vi måste diskutera varför på spåret blivit sämre. vi kan inte tiga och låtsas som ingenting längre.
här är min take: 1) resorna är ju roligast, men dessa har svt tonat ner både i omfattning och betydelse för tävlingen. förr hade resorna ledtrådar på 10-1 poäng som blev gradvis lättare. det förekom att man gissade rätt på allt från 10 till 1 poäng.
idag är 10-poängarn oftast trams och långsökt. i praktiken gissar folk rätt på 6 eller 8 poäng. 4-poängarna är jättelätt och i 2-poängaren sägs svaret mer eller mindre rätt ut. 1-poängarn har tagits bort. dvs istället för sex "stationer" att klura på återstår två.
2) frågorna koppling till resmålet har försvagats kraftigt. förr kunde man få en "känsla av att vara där" och frågorna kopplade både till varandra och resmålet. nu känns det som de skriver frågor först och sedan slänger ut dem på olika platser random.
3) att formatet har stelnat till resa-musik-resa-listan-resa-musik gör programmet för förutsägbart och mekaniskt. på den gamla goda tiden fanns större spännvidd i inslag och format.
4) frågorna har mer och mer kommit att koncentreras till populärkultur av typen "vuxna" känner till, dvs folk i min ålder. mindre allmänbildning, mindre av typen av "det där minns jag från en biologilektion i sjuan".
dvs kunskaperna är mer kontextberoende av typen "vad 60/70-talister som jobbar i mediebranschen i stockholm vet". mormor i soffan får aldrig chansen att briljera med sina kunskaper, inte heller frågor upp där man säger till barnen "ja, det här är viktigt att känna till för att.."
vilket för oss över till 5) deltagarna. det är fortfarande programmets kanske starkaste kort, men även här har det blivit sämre blandning. när "hittade" programmet senast ett guldkorn av carl jans, hoas eller stefan holms typ?
dvs sådana som publiken kände till men som i programmet dök upp i en helt ny roll och växte ut till folkkära karaktärer. här har programledarna visst ansvar, luuk och lindström försöker hjälpa deltagarna att "lyfta" men lyckas för sällan.
och vissa är helt klart blindspår. hur roligt har exempelvis samuel fröler sett ut att ha haft i programmet?
och så slutligen 6) programledarna. luuk och lindström är superproffsiga och har på många sätt gjort ett bra jobb, men på något vis har de snarare tröttnat och blivit sämre men åren än att ha vuxit in i rollen och utvecklat programmet.
ett ex är att de börjat återgå till den där märkliga internjargongen de ofta hade tidigare i sina karriärer och som de verkade ha tagit ett aktivt beslut att rensa ut under de första åren med på spåret. nu är den tillbaka, som om de inte riktigt bryr sig längre.
och på något vis blir det något orent i deras försök att skapa jovialitet och mys. det blir för ofta så att det märks att de spelar roller. de spelar mycket bra, men det genuina saknas ändå.
frågan är om inte trogenheten till olsberg och hellberg och arvet efter dem vilar lite som ett ok över hela programmet? man vill så gärna behålla "det där" som gjorde att programmet populärt i så många år så man stagnerar.
men på spåret gick igenom stora förändringar från 80-tal till 00-tal. det utvecklades och uppdaterades i takt med hur tv-mediet i övrigt rörde sig. frågan är om det sker fortfarande? (mer än att den obligatoriska appen införts)
det finns på spåret från 80-talet att se på öppet arkiv. de stinker verkligen sin tid. det är långsamt, rörigt osv. men olsberg förde programmet in i 00-talet. program från olsbergs sista år runt 06-07 är lika proffsiga som idag. därefter har inte så mkt hänt.
kanske borde man sagt till luuk och lindström - "här, ta det här gamla flaggskeppet och gör det till ert eget. vi litar på att ni är dagens olsberg och hellberg så kör." det hade kanske blivit dåligt? tja, då hade man fått ge några andra chanser. pröva sig fram.
är det ngn som vet hur det ser ut internt? hur länge är folk kvar på redaktionen? finns kontinuitet eller förnyelse där?
ja, det var mina tankar om denna mäktiga populärkulturella institution som spelat en så viktig roll i vår offentlighet. vilka är era?
