LKAB:s vinst för 2021 blev svindlande 26,9 miljarder kronor. Vad fan… ursäkta, jag menar: Vad faderullan får ni egentligen för pengarna, ni som äger LKAB? Låt oss titta på detta i en tråd.
”Alla pengar försvinner till Stockholm!” Så muttras det ibland här i norr. Men stämmer det? Nja, vi ska ta en koll i bokslutet för år 2021 var LKAB:s pengar tog vägen.
Det finns en gammal myt att det är pengar från LKAB som bekostat tunnelbanan i Stockholm. Eller myt, allt hänger ju ihop, så visst har statens inkomster från Malmfälten gjort det möjligt att satsa på välfärd och infrastruktur i hela landet. Varsågoda för tunnelbanan, då!
Jaha, det här börjar ju bra, jag som tänkte visa hur mycket kosing som faktiskt stannar här i norr. För så är det! Viktigt att påpeka att jag som tjänsteman i bolaget inte har några åsikter om hur vår ägare fördelar vinsterna. Men mitt uppdrag är att klarlägga fakta.
På samma sätt har LKAB inga åsikter om vad som sker med vinsterna vi skapar. Det avgör vår ägare, alltså svenska staten, alltså ni. Oavsett vad som beslutas så kommer vi som jobbar på bolaget att göra vårt bästa för att driva verksamheten ansvarsfullt och framgångsrikt.
LKAB:s omsättning 2021 blev hela 48,8 miljarder kronor. Det är de pengar vi fick för järnmalmspellets, specialprodukter, industrimineral och tjänster som LKAB sålde till olika kunder.
Ibland beskrivs det som att LKAB sitter på en skattkista som det bara är att ösa rikedomar ur. Men sanningen är den att det är våra medarbetares kunnande och hårda arbete som förvandlar den svarta stenen på en kilometers djup till eftertraktade produkter som går att sälja.
Nå, resultatet 2021 skulle vi titta på. När alla räkningar var betalda blev det kvar 22,6 miljarder kronor i vinst före skatt. Av det föreslås ägaren staten få 12,4 miljarder i utdelning. Och staten, det är ju du. Varsågod!
De pengarna går till statliga utgifter i hela Sverige. Polis, domstolar, försvar, forskning, vägar, järnvägar, vaccin mot covid, osv, etc. En del av det hamnar därmed också i norr, även om det för all del förs en debatt om att det borde satsas mer här.
Hur är det med skatten då? Jo, LKAB betalar statlig bolagsskatt, som andra företag, och för 2021 var den 5,8 miljarder kronor. Även den gick alltså till statskassan och bidrog till välfärden i hela landet.
LKAB:s huvudkontor ligger i Luleå, dit det flyttade från Stockholm 1982. Ibland ser jag missuppfattningen att om huvudkontoret bara flyttade till Gällivare eller Kiruna så skulle alla sköna skattekronor trilla in lokalt, men så är det inte.
Det fanns en tid då en del av LKAB:s skatt faktiskt betalades kommunalt. 1948 fick Kiruna stadsrättigheter, och därmed betalade LKAB skatt lokalt till staden. Fram till 1957, då staten tog över som majoritetsägare av bolaget och skatten därmed blev statlig.
Men även idag genereras rejäla skatteintäkter lokalt. LKAB betalade 2021 ut löner till våra medarbetare i Malmfälten på cirka 2 miljarder kronor. Det blir ingen dålig summa kommunal skatt.
Utöver detta sysselsätter LKAB en rad lokala företag, en del direkt i form av entreprenörer som utför arbeten hos oss eller leverantörer som säljer varor, tjänster, reservdelar och maskiner. Andra indirekt som handlare, hotell, besöksnäring, osv.
Vi har inte någon exakt summa på hur stora värden som genereras lokalt direkt och indirekt av vår verksamhet, men hör här: Vi köper varor och tjänster i Malmfälten för cirka 6 miljarder kronor per år. Sex miljarder. Varje år.
