jag tycker också det är obehagligt när privatpersoner hängs ut för vad de skrivit på nätet, men pressetiskt är frågan redan avgjord efter expressens/researchgruppens publiceringar som friats av po/pon. det var den här utvecklingen jag försökte varna för för några år sedan.
när medier som samhällsnytt (fd avpixlat) växer sig starkare kommer de snart kunna organisera egna mediedrev. personer de granskar kan komma att ha 10-15 personer från sådana medier utanför sin dörr som filmar och kräver kommentar.
och gränsdragningen mellan "riktiga journalister" och "hatare"/"propagandister"/etc kommer knappast att kunna upprätthållas. journalist är ingen skyddad titel, staten definierar inte journalister osv. och att det är svårt i praktiken att dra gränsen har vi massa exempel på.
ta bara nyheter idag. en tidning som ogillas, brännmärks och till och med hatas av många. men ändå en som medlemmar av regeringen tipsar om artiklar i. som ansedda tidningen filter gör ett ganska välvilligt reportage om.
den enda som för övrigt kan dra gränsen är staten. det är polisen som antingen hämtar in företrädare för media för ofredande när de ringer på dörren en kväll eller låter dem fortsätta för att inte ingripa mot den fria pressen. och den gränsen kommer behöva dras skarpt.
man kan heller knappast hävda ett demokratikriterium när det gäller definitionen av journalister. vi har haft massor med exempel på hur motståndare till liberal demokrati gjort journalistiska jobb, ex i samband med granskning av palmeutredningen.
inte heller våldsbejakande eller politisk extrema hållningar blir särskilt användbart som gränsdragning i och med att massor av tunga aktörer ställt sig bakom researchgruppens verksamhet.
här finns också journalistikens själva essens med i bilden. att publicera det som är sant och relevant. om avpixlat eller nyheter idag verkligen gör det kan vi kanske ändra definitionen av relevant, men knappast av sant. och försöker vi kommer det leda till hårda konflikter.
vi riskerar att få ett permanent informationskrig mellan oförsonliga positioner. jag tror tyvärr bara vi sett början. just nu har de tidigare etablerade medierna överhanden, men det kan svänga. det handlar om resurser och sådana har i rask takt överförts till andra sidan.
det har ju tyvärr varit en strategi från många håll, man har inte brytt sig om att mörkerkrafter växt sig starkare eftersom den goda sidan ändå kan vara säker på att vara majoritet. kanske har man tom uppskattat utvecklingen eftersom man gillar striden och en tydlig fiende.
men det handlar bara om resurser och en sådan resurs är förtroendet. att igenkännas som legitim aktör. kanske är det den viktigaste. har man det behöver man inte så mycket annat. och man behöver inte vara i majoritet.
tänk er att en etablerad medieaktör ska granska någon av den mörka sidans aktörer. man bokar in en intervju. när man väl kommer dit inser man att det är man själv som blir filmad och intervjuad. resultatet publiceras innan man själv hinner göra något.
när man själv sitter och skriver sitt reportage har motståndarsidan redan fulklippt ihop en version av din journalistiska gärning där du framstår som tafatt och dum. de pressar ut den i alla sina kanaler. resten är bara en fråga om räckvidd.
sedan ringer mörkertidning b till dig och pressar dig. de ringer din chefredaktör. dina ägare. dina annonsörer. sedan mörkertidning c och d. snart står de på parkeringen utanför redaktionen och filmar alla som går ut och in.
de enskilda polismän som ska skilja på legitim journalistisk verksamhet och trakasserier? de får det svårt. och om de gör fel? om de råkar sy in några som är ute i legitima ärenden?
ni kan ju tänka er vad det skulle göra med opinionen. och hur fiendens propaganda skulle utnyttja den typen av misstag.
jo, det här är delvis en dystopi. vi är inte där. men vi har närmat oss och vi kan inte längre bortse från riskerna. det är dags att sluta leka med elden. ge inte mörkerkrafterna mer gratis nu.
