När ni får denna fråga så vet ni att den inte är ärligt ställd. Det är som att fråga om alla klimatforskare är överens om klimatförändringarna? ”Är alla forskare överens om att cigarettrökning är farligt?” Så fungerar in vetenskapen. Alla kvantfysiker är inte överens om hur den
skall förstås. Men det skulle ju inte falla Staffan in att av det skälet ifrågasätta om ”entanglement” av partiklar är kvantfysik. Det går alltid att hitta en eller flera forskare som avviker från konsensus inom ett fält. Men att av det skälet ifrågasätta konsensus är helt
irrationellt. Det uppvisar enbart att man själv har en tolkningsbias och en agenda. Att konstatera att SD är nyfascism innebär inte att man säger att SD vill ha en ny Förintelse. Det var inte målet för NSDAP heller förrän kriget öppnade upp den möjligheten (även om Hitler
troligen varit inne på tanken redan på 20-talet – återkommer i annan tråd om evidensen för detta). Jason Stanley, en av världens främsta fascismforskare, listar inte ”ledarkult” som en enda punkt som är karaktäristisk för fascismen i sin bok. Detta för att det, liksom uniformer,
var ett uttryck för den historiska kontext i vilken fascismen uppstod; men även på 20- & 30-talet var det så att en majoritet av de fascistiska rörelserna helt saknade ledarkult. Nyfascismen från 60-talet och framåt har också saknat denna, precis som den lagt sig av med uniformer
och paramilitära grupper (även om vissa rörelser (såsom Proud Boys; Oath Keepers; Three Percenters etc) återinfört detta inslag i Amerikansk nyfascism. Men dessa ting är fönsterdekorationer – det är inte det som definierar fascismen som ideologi, lika lite som Första Maj-tåg
eller Internationalen definierar socialdemokratin som ideologi. Man måste kunna se skogen för alla träden. Men det finns många som i dag inte vill att du skall göra det utan istället säga: ”Se så många grenar här är. Man fattar ju inte vad det här är alltså!”
• • •
Missing some Tweet in this thread? You can try to
force a refresh
DENNA TRÅD ÄR SKRIVEN AV FÖRTRÄFFLIGE @OlaLarsmo Från våren 1940 och fram till våren 1943 kunde det i mångas ögon se ut som om Nazityskland vunnit kriget. Det var i augusti 1940 som en grupp unga svenska högerintellektuella med Arvid Fredborg i spetsen gav ut pamfletten
"Den svenska linjen". Där skissade man på en svensk, "nationalkonservativ" linje i ett läge där Tyskland segrat. De andra namnen som skrivit pamfletten var PG Andreen, TH Åke Leissner, Per Gunnar Nordin, Gunnar Unger och Torvald T:son Höjer. Fler undertecknade.
Flera i gruppen
var identiska med de unga akademiker som intrigerat fram det s k "Bollhusmötet" i Uppsala i februari 1939, och lyckats trumfa igenom att Studentkårens linje var att ställa sig negativ till att släppa in judiska, akademiska flyktingar från Nazityskland. Förutom Fredborg finns
Få ”tidsvittnen” har lurat allmänheten, män även akademiska historiker, så mycket och effektivt, och påverkat vår syn på Hitler och Tredje Riket under så lång tid som nazisten Albert Speer. Han lurade alla, tills en ung doktorand vid namn Matthias Schmidt började skriva en
avhandling om Speer i början av 1980-talet. Men inte ens Schmidts bok fick historikerna att ändra uppfattning. Speer var helt enkelt för bra för att göras av med. Följande ”bekännelse” från en svensk journalist är spännande etidning.dn.se/2363/del-d/390…
Chefen för Institut für Zeitgeschichte i München, Magnus Brechtken, kom för några år sedan ut med en ny biografi som inkluderar all den kritiska forskningen som gjorts och adderar sitt eget bidrag till detta. Tyvärr finns den bara på tyska, men recension: research.chalmers.se/publication/50…
Tydligen finns det en del personer (män främst verkar det) som blir lite gråtmilda av SD:s tal om att dina rättigheter kan tas ifrån dig om du inte gör som du blir tillsagd. De tycker det påminner om SAP:s paroll ”Gör din plikt – kräv din rätt!” Låt oss analysera det påståendet:
Låt oss först tala historisk kontext. Parollen går tillbaka till 1890-talet och SAP-ledaren August Palm. Då hade den en medvetet dubbeltydig innebörd: det var inte främst en självspäkande pliktetisk påminnelse till arbetare som höll på att arbeta och supa ihjäl sig. Dessa män &
kvinnor var plågsamt medvetna om vilka plikter som ålåg dem. Nej, redan från början användes den som en uppmaning till organisering. Det var enbart genom att organisera sig som arbetarklassen kunde kräva sin rätt! Parollen uppmanade alltså arbetaren till att gå med i SAP och LO.
”Fascist politics repudiates any dark moments of a nations past”, skriver Jason Stanley (s. 16). Detta innebär inte att man nödvändigtvis förnekar det dåliga som skett (även om det förekommer såsom i fallet med Förintelseförnekelse). Istället lägger man ansvaret på någon som
påstås stå utanför den rena mytologiska nationen. Polen vittvättar polskt deltagande i mördandet av judar under kriget genom att säga att det var Tyskland som stod för allt som är kopplat till Förintelsen (även i lag); i Turkiet är det förbjudet att förolämpa ”turkiskhet”,
vilket innefattar referenser till Turkiskt ansvar för folkmordet på Armenier; Front National förnekar likaså Frankrikes ansvar i Förintelsen. Nationens synder måste läggas på en syndabock som släpps ut i öknen och renar nationen. I Sverige ser vi samma sak hända i SD:s
Underskatta aldrig borgerlighetens naivitet gällande fascismen. Man tror sig konstant kunna alliera sig med den, kontrollera den. Minns SD:s program: ”Ett alltför ensidigt rättighetstänkande kan dock vara destruktivt för samhällsutvecklingen.” dn.se/ledare/lisa-ma…
Liberalism & socialismen är de enda ideologier som uttryckligen sägs stå i direkt opposition till SD:s människosyn. Liberalismen och socialismen utpekades också av NSDAP och de italienska fascisterna som huvudfiender. Ändå vill @liberalerna samarbeta med fascismen. Huvudlöst!
Liberal-Marxismen var alltså något som nazisterna ständigt attackerade och som man ansåg hade fördärvat Tyskland. aftonbladet.se/debatt/a/Mg5kJ… I sitt principprogram talar SD om den liberala och socialistiska människosynen och rättighetstänkandet som ”destruktivt”. Att svensk
Det komiska med de kritiker av svensk politik under VKII är att de tycker Sverige borde ha förklarat Tyskland krig och därmed låtit sig ockuperas. Låt oss fundera lite på vad det troligen hade inneburit. 1. Krigsförklaring utan att först ha attackerats (eller pga av avtals-
förpliktelse gentemot annan) vore helt unikt beteende. INGET annat land förklarade Tyskland krig enbart av solidaritet. Inte ens britterna och fransmännen gjorde det. De hade förvisso avtal med Polen, men främsta skälet till krigsförklaringen (och till avtalet) var ju att vid-
makthålla maktbalansen till Fransk-brittisk fördel på kontinenten. Sverige hade inga sådana stormaktsanspråk eller -intressen. 2. Vid en ockupation hade naturligtvis samtliga svenska judar mördats, och de över 10000 judar som räddades av Sverige pga att landet inte occkuperades