Intressant fråga av @isobelsverkstad; när effekterna av marknadsskolan är så uppenbara – hur kan inte alla vara emot?
Jag har tre förslag till förklaring >
1. Förväxling mellan kvalitet (kostar) och ”positiva” effekter av segregering (billigt).
Om du ser till att rekrytera väldisciplinerade elever med goda förutsättningar blir det lugn, studiero och hyfsade resultat. Detta kan lätt ses som bevis för hög verksamhetskvalitet.
2. Sned finansiering genom förväxling mellan ”likvärdighet” och ”rättvisa”.
Det är lätt att felaktigt dra slutsatsen att identisk skolpeng per elev ger rättvisa förutsättningar för olika verksamheter. Man måste förstå att uppdragen är olika för att inte gå i den fällan.
3. Rationell egennytta.
Föräldrar vars barn har rimligt goda förutsättningar och önskemål om lugn och studiero kan nog mycket väl (välja att?) bortse från systemeffekterna för att skydda de sina. Få av oss är beredda att ”offra” våra närmaste för det allmännas bästa.
Ovanstående tre mekanismer skulle kunna förklara stödet för liknande fenomen inom sjukvården. Exempel följer.
Segregering:
Vissa privata kirurgiska verksamheter får hög produktion och goda operationsresultat *bland annat* genom att exkludera de svårast sjuka patienterna, eller de med komplicerande andra sjukdomar.
(Obs: jag är inte emot privat kirurgi)
Den offentliga har ett utbudsansvar – t.ex att alla skall ha tillgång till en vårdcentral – som innebär att man måste bedriva verksamhet även där det är olönsamt. Ändå är uppdrag och ersättning samma (sned finansiering).
(Obs: jag är inte emot privata vårdcentraler, tvärtom)
Den som genom en sjukförsäkring (privat eller genom jobbet) ges möjlighet till kortare kö till exv en specialistläkarbehandling kommer förmodligen utnyttja den möjligheten, även om behandlingen teoretiskt kunde gjort ännu större nytta för någon annan (egennytta).
Nätläkarföretag har kunnat ge hög tillgänglighet (egennytta) genom att bara behandla på distans dvs de friskaste (segregering) med stöd av ett system för löpande ersättning som övrig primärvård saknar (sned finansiering).
• • •
Missing some Tweet in this thread? You can try to
force a refresh
Jag älskar marknadskrafterna! De skapar effektiva lösningar på mängder av problem.
Den som vill ha något höjer bara priset den kan tänka sig att betala tills det blir attraktivt för någon annan att tillhandahålla detsamma. >
Marknaden som universallösning för befolkningens behovstillfredsställelse inom alla möjliga områden har dock ett par uppenbara svagheter. >
Den fungerar nämligen bara med betalande kunder, dvs om den tilltänkta köparen är beredd att höja priset tills det blir värt att producera varan eller tjänsten. >
Jag ser en ganska okritisk hyllning av den ökade mängden videobesök och andra distanskontakter i sjukvården.
Jag efterfrågar eftertanke, nyanser och självkritik. >
Kontakter som *lika gärna* kan ske på distans bör i regel ske på distans. Det sparar restid, minskar smittrisk osv.
Vid ”nya” besvär kan det gälla t.ex psykologiska frågor/samtal eller bedömning av enklare hudförändringar, eller ren egenvårdsrådgivning vid banala åkommor. >
Även när en distanskontakt medför tydligt sämre men ändå *acceptabel* bedömningskvalitet, jämfört med en fysisk kontakt, kan den vara försvarlig av resurs- och bekvämlighetsskäl. >
Några ytterligare funderingar efter flera intressanta och nyanserade kommentarer till gårdagens lilla tråd om mäns mående.
Jag är utanför mitt kunskapsområde och ber om ursäkt för eventuella omedvetna övertramp, men jag gör en chansning på att vi kan behålla den vänliga tonen som jag uppskattar mycket.
Har fått lära mig lite mer om bakgrunden till begrepp som ”fragile masculinity” (tack @zettermark) Vill förtydliga att det jag menar med mikroaggression i gårdagens tråd är när iofs relevanta begrepp används utanför sin ursprungliga betydelse i syfte att förnedra eller tysta.
Några reflexioner om vårt kollektiva förhållningssätt till mäns mående.
[varning: evighetslång tråd]
Jag skriver utifrån personliga erfarenheter i mitt arbete som allmänläkare, inte utifrån djup, specialiserad kunskap eller forskning. Jag har jobbat med patienter sedan 19 år och medverkat i tusentals samtal.
Ämnet ”mäns mående” tangerar jämlikhet, könsidentitet och andra potentiellt känsliga frågor och brukar inbjuda till mer eller mindre medvetna feltolkningar. Jag är medveten om detta. Om du inte kan tänka dig att läsa tråden med vänligt hjärta kanske du skall hoppa över.
Det enskilt värsta med new public management är den ofrivilliga inblicken i hur de styrande ser på välfärdens medarbetare, deras etik och drivkrafter.
Från första dagen på utbildningen till pensionsdagen handlar välfärdsyrkena om människokärlek och att sätta en stolthet i att alltid göra bästa möjliga för sina medmänniskor.
De insatser som gjorts och görs under nuvarande pandemi visar övertydligt vad jag menar.
NPM säger ”Vi litar inte på dig. Du är i grunden lat och oduglig. Se här, vi ger dig en slant om du gör det vi bestämt är rätt saker så du inte fuckar upp i onödan.”