙖𝙢𝙩 𝙖𝙩𝙩 𝙧𝙚𝙜𝙚𝙧𝙞𝙣𝙜𝙚𝙣 𝙖𝙫𝙨𝙚𝙧 𝙖𝙩𝙩 𝙛𝙖𝙩𝙩𝙖 𝙗𝙚𝙨𝙡𝙪𝙩 𝙫𝙞𝙙 𝙨𝙖𝙢𝙢𝙖 𝙩𝙞𝙡𝙡𝙛𝙖̈𝙡𝙡𝙚.

I januari 2021 sa dåvarande miljö- och klimatminister Isabella Lövin att:

riksdagen.se/sv/dokument-la…

I februari 2021 upprepade sittande miljö- och klimatminister Per Bolund detsamma:

riksdagen.se/sv/dokument-la…

I mars 2021 upprepade sedan Per Bolund att det rör sig om ett sammanhängande system och att regeringen avser fatta beslut vid samma tillfälle.

http://193.11.1.138/sv/webb-tv/video/interpellationsdebatt/slutforvaret-i-osthammar_H810475

"Regeringens uppgift är att pröva ansökan i dess helhet."

"Ärendena enligt båda lagstiftningarna hanteras samlat i Regeringskansliet."

Den 5e maj 2021 var det enligt Per Bolund bara Esbosamrådet som återstod.

riksdagen.se/sv/dokument-la…

Det bör tilläggas i sammanhanget att Per Bolunds beskrivning av slutförvaret inte är korrekt.

http://193.11.1.138/sv/webb-tv/video/interpellationsdebatt/slutforvaret-i-osthammar_H810475

Som framgår av SSM:s rapport "Clab och inkapslingsanläggningen (Clink)" till regeringen är Clink den sammanbyggda anläggning som består av både mellanlager och inkapslingsanläggning:

stralsakerhetsmyndigheten.se/contentassets/…

Så, enligt regeringen ska ansökan hanteras samlat och de tre återstående frågor som lyfts fram har nu besvarats.

Bra! Låt oss repetera och gå igenom lite detaljer.

• Clink är den sammanbyggda anläggning som består av en inkapslingsanläggning (Ink) i anslutning till det centrala mellanlagret för använt kärnbränsle (Clab)

• Utökad kapacitet från 8 000 ton till 11 000 ton baseras på:
- befintligt bränsle i Clab
- planerad kärnkraftsdrift om 50-60 år
- genomsnittlig deponering av 150 kapslar per år

Från ovanstående borde det vara klart klart att ingen del i slutförvarssystemet är fristående från de övriga.

Mellanlagrets kapacitet utformas beroende av befintliga anläggningar (både befintligt mellanlager och kärnkraftverk).

På samma sätt utformas inkapslingsanläggningens kapacitet också både av mellanlagrets kapacitet och
slutförvarets kapacitet.

Slutförvaret är ett sammanhängande system!

Ändringar vad gäller vald slutförvarslösning,
inkapslingslösning eller kapacitet för mellanlagring riskerar därför att allvarligt påverka de andra delarna
i det sammanhängande system som utgör slutförvarslösningen.

Så, jag tror ni förstår att ärendet är moget för beslut.

Därför lämnar vi här tillstånden för att istället titta på riskerna i detta komplexa ämne.

Var inte rädda nu, här kommer överkursen.

När det handlar om riskinformerat beslutsfattande som involverar flera parter är det mycket viktigt att alla parter använder ett gemensamt språk för att förstå varandra.

I slutförvarsprocessen är det tveksamt. Vi såg det med "Clink" och jag kommer ta upp fler exempel.

Det finns väsentliga skillnader i språket i de bedömningar som olika aktörer gör, se nedan två exempel från SSM (samma språk som SKB) och från MMD.

Dessa två tolkningar av begreppet "risk" är ofantligt olika!

Enligt SSM: risk = (sannolikhet för konsekvens) x (konsekvensen)

Enligt MMD: risk är osäkerhet i bedömning av konsekvenser????

Analysen av slutförvaret görs både med deterministiska och probabilistiska metoder, där:

- den deterministiska analysen främst syftar till att beräkna konsekvensen av olika händelser och

- den probabilistiska analysen främst syftar till att beräkna frekvensen / sannolikheten.

Det är dock tveksamt om MMD förstått/beaktat den probabilistiska delen av analysen, både från SKB och andra parter.

Det är problematiskt eftersom sannolikhet är ett fundamentalt begrepp vid riskanalys.

I förarbetena till MMD:s yttrande går också att läsa att:

De faktiska riskerna med slutförvaret är väl belagda och begränsade.

Eftersom MMD inte har invändningar mot SKBs metod för säkerhetsanalys (som syftar till överpredikation av risk) innebär det att diskussionerna om risk idag saknar proportioner.

(Observera log-skala i figuren)

Om regeringen inte har något att invända mot SSMs eller MMDs prövningar (vilket de flertalet gånger har låtit bli att ta upp) finns det alltså inget som återstår att pröva eller vänta på.

Till sist kvarstår frågan om regeringen alls ska ta projektstyrande hänsyn åt företag.

Enligt regeringen måste mellanlagret brytas ut ur ansökan pga risk för att det blir fullt och risk för överklaganden som försenar processen.

Istället för att ta sig an företagets risker vad gäller tidplanering (SKB har tagit hänsyn till överklaganden och förseningar) bör regeringen istället se till 7 § och 11 § i Miljöbalken kap 16.

lagen.nu/1998:808#K16P7…

För att leva upp till Sveriges målsättning, både vad gäller hållbar utveckling enligt miljöbalken och det löfte att

”den generation som dragit nytta av den el som kärnkraften levererar också ska se till att avfallet tas omhand”

krävs det att regeringen fattar beslut!

Nu!

Och om du tog dig hela vägen ned hit, grattis och tack för att du läste!