bortsett från det principiella kan man också diskutera "effektiviteten" i olika case av civil olydnad. en stor del av poängen är ju att bilda opinion och då kan det vara värt att fundera över genomslaget.
för ngr dagar sedan nämnde @kimthecynic att "man helst ska ha rätt" när man genomför en sådan aktion. det är också värt att tänka på. och då inte "rätt" i moralisk mening utan rätt på ett sätt som offentligheten accepterar.
det där med "effektivitet" i opinionsbildning och "rätt" går nämligen lite hand i hand. ett exempel. säger man sig hindra en avvisning av en viss person ska det helst vara den personens avvisning som hindras. är det fel person minskar graden av "rätt" >
> och därmed också - tror jag - effektiviteten i opinionsbildningen. det gäller också vilka case man väljer. här får man nog cyniskt konstatera att opinionen har lättare att ta till sig en stoppad avvisning av en ung person som rotat sig i sverige och har en framtid här >
> jämfört med en äldre våldsbrottsling som just avtjänat ett fängelsestraff. även om bådas liv skulle kunna vara i fara i afghanistan så kommer - tror jag - opinionen reagera olika beroende på vems avvisning man hindrat.
ngn som har tankar här? är diskussionen intressant? på vilket sätt - om ngt - bör den vägas in när civil olydnad diskuteras?
