,
56 tweets,
6 min read
Read on Twitter
raggmunk. stekt fläsk. lingon.
det hade kunnat vara biff med lök.
august beställde in mat och öl. utanför skymtade dalagatan i snödiset. grått och mörkt och halt. här inne var det varmt och luktade så också.
han som 40 år tidigare kallat sig nelson och rökt finare cigaretter än någon annan haft råd med i anundsjö kom insläntrande. blicken lyste upp när han såg ölglasen på bordet.
40 år tidigare hade han varit störst. fått första intervjun med flygarna som sänt tirpitz. varit överallt och vetat allt.
nu var han grå och krängde omständligt av sig ytterrocken innan han sjönk ihop i stolen mitt emot august. började genast sörpla från ölen.
några timmar tidigare hade han varit direkt ovillig. "jag skriver ju bara för grå pantrarna numera" hade han sagt till august och syftat på uppslaget som expressen vikt åt de äldre läsarna.
august hade fått lirka. som han alltid brukat. den där vanliga krogen där de brukade ses. där ingen såg dem. där man fick mat som den smakade förr.
men det var fredag och det var helgen innan lön. så mycket fick han ändå inte kämpa. han som en gång kallat sig nelson dök förstås upp.
de hälsade och sa det vanliga. så nickade august och de två grå männen slankt ut mot toaletten. i pisslukten plockade august fram det han hade i innerfickan. en halva j&b. han tog en mun för sällskaps skull.
"nelson" tog också en mun. sedan kanske tio till. när han lämnade tillbaka flaska var hälften kvar och de kunde börja tala på allvar.
"roger" hade nelsson sagt på telefon när august utlovade de där munnarna. "fan vet. jag skriver om pensioner nu för tiden. men jag kan förstås kolla runt bland ungtupparna..."
det hade han gjort.
"du vet..." sa han när de kommit tillbaka till bordet och maten kommit in. "...det är ju meningen att du ska berätta saker för mig..." han suckade och smetade lingon över de rosa fläskskivorna. fett och bärsaft blandades på tallriken.
"du vet..." upprepade han. "när jag berättar saker för dig begår jag ett brott. du kan sätta mig i finkan på stubben. det är inte så här det ska gå till."
august nickade. han kände också till formalian. å andra sidan hade de två klarat sig ganska bra de senaste decennierna. givit och tagit. ingen hade åkt i finkan. däremot hade både första roteln och expressen tjänat ganska bra på det.
så august log bara så vanligt han kunde. höjde ölsejdeln till skål. bad nelson ändå berätta. han hade ju själv förklarat. anledningen till polismästarens oro kom ju från expressen. nu var det dags att hjälpa varandra igen.
"rogerfallet" sa han. "det har knappt hörts något om det på flera år. och plötsligt börjar ni skriva om det. och polismästaren skiter knäck. jag pratade precis med honom. han vill att jag ska upp och göra något. han måste veta något." en klunk. "ni har något mer. vad?"
som lite hjälp skickade han flaskan under bordet. nelson fick upp den och försökte dricka i smyg. halva lokalen såg väl det, men det här var ett sådant ställe där man stod ut med sånt. efter att ha svalt torkade han sig om munnen.
"det är en av ungtupparna..." sa nelson. "hade ett helvete att kolla upp." skratt. "men är man legend så är man... det kommer mer nästa vecka."
august nickade. det var klart att även de färskaste på redaktionen hade svårt att säga nej när en av de verkliga veteranerna dök upp. han kunde gissa vad nelsson sagt. en arm runt nacken. ett gott råd. lite snack grabbar emellan.
"det finns ett vittne till. som vi har pratat med." sa nelsson. "snute... ni har hört honom. men det fastnade inte. grabben ska ha blivit sedd när han cyklade ut ur samhället. iväg på landsvägen. norrut."
vadå norrut, tänkte august? det fanns väl fan inget norrut?
nelsson suckade. hackade upp raggmunken i lagoma bitar så han slapp använda kniven i fortsättningen. återgick till gaffeln.
