det är så uppenbart vad man snubblar förbi här. föreslog m verkligen förhandlingar med sd som dn påstår? dn.se/ledare/krister…
vi ska nog heller inte göra oss några illussioner. helgens stora vinnare var jimmie åkesson. helgens lilla vinnare var stefan löfven. i övrigt är det svårt att se några som kan se något särskilt gott i utfallet.
l:s och c:s besked betyder att alliansen inte kan försöka regera landet förrän man har egen majoritet. dit är det en bit. hur sannolikt är det att man når dit 2022? inte särskilt, i synnerhet inte om man samtidigt gör sitt bästa för att hjälpa sd och s, alliansens motståndare.
så frågan är varför man nödvändigtvis vill ha en blocköverskridande regering fram till att alliansen får majoritet. hur kan man se det som givet att en sådan regering i alla lägen kommer föra en mer liberal politik än en alliansregering? för mig är det svårbegripligt.
och alliansen har ungefär 40 procent av rösterna nu. man måste alltså vinna ytterligare minst 10 procent. det är en hel del. i valet 2006 när alliansen tog makten ökade de knappt sex.
och för att förklara - eftersom man inte vill sitta i en regering som är "beroende av sd" eller sitter på "sd:s nåder" osv så spelar det ingen roll om alliansen hade fått 144 mandat mot de rödgrönas 143. en sådan regering hade ändå varit beroende av sd pga sd+s = 162 mandat.
jag har all förståelse för att man inte vill förhandla med sd - det skulle inte heller jag göra om jag var politiker - men varför gör man det extra svårt för sig på det här sättet? har mkt svårt att se s resonera på samma sätt. hade sd och s fällt en alliansregering hade s >
> sagt "jaha, synd för er men ni har faktiskt inte majoritet. nu gör ni som vi vill i fortsättningen." finns inte en chans att s skulle avstå från att använda en majoritet som faktiskt finns. eller tror ni att s skulle avstå från att lägga egna förslag?
säg att sd håller sig relativt stabilt till nästa val och tickar in på 15 procent. då är gränsen för ett alliansstyre alltså 50 procent, men de rödgröna behöver "bara" nå 35 procent för att kunna villkora en alliansregering. är det helt rimligt?
eller dra ut resonemang - sd samlar 25 procent, de rödgröna 26 procent och alliansen 49. fortfarande måste i det läget alliansen fråga s om lov för att bilda regering, trots att man är nästan dubbelt så stora.
ytterligare en punkt som jag har svår att förstå: om man som l och c verkar vill tona ner höger-vänsterkonflikten och sätta den lite on hold så länge sd finns på kartan, hur tänker man sig samtidigt att sd ska pressas tillbaka?
det finns ju massor av teorier för varför populistiska partier växer, men avsaknad av reell konflikt bland övriga partier är väl hyggligt etablerat att det åtminstone påverkar. sätter man sig då inte i ett moment 22 genom att stärka sd samtidigt som man säger sig bekämpar dem?
det är helt enkelt ingen rimlig linje som l och c förespråkar just nu. det är möjligt att det finns aspekter jag har missat, men jag förstår liksom inte deras end game här. var är målet och hur är det definierat som "gott" jämfört med andra utfall?
obs att detta inte är ett försök att argumentera för ett samarbete med sd, för det tyckr jag inte heller att man ska ägna sig åt av flera skäl. de två största har med politisk legitimitet att göra och att det sakpolitiska utfallet skulle bli dåligt. men jag förstår samtidigt >
> inte varför de ska göras till kungamakare och varför deras riksdagsmandat - ibland men inte alltid - ska räknas bort ur verkligheten?
och ffa - hur kan man vara säker på att det här systemet gör att sverige är ett mer liberalt land om 10-15 år? varför tror man att ett land med permanent s-medverkan i regeringen (och då förmodligen permanent en socialdemokrat som statsminister) >
> ett land med nedtonad höger/vänsterkonflikt och ett land som bäddar för permanenta sd-framgångar med säkerhet kommer leda till ett så liberalt utfall?