Dessutom pågår de stora samhällsomvandlingarna i Gällivare/Malmberget och Kiruna. Det är till största delen ersättningar för det som måste flyttas eller byggas nytt, och det skapar många arbetstillfällen och betyder ofta att gammalt och slitet byts mot nytt och modernt.
För flyttarna i Gällivare och Kiruna har LKAB hittills betalat ut cirka 13 miljarder kronor till kommuner, företag och privatpersoner, och vi har planer på att betala ut drygt 14 miljarder till. Och då återstår det ändå mycket innan vi är klara, så de siffrorna kommer att öka.
Vi sponsrar också betydande summor lokalt. Ett antal miljoner satsas varje år för att skapa attraktiva samhällen med meningsfull fritid och goda förebilder. Huvudfokus för sponsringen är unga utövare inom idrott och kultur i Malmfälten.
Jo, vi satsar på lag och idrottare på den nationella arenan också, men då handlar det mer om att vi vill synas för målgrupper på riksnivå. Vi hade kunnat köpa stora reklamkampanjer, men vi ser hellre att de pengarna stöttar elitidrottare från länet, samtidigt som vårt namn syns.
Varje år delar vi även ut stipendier i kultur och idrott, till utövare på våra verksamhetsorter: lkab.com/sv/nyhetsrum/p…
Vi satsar på forskning och utbildning i vårt område, och det gör vi delvis för att tillgodose vårt behov av framtida medarbetare. Det är satsningar som sker här, och syftar till att fler unga ska välja att stanna kvar och bo där våra verksamheter finns: lapplands.se/sv/gymnasium/V…
Vi donerade nyligen 200 miljoner kronor till en ny stiftelse som ska gynna forskning kring hållbar gruvnäring, och stärka regionens chanser att locka fler människor norrut. lkab.com/sv/nyhetsrum/p…
Via en annan stiftelse, LKAB Akademi, kan skolor i Malmfälten och Narvik söka medel för utvecklingsprojekt och aktiviteter: lkab.com/sv/karriar/stu…
Ibland ger vi stöd på andra sätt, tex med gåvor till vår personal i form av presentkort som kan lösas in i den lokala handeln. Under pandemin blev det inte bara julklappar utan också extra gåvor för att visa uppskattning, och stötta lokala näringslivet. svt.se/nyheter/lokalt…
Detta var alltså några axplock av de utgiftsposter som landar lokalt från LKAB:s kassa. Mycket av de pengar som skapas här stannar också här, som synes. Vissa tycker att det borde vara mer, och det får man så klart tycka.
Men vänta lite, för vi är inte helt färdiga ännu. Det återstår att spana lite in i framtiden. LKAB står inför sin största tekniska omställning sedan starten 1890. Vi ska sluta leverera järnmalm, och i stället skicka iväg rent järn, som inte orsakar koldioxidutsläpp.
Det krävs enorma investeringar för att börja tillverka vätgas och använda den för att göra koldioxidfri järnsvamp, som kommer att sänka de globala utsläppen av koldioxid med 35 miljoner ton per år, lika mycket som två tredjedelar av hela Sveriges utsläpp.
Vi räknar med att behöva lägga 10-20 miljarder kronor om året på detta, i 15-20 års tid. Pengarna ska komma från den vinst vi skapar genom att sälja våra produkter. Vi snackar alltså upp till 400 miljarder kronor. De kommer att investeras här. I Malmfälten.
Slut tråd.
• • •
Missing some Tweet in this thread? You can try to
force a refresh
Laevas sameby vill avlysa sitt fjällområde, där renarna vistas, från så kallad heliski. Det beror på att det svåra snöläget spärrar betet i skogslandet, så renarna inte kan vara där som de brukar så här års. Se nyhet nedan. Här en liten tråd om detta. svt.se/nyheter/lokalt…
Renarnas bete är låst i skogarna på grund av att snön tinat och frusit flera gånger. Snön är stenhård och renarna förlorar mer energi än de får när de gräver efter mat. Därför håller Laevas kvar de flesta renarna i det högalpina området. Där är också tufft, men lite bättre ändå.