"landsvägen norrut. ut genom någon annan jävla by. upp i skogslandet. det finns flera vittnen. så grabben försvann inte inne i samhället..."
august hade med sig alla papper. han hade inte tänkt använda dem, men nu behövde han göra det innan nelsson tog sin nästa tur till pissoaren. han vecklade ut en karta och nelsson följde med ett darrigt finger de röda linjerna.
"här" sa han. "och här..." august fick fråga igen. men nelsson höll fast. vittnena var säkra. expressen hade pratat med dem igen. grabben hade verkligen försvunnit åt det hållet. långt från mellansel.
"och senast upp här..." nelson lutade sig tillbaka. fläsket var slut. han jagade de kvarvarande lingonen med gaffeln. august hade fortfarande ögonen ner i kartan. efter punkten där nelsons nagel senast knackat fanns... inte så mycket.
august beställde en öl till. nelsson suckad av lättnad över att det gick så snabbt som det gick.
august suckade. "jag har knappt läst utredningen. men ska han ha setts ända där borta? det är en bit bort...?"
axelryckning från den andre. han kände ju inte till avstånden. men om polismästaren reagerat på ungtupparnas skriverier borde kanske de innehålla något...
"den där vägen..." sa august. "den leder ju ingenstans. rakt upp i skogen bara. och bortom den är det rena ödemarken. vad skulle ha kunnat hända pojken där?"
nelsson harklade sig. trots sin otålighet lät august poängen gå fram. ute på toaletten drack nelsson resten av flaskan. frustade belåtet. "det är ju det som är det jävliga!" sa han sen. "det är ju därför din chef har skitit i brallan!"
nelsson tittade triumferande på august. de släntrade tillbaka till sitt bord. någon hade dukat ut de tomma tallrikarna. en servirtis erbjöd kaffe och konjak. august lät nelsson beställa.
"där uppe..." sa nelsson. "det är det vi ska skriva om på måndag... eller inte jag men våra unga stjärnor... det är ju det alla har försökt täcka upp!"
han svalde det sista av ölen. ögonen glänste.
"när grabben försvann..." fortsatte han. "det var ju stora grejer på gång då... där uppe!"
august brukade inte tappa tålamodet. det var så här han och nelssons relation hade sett ut de senaste tjugo åren. han lät den andre komma fram till poängen i sin takt. den brukade han alltid göra.
"din chef!" sa den andre triumferande. "han är ju gammal säpochef. klart han vill ha koll nu!"
august nöjde sig med att nicka. förr eller senare kom väl det som betydde något.
"de byggde ju då..." sa nelsson. "det var hemligt, men just när grabben försvann var det ju en stor grej som byggdes där uppe just då. klart det är känsligt!"
august suckade. frågade vem som byggt och när och varför detta var viktigt. nelsson såg nästan förorättat ut när han svarade.
"det borde väl du veta!" sa den andra. "försvaret spärrade ju av hela området hela den hösten!"
ett leende. jakt med blicken efter mer. august höjde händerna för att visa att det inte fanns. inte hos honom i alla fall.
nelsson suckade.
"det är väl klart..." sa han sedan. "om vi kan visa att grabben som försvann spårlöst cyklade rakt in i ett jävligt hemligt byggprojekt som försvaret inte vill säga ett ord om är det jävligt känsligt!"
hemligt byggprojekt? i anundsjö? august fick tänja både sin verklighetsuppfattning och sin fantasi.
"vad fan skulle det vara?" sa han till slut.
den andre såg plötsligt knipslug ut. flinade när han svarade.
"det undrade vi också..." sa han. "men vi fick inget bra svar. bara massa undanflykter... så vi tänkte att vi skulle ta en liten genväg..."
genväg?
nelsson kacklade.
"vi hade en intervju med försvarsministers..." sa han sedan. "vi skulle prata om vilka regementen som skulle flyttas... men när vi pratade med hans folk i veckan råkade någon nämna att vi ville prata om den här saken också..."
"fan vet jag" sa nelsson och reste sig upp. "men försvarsministern ställde in hela jävla intervjun. hans folk blev konstiga efter att vi nämnt det där med dina gamla hemtraker... "
hickning. en svald rap. "de vart som förbytta..." avslutade han. "när vi nämnde det där avspärrade området blev de helt jävla galna."
"som de sett ett jävla spöke!" sa nelsson och skakade på huvudet.
