”Fascist politics repudiates any dark moments of a nations past”, skriver Jason Stanley (s. 16). Detta innebär inte att man nödvändigtvis förnekar det dåliga som skett (även om det förekommer såsom i fallet med Förintelseförnekelse). Istället lägger man ansvaret på någon som 
påstås stå utanför den rena mytologiska nationen. Polen vittvättar polskt deltagande i mördandet av judar under kriget genom att säga att det var Tyskland som stod för allt som är kopplat till Förintelsen (även i lag); i Turkiet är det förbjudet att förolämpa ”turkiskhet”,
vilket innefattar referenser till Turkiskt ansvar för folkmordet på Armenier; Front National förnekar likaså Frankrikes ansvar i Förintelsen. Nationens synder måste läggas på en syndabock som släpps ut i öknen och renar nationen. I Sverige ser vi samma sak hända i SD:s
historieförfalskning kring Sverige och andra världskriget. Mytologiseringen av det förflutna, som är så vitalt och centralt i fascismen, kan inte innehålla nyanseringar eller tveksamheter. Det moraliskt förkastliga i svensk politik innan och under kriget måste hängas kring halsen
på någon som sedan kan stötas ut för att nationen skall kunna förbli ren. SD har valt att utse SAP till denna syndabock. Genom att lägga allt ansvar för allt som är moraliskt förkastligt eller tveksamt på SAP, och genom att samtidigt göra socialdemokratin till representant för
allt som är osvenskt (feghet, oärlighet, korruption, svek, opportunism, principlöshet, svaghet, tyskvänlighet etc), kan man skjuta denna del av historien ifrån sig hålla den mytiska nationen och svenskheten obefläckad. Det var inte Sverige som gjorde detta – det var ”sossarna”!
En stor del i det fascistiska myomogiseringprojektet av nationen handlar om att göra folket stolt över sin historia. Himmler talade om detta 1936; AfD klagar i dag på att tysk historia förfalskats så att tyskarna inte länge kan vara stolta. SAP framställs som ett främmande
element i den svenska nationen, helt i linje med SD:s princip om att den som inte visar ”lojalitet” mot nationen ”självmant” valt att inte vara en del av den. Det är skälet till, menar jag, att SD trots sin ultranationalism och sitt ständiga tjatande om nationens okränkbarhet
samtidigt lika ständigt tycks fördöma Sverige i alla möjliga och omöjliga sammanhang. Det finns inget parti som talar så illa om Sverige som de självutnämnda nationalisterna i SD. Men det inte så fascisterna själva ser på det. I deras ögon är det inte ”nationen” som kritiseras,
utan allting som man identifierar som fientligt till denna, som främmande, som stående utanför den obesudlade mytiska nationen; allt det som man anser försöker förstöra den jungfruliga nationen och det fläckfria ”folket”. Till denna besudlande och främmande kategori räknas allt
som stör den traditionella ordningen i nationen: invandrare, mångkultur, genusvetare, feminism, rättvisa och deltagande på lika villkor för marginaliserade grupper; kort sagt, allt som anses representera det man ser som oönskat. Landet var bättre innan alla dessa främmande
entiteter störde status quo. Nutiden är kaotisk och oberäknelig; den är farlig och osäker; fascismen vill att du ständigt skall vara rädd för det som den anser är främmande i kulturen och folkkroppen. I det tillståndet frodas den. ”Den andre” skall marginaliseras, helst spärras
in eller utvisas. Den som inte ännu anses kunna utvisas eller spärras in skall ”assimileras”, dvs det som gör den till normbrytande skall ”frivilligt” tvingas bort. Botemedlet mot det kaos som fascismens propaganda vill få dig att köpa är ”homogenitet”; människor sägs
”av naturen” trivas bäst i grupper där alla är som vi själva. Att demokrati går ut på att jämka samman olika perspektiv och människor ignoreras. Demokrati betyder inte ”samsyn”; det är ett projekt för att få olikheter att samexistera och ge alla en röst. Fascismen kan inte,
trots alla bedyranden om motsatsen, acceptera demokratins grundprincip: att alla har en röst och att alla människor har samma rättigheter och skyldigheter inför lagen. Mänskliga samhällen har aldrig byggt på homogenitet. Människor strävar ständigt efter det annorlunda, det som
är spännande och som gör oss unika; den diktatoriska makten har å andra sidan alltid sökt kontrollera människans längtan efter frihet. Och ändå är det precis just det som är samhällets grundval: att vi INTE är homogena, att varje individ har något specifikt att erbjuda. Ekonomin
bygger också på denna princip, där jag erbjuder något som du inte har och tvärtom. Det är så vi människor blir nödvändiga för varandra. Fascismen står i opposition till allt detta men använder propagandan för att maskera sig. Den söker begränsa dina rättigheter genom att tala om
rättssäkerhet; den säger sig bekämpa korruption men söker inrätta ett genomkorrupt system; den säger sig värna din frihet men söker begränsa dina möjligheter att protestera; i yttrandefrihetens namn slåss den för att begränsa just denna; genom att tala om ”lag & rätt” söker den
få dig att acceptera en rasistisk världsbild där all kriminalitet utförs av invandrare; den säger sig värna om vetenskap och bildning men söker styra vetenskapen och vilka ämnen som får utforskas, vilka teorier och förklaringsmodeller som är acceptabla osv. Låt dig inte luras!
• • •
Missing some Tweet in this thread? You can try to
force a refresh
