kan inte ngn politisk reporter förklara grejen med liberalerna? eller måste jag göra det också?
ok då. eftersom ni tjatar.
så här: att vara liberal är att vara kluven och såklart är också liberalerna precis som alla partier ett kluvet parti. folk tycker olika och dessa olikheter går ganska väl att placera in inom en klassisk svensk höger/vänster-skala.
där folk till höger säger lägre skatter, mindre stat, högre krav och längre straff och de till vänster säger tvärtom. inga konstigheter.
under mycket lång tid har högerfalangen inom liberalerna dominerat när det gäller det praktiska utfallet av partiets verksamhet. partiet har suttit i stabila högerkonstellationen och sänkt skatten och höjt straffen.
de till vänster har väl inte varit överdrivet förtjusta i detta, but what you gonna do, du byter knappast parti när du väl lyckats ta dig fram i ett. så du tiger still och väntar på bättre tider.
dessutom kan du inhämta en del positiva saker som att partiet gör allmänliberala saker som både högern och vänstern gillar. typ är för eu, skola, jämställdhet osv.
i princip är hela den liberala utvecklingslinjen under jacobsson/leijonborg/björklund osv en framgång för just den linjen där man hittar en del sakfrågor det råder samsyn kring och försöker tona ner interna motsättningar. lagom till höger i praktiken, lagom allmänna i teorin.
men det är klart att inte alla gillar detta ändå, trots att man får vara för eu. det finns rätt starka politiska krafter inom l som tycker att nu har det varit jäkligt mkt skattesänkningar och hårdare straff ett tag, nu är det vår tur.
dessutom finns det skarpa beslut framöver kring kultur, media, systembolaget, integration osv som man ser som väldigt viktiga. där vill man inte att partiet ska längre åt höger. nu får det vara nog med bakslag.
så vad tror ni högern respektive vänstern inom partiet gynnas mest av i framtiden? vem gynnas av ett l som sätter sig i en alliansregering under en moderat statsminister där alla interna debatter kommer handla om huruvida en fråga ska gå igenom riksdagen?
dvs om den politik man för kommer accepteras av sd. och vad tror ni - kommer sd rösta för eller emot om man föreslår hårdare straff? mindre stålar till kultur och media? ökad satsning på försvaret?
å andra sidan - tror vi att höger eller vänsterfalangen inom partiet kommer gynnas av att liberalerna sätter sig i någon form av samarbete med ett sex gånger så stort socialdemokratiskt parti?
så enkelt är det. det är en höger/vänsterfråga det här. vissa vill styra in partiet i ett fortsatt och än radikalare högersamarbete pga gynnar dem, andra vill byta till vänstersamarbete pga gynnar dem. sedan kan folk gapa om sd, men det är inte det som är det viktigaste.
jag tror nämligen att det är försvinnande få inom liberalerna - både hög som låg - som vill inleda ett samarbete med sd. den frågan finns öht inte på bordet.
däremot tror jag iof att den "hårda" anti sd-linjen också har starkare ställning inom partiets vänster pga det är en i huvudsak vänsterlinje i svensk politik generellt. vänstern och högern har generellt fokuserat olika när det gäller antirasism.
motsvarande finns också inom l. symboler/ord/markeringar/manifestationer betyder mindre för högerliberaler än för vänsterliberaler.
sedan säger man ex att s och l inte "passar ihop" pga olika politik. det är ju just det som är poängen! de som vill att s och l ska gå ihop vill ju att politiken SKA bli mindre olika. det handlar om viljeinriktning.
ta en sån sak som systembolaget. en icke-fråga i de flesta politiska sammanhang. men jag lovar er att de allra, allra flesta inom liberalerna har en tydlig åsikt. och det är en fråga som kommer aktiveras för eller senare.
en alliansregering skulle inom ett visst antal år plocka bort systembolaget, pga så funkar politik. förmodligen kommer en s-regering också göra det, men det kommer dröja längre. som liberal anhängare av dagens system är valet i den frågan mellan alliansen och s ganska lätt.
ungefär så funkar det. för att fatta hur det här kommer sluta måste man också tänka i sådana här banor. fattar man det förstår man också varför björklund nu ser en chans att hålla sig kvar och varför riksdagsgruppen är oenig.
