Thread by @Anders_Lindberg

När LKAB pratar om digitalisering och framtidens gruvteknik, vad menar vi då? Järnmalmen som ska tas upp från en kilometer eller två under jord går ju inte att ladda upp till ytan bara man har tillräckligt bra wifi-uppkoppling. Här en tråd om sånt där med data – och robothundar!

Den här tunga och energikrävande verksamheten betyder att digitalisering och automation kan ge väldigt stora vinster, såväl för arbetsmiljö och produktionseffektivitet som minskat underhåll och energibesparingar. Här om någonstans är det bra om robotarna tar över!

Ja, alltså, vi vill ju att robotarna jobbar åt oss, inte uppnår självmedvetande och tar över. Men ni fattar, när det ska sprängas loss, lastas och transporteras enorma volymer berg på stora djup är det fiffigt om maskiner som kan snacka med varandra gör jobbet.

Ni vet robothunden från Boston Dynamics som kan klättra, öppna dörrar och göra konster? Vi har såna! De lär sig knata runt i våra gruvor och kan skanna ett område, bidra vid räddningsinsatser, eller på ryggen bära in drönare som kan skanna berget i djupa schakt.
📷: Fredric Alm

Robothundarnas kropp, datahjärna och grundsystem är klara, men vi lär dem nu ta sig fram i en gruva och klara av de uppdrag vi vill ha dem till. Annars är det faktiskt sällan vi kan köpa prylar direkt ”från hyllan”. Det mesta måste vi utveckla själva. Vad beror det på?

Jo, den teknik som finns idag är oftast framtagen för majoriteten av världens gruvor. Det är dagbrottsgruvor ovan jord, och om de är underjordsgruvor är de mycket mindre än våra. Att bryta i stor skala under jord som vi gör är avancerat och dyrt, så det är få som gör det.

Redan idag är mycket i våra verksamheter automatiserat eller fjärrstyrt. De underjordiska tågen på vår huvudnivå i Kiruna går lika ofta som tunnelbanan i rusningstrafik. Fast dygnet runt, året runt. De är autonoma och förarlösa sen 1970-talet!
📷: Fredric Alm

Delar av vår borrning och lastning av malmen i gruvorna sker också utan förare i fordonen. Men med digitaliseringen talar vi om nästa steg, där maskinerna är ihopkopplade till ett helt system och kör runt och fattar beslut själva utifrån produktionsläget.
📷: Anders Hallergren

På så sätt kan man minska körsträckor, korta väntetider, maximera tillgängligheten på maskinparken och minska antalet människor som arbetar på platser med krävande arbetsmiljö. Det här blir extra viktigt när vi ska följa våra malmkroppar mot djupet.

Vi bergförstärker idag med hundratusentals kubikmeter sprutbetong per år plus bergbult och stålnät, för att gruvorna ska vara säkra att arbeta i. När vi går djupare ökar bergtrycket, så vi måste göra ortarna mindre. Då måste maskinerna också bli mindre.
📷: G. Rúnar Gudmundsson

Mindre maskiner!? Men vi ska ju producera MER i framtiden? Ja, så därför måste vi ha många FLER maskiner än idag. Det talar också för att de bör vara eldrivna, förarlösa och autonoma för att flödena ska bli så effektiva som möjligt.
📷: Sandvik

Vad menas med autonoma maskiner? Jo, de kan fatta beslut utifrån olika parametrar och köra och arbeta där de gör störst nytta, eller hjälpa varandra, utifrån hur de har programmerats. En fjärrstyrd maskin kräver fortfarande att en människa sitter och kör, som en radiostyrd bil.

Behövs några människor då, om robotarna ska ta över så mycket av produktionen? Jo, för maskinerna behöver fortfarande underhållas och repareras. Systemen måste designas och programmeras. Flödena övervakas och analyseras.

Vi tror att LKAB i framtiden kommer att behöva ungefär lika många medarbetare som idag, men med delvis andra kompetenser, och vi kommer ändå att kunna producera mera. Hur vi jobbar kommer också att förändras, och den digitala tekniken skapar riktigt häftiga möjligheter.

