Ironin i att Arbetsmiljöverket väljer att gå över till undermåliga kontorslandskap illustrerar acceptans av nyliberalt idealarbetarsubjekt som både är mobilt, flexibelt och utbytbart och således provatiseras arbetsmiljön till individuellt ”val” snarare än organisatoriskt ansvar.
För några år sedan bestämde sig min gamla arbetsplats för att införa aktivitetsbaserade kontorsytor i då planerade nybyggda lokaler. Beslutet gömdes först i ett förslag om att det skulle bli 50/50 cellkontor-aktivitetsbaserat. Det visade sig dock att styrelsen, bemannad >>
>> främst från andra håll än högre utb. redan hade begeistrats av inspirationsföreläsningar om ”framtidens arbetssätt” och andra liknande innehållslösa floskler. Arbetsgivaren tog beslut utan risk och konsekvensanalys i konflikt med facket och avgränsade samarbetet till minimum.
Flera undersökningar gjordes bl personalen men resultaten sammanställdes inte som utlovat. Farhågor avfärdades som onödiga och bakåtsträvande och olika akademier ställdes mot varandra ” på den akademin ser man fram emot det hela!”
Jag tog mig genom snömoset och försökte reda ut>>
Jag tog mig genom snömoset och försökte reda ut>>
>varför man ville detta, vad beslutet byggde på och vad som skulle kunna vara alternativ. Jag trodde inte att kursändring vore möjlig men ville inte att protesterna skulle kunna avfärdas eller förnekas i efterhand. Särskilt inte med Malmö högskolas arbetsmiljödebakel som facit.
Det visste man om redan då (2016) publikt.se/artikel/kontor…
men projektledningens förklaring var att man i Malmö inte hade tagit steget fullt ut. Om ideologin inte funkar - add more ideologi.
men projektledningens förklaring var att man i Malmö inte hade tagit steget fullt ut. Om ideologin inte funkar - add more ideologi.
Kort om det jag såg: både process och produkt var tokiga. Beslut fattades utan analyser, farhågor visades inte, protester och anmärkningar dokumenterades inte. Personalen fick möta konsulter som skulle ”leda förändringsprocessen” som handlade om att få personalen att anpassa sig.
Det handlar om chefer som ”aldrig hört” att forskare hade egeninhandlade bibliotek, som såg undervisn. som avgr till klassrummen, som frågade om kontor ska förvara böcker. Om konsulter som såg analys, skrivande, läsande som separata arbetsuppg. för olika tider och utrymmen.
Det hänv. till forskning som visade att aktivitetsbaserat var efter cellkontor på nästan alla punkter som om den visade att cellkontor vore sämst (jag läste den). Enda argumenten som hördes var ”framtid” typ och att huset som skulle byggas inte räckte för trad. kontor ”för alla”
Inga svar gavs om vilka vinster som rättfärdigade försämrad arbetsmiljö med minskad effektivitet, hälsoproblem, integritets- och konfidentialitetsproblem avs forskning men de var så visionslösa att säga ”huset ska användas i 100 år”. Stora planer för högskolans expansion mao.
Jag hoppade av efter flera långa mejlkedjor och möten. Ledningen spelade annat spel, de ville ha ett stort fint hus och stor organisationsförändring i CV-et oavsett vad det gjorde med verksamheten och de struntade i forskningen och vägrade argumentera upprepade bara floskelsvar.
De skulle upprätta en glaspyramid över sitt eget ledarskap. Jag visste att spelet var förlorat så mitt drag var att synliggöra kritiken, processens brister och se till att de inte kunde låtsas som om att alt hade gått rätt till: svt.se/nyheter/lokalt…
En ny fin högskola står snart klar, faktiskt jätteläcker. Och personalen kommer vänja sig och så småningom kommer ny generation som aldrig känt ngt annat. Det blir säkert ok till slut. Poängen var inte på individnivå för mig (jag jobbar mest på tåg numera) den var principiell.
De körde över fack o personal utan hänsyn till kärnverksamheten och införde arbetsplatser som ålägger individen ett arbetsmiljöansvar hen inte bör bära och som bidrar till ytterligare privatisering av arbetet till hemmet och fritiden. Det finns de som trivs med det, inkl. mig >>>
>>> men det är långt ifrån alla. Det leder till stora besvär för delar av gruppen. De som trivs så här (ex. admin) kan få arbeta i såna miljöer, övriga inte, alla behöver inte ha samma. Besparingen är liten, cellkontors funktion måste ersätta med dyr teknik, andra rum och ytor.
Men det är i tiden o drivs igenom på myndighet efter myndighet, trots protester, med ”framtiden” som enda argument då den kan legitimera alla medel utan hänsyn tills de kärnverksamhetens behov eller med referens till de erfarenheter som visar hur konceptet kraschar överallt.
Välkomna till framtiden - hoppas ni har era hörlurar med er för tyvärr är alla borden i tysta avdelningen upptagna.