Det här är för övrigt något som blir allt vanligare på grund av klimatförändringarna. Vädret växlar mer, temperaturen går upp och ner oftare. Renskötare berättar att generationers kunskap om bästa betet på olika platser vid vissa årstider inte gäller längre.
Nu ska vi titta på en av byggklossarna i Norrbottens teknologiska megasystem, vattenkraftverket i Porjus! Varför det byggdes och hur det byggdes. Följ med ner i en lång industrihistorietråd.
📷: Ludvig Wästfelt
Vi börjar med en stunds begrundan över hur fallen i Porjus såg ut innan kraftverket byggdes. Ja, det finns utrymme i bröstet för såväl ingenjörsglädje och stolthet över vattenkraftens betydelse, som sorg över den natur som förändrats.
📷: Borg Mesch
Jag har tidigare trådat om hela det teknologiska megasystemet i Norrbotten:
Hur hamnade LKAB:s huvudkontor i Luleå? Den historien efterfrågade @garpebring, så här kommer en liten tråd om det, och om den period vi kallar ”de sju svåra åren”.
📷: LKAB
LKAB tog 1981 beslutet att flytta huvudkontoret från Stockholm, där det då var placerat i korsningen Karlavägen-Sturegatan. Huset står dock kvar!
📷: Wikimedia
Frågan hade då redan debatterats offentligt i årtionden. Att bolagets kontor borde ligga i Norrbotten hade framförts från många olika håll, såväl fackligt som politiskt.
Hur hittar man malm? Vem får söka efter malm? Hur ser processen ut fram till en ny gruva? Det ska vi nu titta närmare på i en tråd.
📷: Järnvägsmuseum
Du får söka efter malm! Ut i skogen med dig! Det enda du behöver sitter strax ovanför näsan. Ögonen alltså. Vem som helst får ägna sig åt så kallad blockletning, det ingår i allemansrätten.
I sin enklaste form handlar det om att ge sig ut i naturen och titta efter intressanta stenar. Det enda kravet är att du inte gör någon åverkan i skog och mark.
Så här i juletid passar väl en industritråd av bibliska mått? Låt oss fröjdas och förfäras över planerna på att vända de nordligaste älvarnas flöden, samla vattnet i Torneträsk och nyttja fallhöjden ner till Ofotfjorden. Här är Sagan om Atlantprojektet!
Fast det är ingen saga utan ren sanning. Projektplanerna, alltså. Jag har kommit över ett heligt evangelium, jag menar en slutrapport, utgiven av Nordiska Vattenkraftkommittén den 9 december 1961, som i detalj redogör för de utredningar och beräkningar som genomfördes.
Hade planerna satts i verket hade stora delar av Norrbotten sett annorlunda ut idag. Tornedalen hade mist en del av sin själ i de strömmande älvarna, vida områden hade hamnat under vatten och påverkan på rennäring, turism och boende hade blivit betydande.
📷: Hilding Mickelsson
Idag ska vi åka malmtåg tillsammans! Lokförare Margareta Korvi ska ta oss och totalt 8124,4 ton från Kiruna till Narvik. Följ med i vad som kommer att bli en lång tågtråd!
Vi har 68 vagnar, är 746,4 meter långa och lastade med så kallad fines, järnmalm som är mald och renad. Den ska skeppas ut från hamnen i Narvik. Dit är det 17 mil från Kiruna.
Dagen startade i lokförarbaracken där Margareta tagit ut körplan och tågorder som visar tider och platser längs linjen med särskilda restriktioner, som hastighetsnedsättning. Där kan också stå om det finns mycket ren i ett område, men idag fanns inget sånt meddelat.