Våra gruvor i Kiruna och Malmberget är som jättelika städer under mark. Det finns 50-60 mil väg per gruva, olika huvudnivåer, produktionsområden, verkstäder, kontor och restauranger. Att snabbt hitta människor och maskiner är viktigt både för produktionen och för säkerheten.

Sedan länge finns system för att se var personal befinner sig. Alla i gruvan måste ha en ”tagg”, en sensor som visar position. De funktionerna utvecklas nu (våra mobiler kan bli ”taggar”) och ska kunna användas för ännu bättre samarbete, tex kan kollegor hitta varandra enklare.

GPS funkar inte i gruvan för satelliterna går inte att se hundratals meter under marken. Vi måste därför bygga vår egen positioneringsteknik för att alltid veta var människor och maskiner är och för att hitta runt i våra enorma gruvor.

Miljön i gruvan ställer speciella krav. Du kanske har en sån där skyddsfilm på mobilskärmen för att slippa repor. Vår utrustning, som våra tusentals wifi-accesspunkter tex, måste klara tryckvågen från salvorna som varje natt spränger loss tiotusentals ton malm.
📷: Fredric Alm

Våra mobiler ger också stora möjligheter, alla har en egen LKAB-mobil. Att felanmäla en trasig pump, beställa reservdelar, checka av underhållslistor för en anläggning eller skicka analysresultat kan redan eller kommer att kunna göras med några enkla tryck eller en skanning.

Fast egentligen vill vi att maskinerna ska boka service själva när det behövs och att reservdelarna då redan är beställda och levererade på plats till verkstaden! Ni vet, internet of things, som när kylskåpet där hemma ska kunna beställa mer mjölk innan den hunnit ta slut.

Idag övervakas och styrs många funktioner och arbetsinsatser från avancerade kontrollrum där operatörer kan överblicka produktionen. Kanske kommer en stor del av den överblicken och arbetsfördelningen att göras via mobiler ute i fält, det är ett av alla de tester vi gör just nu.

Mobilerna används för övrigt redan med artificiell intelligens av våra driftgeologer. De utför så kallad kartering, dvs undersöker bergarter, malmkvalitet, strukturer och bergmassans hållfasthet under jord. Deras underlag ger grönt ljus för fortsatt produktion.

De fotograferar berget med en app. Programmet använder en algoritm som hela tiden förfinas och blir bättre. Resultatet baseras på tre parametrar; järnmalm, sidoberg och sprickor, och visualiseras genom att markera till exempel gråbergsförekomst.

Tillredningen, alltså de som sedan borrar, spränger och driver ortarna vidare, är uppkopplade mot samma app. De uppdaterar den geologiska modellen av malmkroppen i realtid så alla kan använda den. Arbetet går då snabbare och geologerna kan kartera effektivare med AI på fickan!

Och vi spelar datorspel på jobbet! Eller ja, det ser ut så, men det är ju arbete. Vi testar att använda VR-teknik på våra digitala möten för att exempelvis kunna samlas runt en maskin (här en sikt) för att diskutera detaljer (här styrkammare på en sikt).

Och vi har en hel försöksgruva. Många gruvbolag gör tester, men att kunna bedriva försök i en verklig gruvmiljö med skarp produktion är ovanligt. I Konsulgruvan som ligger intill den stora Kirunagruvan pågår utveckling av framtidens digitaliserade brytningsmetoder.

Digitalisering handlar inte bara om att automatisera analoga processer rakt av. Det är så mycket mer, det handlar i grunden om hur vi människor arbetar. IT är en möjliggörare av nya arbetssätt, och målet med vår digitalisering är smartare processer.

Hoppas detta gav en bild av varför den digitala utvecklingen har så stort fokus för oss, som i grunden arbetar med den kanske tyngsta av industrier. Vi får väl se om vi lyckas lösa det där med att göra järnatomerna till ettor och nollor också.

Slut tråd.